Guds ord är källan till profetiskt tal

"När soldaterna hade korsfäst Jesus tog de hans kläder och delade upp dem i fyra delar, en för varje soldat. Men livklädnaden var utan sömmar, vävd i ett enda stycke uppifrån och ner. Därför sade de till varandra:"Vi skär inte sönder den utan kastar lott om vem som ska få den."Skriften skulle nämligen uppfyllas: De delade mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad. Så gjorde nu soldaterna."
   Johannes 19.


En förkunnare har aldrig tolkningsföreträde. Aldrig. En förkunnare är en härold. Vad är en härold? Han är en brevbärare kort och gott. En brevbärare har i sammanhanget väldigt lite att säga själv egentligen, men kan ändå frambära dyrbara försändelser. I Italien så var det så sent som inpå 1970- talet i lag förbjudet att läsa Guds ord utan att en prästvigd fanns med. Det handlar då ytterst om tolkningsföreträdet. Man bör veta hur bibeln skall läsas och förklaras. Det kan inte vanligt folk. Ingen frälsning utanför kyrkan. Så talar alltfler idag, tyvärr.

När man med Guds ord i hand är verksam på det viset då har man ett egenintresse. Skälen kan vara många. Det är kyrkan som institution mästare på. Det blir lätt så. Man är kallelsemedveten och man vårdar till slut inte bara sitt kall utan också den egna sektorn. Den kan vara stor eller liten. Makten som sådan har en särdeles förmåga att attrahera människan var hon än befinner sig. Nåväl. Jag talar om avarter. Ingen skall därvid lag känna sig träffad.

På gamla testamentets tid fanns ingen bibel. Under långa tider fanns inte heller profeternas texter ihopsamlade till böcker. De böckerna vi idag kan studera och dra lärdom utav. Profeterna var som förkunnare ofta framåtpekande och inte sällan starka i sina slutsatser. De överreagerade. Profeterna varnade för det tendentiösa. Vad betyder det egentligen? Låt mig ta en bild:

Om man jämför vad svag röklukt och en fullt utvecklad brand kan motsvara så hör de till samma fara - om än i olika grad och styrka. Inte sant? En uppfattad svag röklukt, vid ett rätt handlande, kan om man har ett bra luktsinne vill säga, förebygga en katastrof. En som inte känner av svag röklukt varnar knappast för brandfaran. Han vet ju inget om. Det är först när huset är övertänt som alla låter sig övertygas. Då är det för sent. Profeterna var sådana branddetektorer. Deras samtida såg inte farorna på samma sätt. Ibland inte alls. Små indikationer var för deras medmänniskor obetydliga medan profeterna såg faran och ropade för full hals. Därför blev de sällan erkända eller förstådda av sin samtid. Det blev de först efteråt - då huset brunnit ner. Ordspråksboken säger:" Den kloke ser faran och söker skydd, oförståndiga går vidare och får sitt straff." Ordspråksboken: 22:3.

På gamla testamentets tid bestod bibeln främst av Moseböckerna och Psaltaren. Senare tillkom också profeternas skrifter. I denna text jag vill dela med dig idag så är det en händelse som sker under nya testamentets tid men som redan är beskriven i det gamla testamentet. Är det då en förutsägelse? Tydligen. I detta fall är den just en psalm från Psaltaren som ligger till grund för en beskrivning kring Jesus död. "Skriften skulle nämligen uppfyllas", står det. Den psalmvers som det här refereras till är Psaltaren 22: 

"De delar mina kläder mellan sig
 och kastar lott om min klädnad." Psaltaren 22.

En enda versrad. Den röjer inget särskilt egentligen. Varken att det är Jesus eller Messias som är involverad i det som sker. Möjligen att det kunde vara frågan om märkeskläder eftersom alla slogs om dem. Det är kung David som sångförfattat versen hundratals år innan Jesus framträdande. Aposteln Johannes refererar till versen som om det vore ett profetiskt tal gömt i versen. 

Det finns ett annat skriftställe med samma räckvidd. Det är Davids 109:e psalm. En lika gammal psalm och den får också sin aktualitet hundratals år senare. Ja, tusentals.

"Må hans dagar bli få och en annan överta hans ämbete". Psaltaren 109.

Det handlar alltså om Judas då han hade tagit sitt liv och Petrus upptäckt versen i Davids 109 psalm. Upptäckte?... Hur upptäcker man sådant? Ordet fick liv och fick aktualitet. Innehållet i versen blev till profetiskt tal. Vem avgör det? Ja, man kan åtminstone inte angripa dessa två exempel. De är bevittnade och kanoniserade av apostlarna och bibeln själv - om man nu inte tycker andra bibelversar längre är levande i Guds ord. Judas behövde en ersättare och David hade tydligen profeterat om det mellan slag mot björn och lejon, vid sin harpa. 

Psalmen har som rubrik: "Morgonrodnadens hind". Den har visserligen vid någon bibelkommission också fått rubriken: "Messias lidande och seger", men är ju strikt en psalm bland alla andra av David nedtecknade sånger och utan att Jesus är namngiven. Kommissionen har tydligen tittat i facit och där förstått att aposteln Johannes kanoniserat versen - om jag får uttrycka mig så sarkastiskt. Annars hade de aldrig gjort den kopplingen med Jesus och rubricerat den så. Historiekännarens facit är aldrig profetiskt. En sådan ser aldrig framåt. Historiker tronar på sina årtal och platser. Det är hans domäner. Historiker behöver hjälp med sången. 

Vart vill jag komma?

Guds ord är levande! De är på så vis levande att de har svar på dagsaktuella frågor. Men likväl är Guds ord inget horoskop. Jag är ändå övertygad om att det har svaret på alla mänskliga situationer genom alla tider - ända ner på individnivå. I dessa två fall blev två udda sångversar till profetior - för vem skulle utan bibelns auktorisation i frågan vågat tolka in att Judas skulle leva en kort tid innan han ens var född? För det är ju det psalmen säger: "Må hans dagar bli få!" Det hade utan profetisk ande varit hädiskt och den som utanför bibelns ramar gjort den kopplingen blivit stämplad som svärmare. Sela.

Vad säger Nya testamentet i fråga om psalm 109?

"I Psaltaren står det skrivet: Hans gård ska bli öde, ingen ska bo där, och: En annan ska ta över hans ämbete . 
 
Därför måste en av de män som har varit med oss under hela den tid då Herren Jesus gick in och gick ut ibland oss, från det att han döptes av Johannes till den dag han togs upp ifrån oss, en av dem måste vara ett vittne om hans uppståndelse tillsammans med oss."
  
Apostlagärningarna 1:20

Jag tycker det är så intressant med denna vers: "Hans ämbete tage en annan." Varför? Jo, för det står inte att den är tillägnad Juda liv och historia när David skrev sången. Men ändå gör nya testamentet den kopplingen. 

Till sist.

Det står inte att man var tvungna att ersätta Judas tjänst. För hur kan en människa ersättas? Det går inte. Alla är unika och Jesus hade handplockat honom. För det andra så kom Mattias som ersatte Judas att inte på ett enda ställe i skriften göra eller säga någonting för Guds rikes sak. Inte vad vi vet. Det är så liten verksamhet kring honom att man ibland kan ifrågasätta utväljelsen. Var det då inte rätt att ersätta honom? Självklart! Det säger oss psalm 109 också. Men att det blev Mattias och inte Paulus som skulle bli det välsignade redskapet, det framgår inte. Det är höljt i dunkel och dolt i versen. Ämbetet togs också av någon annan. Ja, i dubbel bemärkelse. Jesus brukar kalla sina apostlar på egen hand.

Min vän, hur många psalmtexter finns det i Psaltaren som på ett liknande sätt har profetisk dignitet? Frågan är retorisk. Den skall inte besvaras. Vem avgör när en textrad är eller blir profetisk? 

 Profetians ande - det är Jesus vittnesbörd.

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Kommentarer

  • Susan Anderberg » Tack för mig:  ”Tack än en gång broder! Följer dina inlägg med stor behållning! Likt dig, så äls..”

  • Thommy » Andetag:  ”-Tack Lennart! Herren skall vara med dig där du behöver det som bäst. Det önska..”

  • Lennart » Andetag:  ”Ja vi glömmer ibland vad vår rättfärdighet kommer ifrån och tror att det hänger ..”

  • Märta » Jeremia:  ”Ja, var annars! Tack för påminnelsen! ”

  • Thommy » Andetag:  ”- Tack Siri &Märta för ert stöd. Ni är vad två syrgastuber kan vara för en dykar..”

Bloggarkiv

Kommentarer

Etikettmoln