Inför Stockholm halvmaraton

På lördag är det Stockholm halvmaraton 2015. Ett härligt lopp som jag skall springa. Det finns väl få tillfällen då man tar vara på tiden så bra som under en löpning. Varje sekund är då dyrbar och kännbar. 

Tiden, ett mått vi annars slarvar med. Vi gör ofta så mycket som kunde definieras som oväsentligt. Kanske löpning relativt sett är något oväsentligt. Paulus anför att "kroppslig övning gagnar till lite". Det sätter han i motsats till gudsfruktan som gagnar till allt. Och så är det! Löpning gagnar ändå till lite - i alla fall, om vi skall vara bokstavstrogna. Det ena utesluter inte det andra. För det eviga perspektivet inbjuder inte till dekadans eller fatalism. Det eviga perspektivet motiverar till all verklig kristen aktivitet. Annars är något fel. Förmågan till rätta proportioner har aldrig varit människans bästa egenskaper, dock. 

Att löpning "gagnar till lite" behöver inte betyda att det är meningslöst. Inte heller att man skall uppslukas av det. Att springa är att skynda sig mellan två punkter så fort som möjligt, utan att ha ett ärende. Så kunde det beskrivas filosofiskt. Det ger kropp och själ hälsa och sundhet. Kroppen är gjord för att brukas. Det har vi rationaliserat bort genom serviceyrkena i tjänstesektorn. Istället får vi göra som guldhamstrarna i bur. Vi får springa på ett råtthjul. Eller på löpbandet, rättare sagt. 

Jag får återkomma med mina löpsiffror. Inför varje lopp räknar jag med rekord. Det blir sällan så. Men det ger dålig motivation att odla den erfarenheten.

Vi får se ! Den som söker han letar. Den som springer han skyndar sig.


 

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv