Lärkans tid

När som helst kan man nu se lärkan flyga över fälten. De få som finns kvar. Lärkan som ser ut som en friserad sparv i graciös tappning. Vilket dunknyte!

När sånglärkan lyfter sjunger han. Han rycker sig upp, upp och upp. Han rycker sig upp som om det vore en osynlig trappa. En räcka av etage. När han har nått himlen stannar han kvar på samma plats för ett slag, slår ivrigt med vingarna och drillar. Det är ett oavbrutet och uppsluppet kvitter. Han är nära Gud och vet inte av några nedtecknade toner. Han improviserar. Hejdlöst. Han sjunger för och om Herren. Efter en stund dalar han igen märkbart salig i sin ton och på samma sätt som han flög upp. När han nästan nått jord igen, ja, då tystnar han. Sista metern släpper han allt, faller rätt ner på marken och blir dödstyst. Han blir ett med jordelivet. Sedan börjar han om igen. Det är lärkan det.

Vilken vacker bild på glädjen i Gud! Ju närmare vi kommer himlen så präglas vi av himmelsk salighet. Vi vill gärna stanna kvar där uppe. På vägen ner sjunger vi i full glädje om vår frälsning, fortfarande påverkade av det fina mötet med Gud.

Jag har en gränslös förkärlek till rovfåglar av alla arter. Men de håller inte på med sådant. De följer vindarna och cirkulerar över stora områden med avsikter. Med avsikter. De är som människor. De har också avsikter. Säkert har rovfåglarna stött på dessa små graciösa varelser som frenetiskt drillar hejdlöst och vertikalt till synes till ingen nytta. Lärkan är inte ute efter rov eller efter att slå klon i någon annan. Han är bara hänförd. Av Gud! Människan har till sitt väsen blivit en jägare. Hon vill erövra och ta byte. Ju fler taggar - dess bättre. 

Men tänk att ha hittat en våglängd där saligheten bor. Ett himmelskt rör. Ett luftburet rör likt en snorkel skyddad från världen. På andra sidan andas du in Gud. Däruppe bor Gud. Dit man kan ta sin tillflykt. Han tronar på vår lovsång.

Sjung upp dig och distansera dig från jordelivets brus. Din första strof skall föra dig ytterligare en bit upp, och upp och upp... Sela. Se inte ner på jordelivet. Det tystar dig. Lyft. Lyft - ja, lyft!

" Men då jag sjunger om min frälsning, sänks vart vingepar. För änglarna har aldrig känt."

Vad jag i Kristus har.

 

Kommentera gärna:

  • Stina • 2 mars 2016 18:58:01
    Underbar påminnelse! Gud välsigne dig, Thommy!

Senaste inläggen

Kommentarer

Bloggarkiv

Kommentarer

Etikettmoln