Förtroende för Herren

" Herrens hand kom över mig, och genom Herrens Ande fördes jag bort och sattes ner mitt i en dal, som var full med ben. Han förde mig fram bland dem, och se, de låg där i stora mängder utöver dalen, och se, de var alldeles förtorkade. Han sade till mig: "Du människobarn, kan de här benen få liv igen?" Jag svarade: "Herre, Herre , du vet det." Då sade han till mig: "Profetera över dessa ben och säg till dem: Ni förtorkade ben, hör Herrensord: Så säger Herren, Herren till dessa ben: Se, jag skall låta ande komma in i er, så att ni får liv. Jag skall fästa senor vid er och låta kött växa ut på er och övertäcka er med hud och ge er ande, så att ni får liv. Och ni skall inse att jag är Herren ." 
Jag profeterade som jag hade blivit befalld. Och när jag profeterade hördes ett rassel, och se, det blev ett sorl, och benen kom åter tillsammans, så att det ena benet fogades till det andra. Medan jag såg på, växte senor och kött på dem och de täcktes med hud. Men ännu fanns det ingen ande i dem.  
Då sade han till mig: "Profetera till Anden, ja profetera, du människobarn, och säg till Anden: Så säger Herren, Herren : Kom, du Ande, från de fyra väderstrecken och blås på dessa slagna, så att de får liv." Och jag profeterade som han hade befallt mig. Då kom Anden in i dem, och de fick liv och reste sig upp på sina fötter, en mycket stor skara. Han sade till mig: "Du människobarn, dessa ben är hela Israels hus. Se, de säger: Våra ben är förtorkade, vårt hopp är ute, det är slut med oss. Profetera därför och säg till dem: Så säger Herren, Herren : Se, jag skall öppna era gravar och låta er, mitt folk, komma upp ur era gravar och låta er komma till Israels land. Ni skall inse att jag är Herren , när jag öppnar era gravar och för er, mitt folk, upp ur dem. Jag skall låta min Ande komma in i er, så att ni får liv, och jag skall låta er få bo i ert land. Och ni skall inse att jag, Herren , har sagt det, och att jag har gjort det, säger Herren ."  Hesekiel 37


Hesekiel är en av de riktigt tunga textförfattarna i bibeln. Det är nog den breda uppfattningen hos de flesta. Hesekiel är den som dammsuger det han har sett med rikt beskrivande detaljer i sin bok. Han är likt en kriminaltekniker som inte lämnat något åt slumpen. Utan att riktigt veta tror jag att många hoppar över hans bok vid sina bibelstudier. Men vilken enastående gudsman som framträder när man tar sig tid med honom. Vilken stryktålig och verkligt gudfruktig kristen han är. Att umgås med honom ger både motivation och tröst.

I slutet på det tjugonde kapitlet då han profeterar mot Södern, beklagar han sig inför Gud. "Jag sade då: "Oh, Herre, Herre! De säger om mig: Han talar i gåtor." Hesekiel tyckte inte att det Gud sa till honom var begripligt i andras öron. Han hade tydligen haft erfarenhet av det tidigare. Här invänder han mot Gud och vi får inblick i det. 

I denna text här ovan, ett underbart sammanhang för övrigt, där han får tala till förtorkade ben, då verkar han ha slutat att invända emot uppgiften eller budskapet han fått sig att förmedla. Det är en fördel när förkunnaren tror på det han säger. Gud är varlig med profeten och frågar:"Hesekiel, kan dessa ben få liv igen?"  Gud förstår hur Hesekiel kan uppfatta situationen rent mänskligt och att det normalt sett är en omöjlighet att få liv i döda ben. Svaret Hesekiel gav Gud måste ha gripen Herren: "Herre, Herre, du vet det." Att få liv i förtorkade ben borde om något vara en omöjlighet. Ingen ställer sig på en kyrkogård och förkunnar.  Åsnekäken Simson slogs med var "frisk". Det är ändå ett bättre utgångsläge än ben som är "förtorkade". Förstå min jämförelse. Bibeln är rik på detaljer.

Profeten insisterade inte längre. Lika visst som man inte skall skjuta brevbäraren då man får fakturor, så ifrågasätter inte heller Hesekiel vad Gud ville ha sagt genom honom. Vilket välbehag det vilar över det! Herren körde inte heller över honom utan hans tro fick växa successivt. Han profeterar i etapper som han blev ombedd. Så ljuvligt att sedan läsa hur Gud ombesörjde det hela. Vad säger Hesekiel?

"Medan jag såg på, växte senor och kött på dem och de täcktes med hud."

Gud utför sitt verk då vi utför det vi skall göra. "Medan jag såg på "... Hesekiel sprang inte omkring och försökte para ihop benen i ett eget "hjälpa till projekt". Nej. Gud visste vilka leder som skulle fogas till ben. Det skulle annars kunnat bli en fel sammanfogning om Hesekiel hade lagt pusslet. Ett oändligt arbete, för övrigt. Det verkliga jobbet kunde bara Gud utföra. Sela.

"Medan jag såg på, växte senor och kött på dem och de täcktes med hud."


Halleluja!!