Times Square Church förra söndagen

Idag är det en vecka sedan vi närvarade vid gudstjänsten i Times Square Church. Vi var där redan i början på veckan innan. (På tisdagar kl. 19.00 lokal tid har man offentliga bönemöten på TSC. Det inträffar kl. 01.00 svensk tid och sänds live på nätet. Åker du till New York är ett besök självklart.)

Utan att exakt veta besöksantalet så var nästan hela den gamla teaterbyggnaden full av mötesbesökare. Kanske tre - fyra tusen människor. En tisdagkväll och en vardag. Bönemöte (!) Möjligen skall det sättas i sitt sammanhanget. New York har en stor befolkning motsvarande nästan hela Sveriges befolkning. Procentuellt kunde det kanske vara ännu fler närvarande - relaterat till svenska bönemötens besöksantal och städernas invånarantal. I Sverige är bönemöten inte längre välbesökta skall tilläggas - om bönemöten överhuvudtaget existerar längre. Men det är inte kvantiteten som är det avgörande! Kärnan ligger i hur och varför man samlas. Det var ändå länge sedan jag besökte ett unisont bönemöte av det här måttet. Man bad verkligen. Det var nöd och lovsång. Rop, allvar och glädje. Det är inte detsamma som klagan och jämmer. Det var stark bön och inga retreater. Församlingen integrerar också de som bor utanför New York i sina möten.

Jag som veckovis följer gudstjänsterna härifrån Stockholm är överväldigad över att hela församlingen är lika engagerad i sången, som kören och musikanterna är. Det skapar en härlig atmosfär och skapar tillbedjan åt den man tror på. Församlingen är tänkt att vara Kristi kropp. Jag kände och hörde aortan slå.

Om det finns puls då finns det liv!

 

Etiketter: bönemöten, tsc

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln