Här döptes jag,1974.




Att bli en kristen, att bli frälst, att omvända sig, att få sina synder förlåtna, att bli en ny människa, att få evigt liv, att ta emot Jesus som sin räddare - ja, begreppen är många men betyder egentligen samma sak. Man får en relation med Jesus och kontakt med vår skapare. Tycker du det verkar mystiskt och likt religionerna, så kan jag gott förstå det. Jesus levde ju för så länge sedan och det finns så många som gör anspråk på att vara särskilda - inte minst alla de idoler vi själva väljer under vår livstid. En idol behöver inte vara en människa - även om det brukar vara en människa och många gånger en artist. Man kan fastna för många saker i livet som kan bli till en "Gud" för oss. Det blir då en avgud och inte en riktig Gud. Det är primitivt och är inte något bra för oss. Om vi nu skall tro på en Gud, så får han leva upp till sitt namn, eller hur? Det gör han!

Sångaren Zara Larson vill bli en idol. Hon vill bli känd och får då mycket beröm och tjänar mycket pengar och kan göra vad hon vill. Det är hennes perspektiv. De ungdomar som är yngre än henne kommer att se upp till henne, klä sig som henne och svänga med armarna som henne. Och till slut försöka att pruta med munnen konstant som hon. Det uppstår en slags kärlek till henne. Eller en mycket stark beundran, i alla fall. Bibeln kallar det för en idol. Och att följa en idol. Idol betyder egentligen avgud på bibelns grundspråk. Det vet nog inte Zara om. Det var också ett rätt harmlöst exempel, jag tog. Små barn blir också stora. Men Madonna är inte harmlös. Varken den ena eller den andra. De spelar inte i samma division hon och Zara, men i samma gren. Idolernas kult gren.

Jag har nyss fått veta att jag också har unga läsare på min blogg. Det hade jag inte väntat mig. Därför skriver jag som jag gör här. När är man ung? När man är tio år eller mer. Därför måste jag försöka anstränga mig att inte vara för svår i mina bloggar. Jag är egentligen väldigt svår så det blir något riktigt svårt för mig själv då, att vara enkel.

Det viktigaste i livet är att bli frälst. Det är ändå det viktigaste jag kan säga till en ung människa. Uttrycket och ordet att bli "frälst". Kom ihåg det uttrycket. För det är förutsättningen att vi förstår varandra. Frälst är ett bra ord och motsvarar något som man kan bli på ett sätt. Inte på två sätt. Eller på annat sätt.

Vet du...det enda du och jag egentligen behöver göra för att bli frälsta, det är att lämna våra liv till Jesus. Hur gör man det? Det gör vi genom en egen bön. En ärlig bön till honom. Var är han? I himlen och i våra hjärtan. Man talar till honom som till en människa inom sig eller med sin mun. Högt eller tyst.  Jesus hör allt vi säger och tänker. Allt är öppet för honom. Han ser också allting. Annars vore han en begränsad Gud. Det är han inte. Det är egentligen det enda som man måste göra för att bli frälst. Att tala med honom och få sitt liv renat och förnyat. Man kan be mamma och pappa om mycket här i livet. Men bön sker bara med Jesus. Bön är tillbedjan. Bön är också att önska och få hjälp med det mesta här i livet. Ja, allt kan man komma till Jesus med. Det är viktigt att komma ihåg.  Jesus brukar inte heller tvång när han vill frälsa oss. Bra med frivillighet. Inte sant? Men ansvarsfullt. Det är egentligen så enkelt och så praktiskt i ett gudsförhållande att det inte är någon prestation. 

Det finns däremot något som också är viktigt med att bli en kristen och att bli frälst. Det är när man bestämt sig att tillhöra Jesus och vill följa honom. Det är att låta döpa sig i vatten. Döpa kommer av ordet "doppa" eller "nedsänka". Det är samma sak. Man lämnar det gamla livet och ikläder sig det nya livet med Kristus. Bibeln säger att "den som tror och blir döpt, han skall vara frälst". Tänk om det hade stått i Bibeln: "den som är barndöpt och tror skall bliva frälst". Då hade man inte behövt ta ett eget beslut om att låta sig bli döpt. Eller hur? Man skulle först tro och sedan låta döpa sig, stod det. Det hör man ju på meningarna att det är skillnad. De barn som blivit döpta som spädbarn har inte tagit något beslut alls. De visste inte ens om att de fanns till. Hur skulle de då kunna ta ett beslut om något i tro? Något är helknasigt här. Om det är en relation till Gud vi talar om, så vill man ju också göra rätt. 

Här har kyrkan som historisk institution och Guds representant fuskat. Kanske av egenintresse. Kanske många inte ville tro när de blev vuxna så kyrkan fick för lite att göra. Man började döpa barnen när de var små istället, för att fånga in intresset tidigt i livet. Kanske prästen fick något för det av föräldrarna eller kanske kyrkan fick lite extra skatt genom folkbokföringen. Man hade kanske läst vad som står i Bibeln och så hade man tagit sig friheten att bestämma själv hur frälsningens väg skall se ut. Man konstruerade ett minidop där man droppar några vattendroppar på huvudet på barnen. Av hänsyn tog man bara lite vatten. Och så kallar man det för ett barndop. Det är en avart. En förfalskning. Man gör då två avsteg från trons lära. Det är ju som att ta en taxi under ett Maratonlopp och backa runt på en parkering i fyra mil. Man har fuskat, helt enkelt. Sånt gills inte. Det är något helt annat. Det kallas för ritualer. Man måste följa reglerna, Guds ord. Annars får man inte gå i mål. Den enklaste av enklaste regler. Vilken? Att inte fuska med frälsningen. 

Jag vill gärna lägga upp en bild för dig. (klicka på bilden så den blir större och vackrare ) Det är en bild jag tog härom veckan. Det är min stolta plats. Det är en vanlig badplats utanför Malmköping. Där blev jag 1974 döpt som 10 åring tillsammans med min gode kusin. Det var mitt beslut. Och hans. Helt och hållet. Inte kyrkans. Inte mammas och pappas. Beslutet var mitt eget och det fanns goda människor som lät döpa mig.  Ja, också jag kunde tänka redan som tioåring. Jag kunde känna och uppleva. Jag kunde redan då veta med mig när jag gjorde medvetna fel eller hade gjort omedvetna fel och troligtvis skulle göra ännu mer invecklade medvetna och omedvetna fel. Jag har förmågan att göra så mycket fel medvetet att jag upplevde mig vara en syndare. "Man blir det man äter", brukar vi säga. Här handlar det om att man gör det man är. Man är en medveten och omedveten felare. Man kan bli ond. Sedan blir man plötsligt "god" igen. Bibeln kallar det för synd. En syndig natur. Jag var överbevisad om det inför mig själv. Tänk... där var mina föräldrar tvärtemot de föräldrar som låter sina barn barndöpas.  Jag var i alla fall i ganska så medveten ålder. Tio år. Det är inget spädbarnsdop. Jag kunde tro. Och trodde! Vad trodde jag på? På Jesus och att jag också ville tillhöra honom. Mina föräldrar ville bromsa mig att inte låta mig bli döpt, trots att dom själva trodde på dopet som en väg till frälsning och att man skulle ta det beslutet själv, men deras invändning var bara för att de verkligen ville att det skulle vara ett eget beslut och inte i påverkan av dom som föräldrar. Vilka kloka och respektfulla föräldrar. Respekt för Guds ordning. Men det var verkligen i rätt tid. Det kan jag lova. Och beslutet var mitt.

Att låta döpa mig är det enda jag har behövt att göra för att bli " frälst ". Resten gjorde Jesus när han levde här på jorden och i den stund han förlät mig. Därför är jag väldigt stolt att få visa upp den här badplatsen där jag blev "begravd". Ja, man blir "demonstrativt begravd". Och när man blir begravd då skall man ju gräva ner hela kroppen. Inte sant? Annars kommer det att lukta efter ett tag. Man går alltså ner i vattnet till midjan. Man får sedan hjälp av en pastor som lutar en snabbt bakåt i vattnet och sedan vickar han upp en igen. Det är som att doppa sig handlöst bakåt. Men Gud gör inget handlöst så pastorn får hjälpa till så man kommer upp igen. Och det snabbt. Man kan ju inte andas under vatten bara för att man blivit en kristen. Jag menar frälst. Det passar unga människor att demonstrera. Men att bli döpt är mer än en demonstration. Det är en proklamation! Svåra ord för en tio åring. Men vi måste lära oss något också. 

Varför kan man inte döpas sig själv då? Om man är blyg kunde det vara ett bra sätt att få det gjort i hemlighet. Gud ser väl till hjärtat, kan man tycka. Varför kan man inte ta ett dop samtidigt som man dyker från tre:ans trampolin på bilden, göra det som ett dop, så är det snabbt avklarat och under förutsättning att man kan simma? Nej! Här skall det gå ordnat till. "Båda gick ner i vattnet", står det i Bibeln. Det är inget vanligt reningsbad. Det är ett dop till Kristus! Här vill säkert hela himlen också vara med och se ner på jord. Himlen jublar! Där får det onda fly i offentlighetens ljus invid dopet. Onda saker gör man i hemlighet. Goda saker gör man offentligt. Att bli döpt är gott!! Ja, det är frälsningens väg.

Proklamationen det är att döpas har många människor brottats med. Det är det enda du måste besluta dig själv för, på frälsningens väg. Inte ens pastorn har något med det att göra, egentligen. Han blir säkert väldigt glad när du ber honom om det. Men dopet är mellan dig och Jesus! Det tycker jag är så fint ordnat av Gud.

Det är alltför många som aldrig tar sig upp på den enkla frälsningens väg. Det är tragiskt då Gud ordnat det så enkelt.


Men han frälsar dem som söker honom, på hans anvisade väg för människan.


 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln