Att vara stilla inför Gud i svåra stunder

Ibland kan kärva ord vara till nytta. Utan att vara i behov av ett enda kärvt ord hörde jag den danske prästen Eric Rostbøll säga något insiktsfullt, häromdagen.

Men jag vill samtidigt höja en varningens flagga för att följa alla sinnrika ord. Med tiden kan de leda en på fel väg. Guds ord har vad vi behöver! Och Jesus är en väldig lyssnare. Han lyssnar mer än han talar. Vi gör tvärtom. Vi talar innan vi vet ordet av. Jesus, han lyssnar och undrar säkert varför vi så många gånger tänker så mycket under oro och pratar med andra om så mycket som vi egentligen inte bär inom oss. ...  Jesus ser att vi inte delar allt med honom - åtminstone väldigt lite. Men han står till vårt innerligaste förfogande! Under alla livets skiften. 

Prästen Eric Rostbøll hamnade i en svår personlig kris. Han flydde till Norge och bodde ensam i ödemarken. Så här sa han av egen erfarenhet:

- Idag när man har problem så skall man prata med någon om det. Vet du vad? Det är för ynkligt! Man skall hålla mun! Man skall vara tyst och låta vår Herre tala. Och man skall vara idel öra! 

Det ligger nåt i det. 

 

Kommentera gärna:

  • Johan • 28 februari 2016 21:16:39
    Hej Thommy,

    Jag är inte övertygad om vad prästen menar, möjligen är detta del av ett större sammanhang jag inte har tillgång till eller förstår.

    Men jag tänker att det är mycket vanskligt att uppmana folk till att sluta sig, och att kalla det för ynkligt att prata med någon om ens problem.

    Jag tänker t.ex. på att självmorder för många som tänker i de banorna fyller funktionen av att ta sig ur en situation där man inte ser något annat tänkbart alternativ. I dessa fall är det av yttersta vikt att man pratar med andra, att man vågar prata och söka hjälp. Så att man kan få den hjälp som har möjlighet att nyansera uppfattningen av sig själv, sin världsbild och de eventuella problem eller kriser man bär på.
    Forskningen visar att en en klar majoritet av de som begår ett suicidförsök inte försöker igen. Det om något tänker jag talar för vikten av att prata om man bär på sådana tankar - det är motsatsen till vad prästen kallar ynkligt.
    Vikten av att prata med andra är också något som suicidforskare och suicidpreventiva organisationer tagit fasta på, se t.ex. mind.se som har en öppen chatt eller telefon öppen dygnet runt för de som tänker i dessa banor.
    Vad tänker du?
    / Johan
  • Hej Johan,

    Det finns många infallsvinklar men det finns en vattendelare i ämnet och det är tron på Gud. Tror man inte på honom - ja, då är man hänvisad till de bästa metoder för vård. På en mer allmänmänsklig nivå handlar det om förtroende i samtal med en annan människa, då man är i kris. Beprövad vetenskap eller god humanism således. Men tror man på den Gud som skapat oss och alltet - då har vi att göra med en stor, allsmäktig och god Gud. Att då överlämna sitt inre liv till hans förmåga som skapat oss utifrån det som Bibeln ger kunskap om honom - ja, då vilar vi tryggt även om själens segel skulle sträcka sig i det mest vindpinade stormar, under en outhärdlig ångest.

    Men låt mig få breda ut mitt svar.

    Och låt mig genast få slå ihjäl varje tanke på att suicidala personer inte skall få hjälp av medmänniskor. Jag tror inte prästen ifråga menade det heller. Det var inte ett sådant sammanhang.

    Rent sociologiskt tillhör denna präst - utan att jag för den sakens skull känner honom - till en betydligt äldre generation. Äldre tiders män var mer män, helt enkelt. Sedan hör det till bilden att den livskris han berättade om i programmet gjort honom stark. Man är aldrig stark mitt i den. Det var säkert inte han heller. Men när han utvärderar krisen - ja då kommer han fram till att ensamheten i krisen gjorde honom till en kristen författare, etc. Han fick mycket att säga. Det var Guds tilltal till honom, menade han. ( Usch vad jag skriver kallt och ohänfört nu. Som en akademiker.)

    Vidare så lovordar beteendevetenskapen också krisen som en utveckling - om man tar sig igenom den, vill säga. Johan Cullbergs bästsäljare avhandlar den saken nästan med dygd. Många människor jag hört lovordar svåra kriser som något nyttigt. Jag talar nu inte om suicidala tendenser. Det är något helt annat.

    Mina texter är i mångt och mycket riktade till redan troende. Till dem ville jag rikta dessa ord av den danske prästen - för om nu den profana beteendevetenskapen kan lovorda kriser, varför skulle inte då kristna kunna utstå lidande och komma igen starkare? De är ju i grund och botten människor de också.

    Jag har ingen förkärlek till kriser. Då vore jag osund. Men jag har en otrolig förkärlek till allt vad Gud gör - för han är god!! Jag letar formligen efter hans fotspår och handlande.

    Låt mig få avsluta detta svar med att påminna om den persiske konungen Koresch. Han var en godhjärtad regent. Han släppte iväg de judiska folket tillbaka till sitt land. Gud säger om honom - och det hör till profanhistorien - att han var ett redskap för Gud. Vi kan läsa hans demokratiska pamflett i entren till FN huset i New York. Inga småsaker för en historisk person från så länge sedan.

    Vad säger bibeln om honom? Vad säger Gud om honom?! " Jag skall ge dig skatter i mörkret". Mörker är ingen ljus plats. Det är ingen upplyst tillfällig tillvaro. Den aviserar svårigheter.

    När Gud gör något i en människas liv - då gör han det fundamentalt. Det behöver inte ske under lustgas. Det kan ske under svårigheter och smärta. Men den kristne vet att Gud är god! Det är det övergripande.

    Jag ville bara påminna den som kanske har det svårt att hålla ut. "Det går till seger", som man sa förr. Det betyder att den tillfälliga situationen är övergående.


    "Kris och utveckling" må vara Johan Cullberg begrepp på saken. Men Gud är så mycket större - även om det skulle medföra svårigheter.

    Tro på Gud! Vila i vetskapen om att han skall föra din själ i hamn. Tig! var stilla! Hårt väder tar nämligen dig snabbare dit än om du får ro (läs ror båten ) själv.


    Hälsningar


    Thommy

    29 februari 2016 22:57:38

Senaste inläggen

Kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln