"Götelaborgsvarvet" 2016

Det är ingen ide att förklara meningen med löpning för den som inte springer. Löpning är också relativt. Man kan tro sig springa då man i själva verket joggar. Det är bara att titta på medlöparna runt omkring, si så där vid 3 mila strecket. Då får man en hint om ifall man joggar eller springer. Döm själv. Jag dömmer ingen.

Nästa lördag är det Göteborgsvarvet! Man stänger av hela stan för alla löpare. Det är då svårt att inte minnas min pappa som hade sina bästa år där. Det är ändå hans stad, på nåt vis. Ett vackert minne för mig. Gud är god!

Här ovan är medaljen från halvmaran i Florens. Otroligt stort att ha fått genomföra den just där, tycker jag. Men det satt långt inne. Tveksamt om jag kommer att springa i Florens något mer. Det finns andra Italienska städer att upptäcka. Om man ändå är i Italien kan man springa och skall man springa kan man göra det när det är ett lopp. Och är det ett lopp så kan man samtidigt göra stan. Så bra!

Nu får vi hoppas på riktigt perfekt väder i "Götelaborg". 2012 under helmaran i Stockholm hade vi +3 grader på Västerbron. Vi startade med redan blöta skor. Det blåste kuling och störtregnade. Inte kul. Har man gjort ett sådant lopp under 5 timmars tid, ja, då finns det inget väder längre som kan stå i vägen. Varje gång man möter en löpare med just det årets maratontröja, ja, det inger respekt. Det är som den rosa tröjan inom cykling och Giro d`Italia, på nåt vis.

Det är bara åldern framöver som sätter gränserna. Också det är en tidsfråga. Man är inte äldre än man gör sig!



 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln