Jesu övergivenhet

31 mars 2017 « Tillbaka

" Min Gud , min Gud, varför har du övergett mig!? " Matteus 27

Det här är Jesus ord på korset. Man har svårt att ta in det. Jesus som hela livet följde sin fader så ömt och respektfullt. Han som i egenskap av sin himmelska dignitet och tillhörighet hade kunnat ta saken i egna händer och gått sin egen väg. Hemska tanke. Här tycks han åtminstone i en upplevelsefas ha känt sig inte bara ensam utan övergiven. Övergiven när han behövde Gud som mest. Men Gud övergav honom inte. Jesus var ett offer för vår skull.

Vi känner till förhållandet mellan Gud och Jesus. Det är ett fader och son förhållande. Deras ställning till varandra får oss att kunna pejla banden i våra egna liv med en fader och förekomsten av en son. Här finns djupa och ömma band. Det är ett hav av kärlek relaterat till utvecklingsfaser av tillhörighet i relationen. Bland människor kallat för harmoni. Det kan vi också relatera till eftersom vi får det med modersmjölken. Det är ett ypperligt bevis på att vi som människor också är Guds avbilder. Inte bara till rationalitet men som väsen. Men vi tenderar istället att bli dåliga kopior av oss själva. Vi tappar alltmer vårt ursprung i en gudlös värld.

Gud blev människa och gudomen valde en relation som människor skulle kunna relatera till. Det är också lätt att glömma bort att det inte är mänskliga relationer som är förlagan eller prototypen. Gud, Fader och Son var till före oss. Alltså har han genom mänskliga relationer plöjt ner insikter om gudomen som vi har stor förståelse av i våra egna väsen. Vi dyrkar och vi ser upp till varandra med ömsesidiga band där de inte är förstörda. Kärleksband som bygger på värme och energi. Dess motsats är att svalna. Avsvalna. Kallna är motsatsen till att värma på. I mörker bli det kallt. I ljuset blir det varmt. Han har skilt ut mörker från ljus. Gud har så fundamentalt lagt ner de skillnaderna i hela skapelsen och på många områden. Skapelsen vittnar om honom.

Det finns människor som aldrig kan få barn. Ett sorgligt konstaterande. Det är en sak om man väljer det så. Men inte om det är ofrivilligt. De människorna kan aldrig på djupet heller känna den innerlighet och de ömma band som finns i ett föräldraskap. De som har barn kan heller inte mäta djupet av den längtan som barnlösa får genomleva sina liv utan möjlighet att få egna barn. Den naturliga förmåga att relatera och känna är ändå nedlagt i oss. Mindre frekvent är dessbättre förekomsten av de föräldrar som överlever sina egna barn. Men som får begrava det liv de själva har fött. Det är förenat med smärtor som går utöver allt annat. Vi kan bara fattiga på ord beklaga den sorgen. Och medsörja i brist på tårar. Föräldraskap - och inte minst fader och son relation - ja, det har Gud alltså illustrerat på gudomlig nivå långt innan du och jag blev till. Vi har ett gemensamt språk och kontext med Gud att relatera till.

Men här i bibeltexten ser det katastrofalt ut. Guds son hänger på ett kors och är på väg att dö. Det liknar ingenting. Han som ständigt blev vägledd av sin faders röst.

Det är en obegripligt hög insats Gud tar till då han låter sin egen son dö på korset i mänsklighetens ställe - utan att gripa in. Det är till punkt och pricka förnedrande, våldsamt, osmakligt och under passivitet. Jämför gärna med egna mänskliga sammanhang där de är lyckliga och harmoniska. Här har de barnlösa inte samma djupa erfarenheter att relatera till kanske. Men en vuxen har i sin tur haft en far eller mor. I någon mån. Åtminstone längtan efter eller förståelsen av att äga en son eller en biologisk far relation griper oss. Det är djupt rotade våglängder i själens djup. Vi berörs av det. Kärlek mellan människor. Under lycka eller tragik. Gud lät sin son dö för vår skull. Det är svindlande. Ett av tidens och världens största vågstycke. Att offra sin son för ett högre syfte.

Jag vill avsluta denna dags text med ett av de mest varma bibeltexter vi kan finna i bibeln. Ingen hade vågat skriva det på egen hand eller bevåg. Ingen hade kunnat dra så långtgående slutsatser om det inte hade varit gudomligt konstaterat och sanktionerat. Det är verkligen evangeliums rika innehåll - det glada budskapet! Det bär upp hela den arsenal av förståelse inbyggda i vårt eget väsen - kärleken till de närmaste. Fadern som offrar sin ende son för att rädda människobarnen - du & jag. Det språket förstår vi oss på ända in på skinnet. Gud har talat med övertydlighet. Alla förstår det. Alla!

" Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde son, för att var och en som tror på honom, inte skall förgås, utan ha evigt liv."

En dag skall vi möta Gud. Det kärleksbevis han visade oss redan innan vi var födda - trots att vi av olika orsaker vänt honom ryggen på ett personligt plan, kommer att bli den förödande evighet vi själva en dag har valt. Gud har talat kärleksfullt med övertydlig illustration. Varje människa är egentligen överbevisad bara sett till detta dramas oerhörda omfång. Ja, han har talat vårt språk. Kärlekens språk. Det språk som inviterar och lockar. Som manar och önskar. Men som aldrig tvingar sig på. Människans egna fria vilja, det är Guds stora riskmoment. Det gör dig myndig i frågan. Valet är ditt. Ingen annans.

Du har tiden till ditt förfogande att göra dig klar för att möta Gud som din personlige frälsare här i tiden. Men när jag vädjar till dig om att du har tiden till ditt förfogande så är det en högst osäker tillgång. Ingen har en aning om vad morgondagen för med sig. Det är ingen skrämsel. Eller taktik. Det är ingen manipulation. Också du vet att livet kan gå överstyr på bråkdelen av en sekund. Jag önskar att jag hade kunnat tala till dig lika tillrättalagt och inte bara skriva det. Atmosfären av de sanningarna hade då arresterat dig och du hade fått bättre hjälp där och då. Predikan är därför överlägsen. Den når inte lika långt som det skrivna ordet men drabbar där den framförs. - Du som är predikant - sluta aldrig att förkunna! Du vet inte vad du uträttar åt Gud. En dag skall du få se det.

Går du in i evigheten som börjar efter döden - då är din själs tillstånd permanentat. I himlen finns inga nya räddningsinsatser för människor som inte är försonade med Gud. För att tala affärsspråk: Även kollektiva gruppförsäkringar har sina kriterier. Här i tiden måste du bli och vara personligen född på nytt av Jesus. Det är din ringa premie. En härlig premie! För det är bara på jorden som Jesus har makt att förlåta synder. Du blir renad till ditt inre och född på nytt. Du får en ny natur som växer till sig med tiden. Du är en syndare som behöver hjälp. Det vet du.

Jesus kommer förväntansfullt mycket, mycket snart! Då är sorger och nöd förbi och livet tar sig en ny början. Då flyttar vi till en bättre värld. Förvandlingen blir momenttal.

Etiketter: matteus 27 föräldrakärlek, svek

Kommentera gärna:

Namn E-post (Dold) Hemsida (valfri) Kommentar

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Sven » Förstagångs föräldrar !: ”Huvudet på spiken! ”
Thommy » - Glad Midsommar!: ”Tack Anita! Det betyder så mycket varje hälsning. Nu är det spänt i världen och ..”
Anita » - Glad Midsommar!: ”Tack Thommy och jag önskar naturligtvis dig detsamma! Varm sommar hälsning från..”
Sven » Kamp & Seger!!: ”Den gamle mannen… Det grep mig. Matt 18:12-13”
Siri » Jesus underbara exempel för oss!: ”Amen broder!”

Bloggarkiv

Etikettmoln