Prästinnan på Ikea

Det finns överallt i bibeln små fakta som man inte förstår helt och hållet. Inte så att det är tvivelgrundande. Men fakta som retar vetgirigheten. Mer därtill. De skapar hunger och längtan. Känner du igen dig?  Jag tänker kanske inte då på omständigheter som att aposteln Petrus hade en sjuk svärmor och därmed så borde han också vara gift och ha en fru. Var de en storfamilj? Vad hette barnen? Nej, inte sådana frågor. Det är av underordnad karaktär.

Men det finns en omtalning om Elisa att han "plägade gjuta vatten på Elia händer". Det gör mig nyfiken! Det är ett typiskt sådant skriftställe som kommit med i bibeln som man undrar över vad som låg bakom den handlingen. Varför är det omtalat? Det finns otaliga sådana skriftställen som alltid ligger där och väntar på svar. Man bär dem med sig som oförlösta hemligheter. Ja, det är konungars ära att ta reda på sånt, står det i skriften.

En annan sådan omtalning från profeten Jona bok har jag i många år gått och ruvat på. Jag har aldrig frågat om det - vad jag minns - men har tänkt på det åtskilliga gånger. 

Det står i Jona bok att "Nineve var en stor stad inför Gud". Den var tre dagsresor stor. "Jorden är Guds fotapall", säger en annan profet. Skulle då en stad vara stor för Gud - om jorden är liten som en pall - om du tillåter mig att disputera. 

För Jona var den i alla avseenden tre dagsresor från ena gränsen till den andra. Det måste ju ha varit en stor stad, vill jag säga. Men bibeln tar Guds uppfattning till hjälp och överbetonar saken. Inte sant? För mig är det ett begynnande litet korn i pärlemor. Det växer till i förståelse och vikt och blir med tiden alltmer dyrbart. Än så länge ser jag det inte. Men jag vet att det finns därinne. Vad? Svaret, så klart. 

Idag när vi satt på Ikea och åt billig men näringsfattig mat, då ser jag en äldre kvinna i prästkrage som står och fyller på kaffe vid automaten i restaurangen. Omedelbart så börjar jag tänka på staden "som var stor inför Gud". Nineve. Så många tusen gånger tidigare jag tänkt dryfta frågan eller glöm att fråga - inte minst överrabbinen för judiska församlingen - jag mött några gånger. Nu står en präst framför mig på Ikea och frågan bränner och brinner. Jag skall fråga henne. Jag måste. Nu eller aldrig. Jag reser mig från matbordet mitt i maten. Jag går fram och ursäktar min indiskretion.

  -  Jag ser på din klädsel att jag har en fråga som du eventuellt kan ge svar på, tilltalar jag henne och väcker prästen i hennes vardag. - Förlåt min indiskretion, tillfogar jag artigt och bildat. Hon tittade upp och ser ut som en kombibil när man öppnat bagageluckan. Hela hon sken upp av förvåning. Hon intog hela sin prästkappa mentalt och spetsade sina sinnen.

- Kan ni säga mig varför det står att Nineve var en stor stad inför Gud, frågar jag henne utan omsvep och utan att presentera mig. Det står ju i samma berättelse att staden var tre dagsresor stor, räcker inte den beskrivningen, tillfogade jag. Det står ju också hur många människor det var bofasta i staden. Varför var det en stor stad inför Gud? Det räcker väl att den är stor för Jona som måste gå igenom den, poängterade jag i min uppdämda frågeställning. Äntligen! Min fråga var äntligen ställd, kändes det som. Nu kommer jag kanske att få svar.

- Det var intressant att du frågar just mig om det, svarade prästen. Jag har nämligen gjort mitt fördjupningsarbete om Jona bok, svarade hon. Kvinnan var säkert i övre 60 års åldern och ingen novis. Hon sa inte att hon doktorerat på Jona bok men det kunde ha varit så. Förmodligen. Jag förstod det så. Hur som helst.

Prästinnan fortsätter med att säga: - Nu kanske inte vi har samma bibelsyn du och jag... osv. ( Varför utgå ifrån det? ) Prästinnan vet trots allt inte ett dugg om mig men vill liksom förbereda mig på meningsskiljaktigheter. Ifall. Hon ville antagligen att svaret skulle landa mjukt.  Så prästerligt. Så herdesamt.

- Jag tror inte att Jona bok är en autentisk berättelse, svarade hon. Den är en novell som äger fragment av undervisande karaktär. Inte oväsentlig men ändå bara en berättelse, tillfogade hon. Typiskt teologer, tänkte jag, men fortsatte att lyssna där hon stod i sin tolkning. Jag kände plötsligt att jag fått bottennapp i mitt sökande efter ett övertygande svar. Denna människa tror kanske ingenting om Jona bok. Säkert inget om fisken eller vad som helst heller. Typiskt teologer, tänkte jag. 

När hon sa att det var en påhittad berättelse ifrågasatte jag med följande ord och min påflugna fråga blev istället till ett genmäle, till en förkunnelse, till ett påvisande om skriftens sannhet. I välgrundad övertygelse!  Jag svarade:

- Om en fisk uppslukade Jona och det faktum att en nu existerande fisk inte har hittats som både kan sluka och hålla en människa vid liv i tre dygn i havets djup, så är inte det en orsak till att tvivla på ordet och Jona bok. Om vi börjar tvivla på det som står skrivet - ja, då kommer vi snart också att ifrågasätta Jona som profet. (Här gör jag en icke avsiktlig konstpaus i mitt anförande med prästinnan, under en omätbar tidsrymd. Mitt inre upplever att nästa mening som jag ännu inte tänkt ut eller formulerat kommer att fastna hos henne, hjälpa henne och ändra kurs och riktning för henne i fråga om Jona bok och Guds ord i stort.) Till slut har vi också ifrågasatt Gud själv, tillade jag.

Det sagda var inte regisserat men mycket träffande. Exemplen var inte sökta. De uppkom där och då. De överlämnades till en präst skolad i tvivel. Meningsutbytet skedde med blixtens fart och inte med ett trögt tillrättalagt minnesmanus i ett försök att teologiskt överglänsa med gamla retoriska konserver, i ett bibliskt meningsutbyte. Kvinnan blev ställd. Jag tackade henne för hennes uppmärksamhet. Samtalet var över i all vänlighet. Vi skildes och återgick till våra liv.

Det är inte udda idag att präster ifrågasätter bibeln. Det ingår i deras märkliga teologiska utbildning att vara textkritiska. Det ingår också i vår samtids sätt att bilda och utbilda oss. Vi som är så upplysta. Vi ifrågasätter allt och blir bortförda! Vi har inte tilltro till något, till slut. Inte ens till Guds ord! 

Att prästinnan begagnade det upplägget hon gjorde var naturligtvis för att hon var både riktad av sina studier och samtidigt var tvivlande över ett ämne som intresserat henne. Hon hade lärt sig att tvivla på ordet. Jag fick komma med svar fastän det var jag som var frågeställaren. Så här kan den helige Ande verka.

Guds ord är verksamt och en fråga kan bli till ett distinkt svar för en annan människa. Jag älskar detta sätt som Gud verkar på. Det gör livet värt att leva och skapar mening. Rätt som det är verkar Gud. Följer han med oss på Ikea också? Ja, det gör han och han följer oss ut också.

Om Gud vill gå med mig. Ja, då vill jag också följa honom! Vill inte också du följa honom?

Han vill också gå med dig.