_DSC7559Thommy4.MOBIL

Tvehågsna

Närma er Gud, så skall han närma sig er. Gör era händer rena, ni syndare, och rena era hjärtan, ni tvehågsna. Jak. 4:8

Inte alla bibelböcker är poetiska. Inte alla är historiska eller framtidstillvända. Jakobs brev är ett sådant brev. Ett kort brev. Koncentrerat. Till synes hårt och kompromisslöst. Det vädjar inte. Det påstår och sedan får läsaren ta ställning.

Ett annat skriftställe talar om att ”ingen kan komma till Gud, om inte Han först drar honom till sig”. Här bortser Jakob från den realiteten. ”Närma er Gud så skall han närma sig er”.

Det här är skrivet till människor som upplevt mycket av Gud. Som varit riktigt nära. Till dem som inte behöver någon förkunskap. Dom som för länge sedan upplevt att ”Herren är nära de som har ett förkrossat hjärta och en ödmjuk ande”. Därför är sanningen ohöljd, språket mustigare och verben mer inträngande. Vi tycker Jakob blir hård i tonen. Vi känner oss direkt träffade. Och påtagligt distanserade.

Gör era händer rena! Borde det inte heta: Rena era händer. Nej, Jakob skriver ”Gör”. En aktiv handling kan därför också vara att låta bli att göra någonting. Synda inte! Underlåt och förbliv ren. Det är kontentan. Händerna är organen för att utföra rätta saker med. Inte att gå vilse med. Vi handlar och vi uträttar. Gör era händer rena! Då kan det bli till Apostlagärningar av deras verk. Den som inte gör någonting är handfallen och saknar håg. I apati, ambivalens och resignation.

Vidare skriver Jakob om hjärtat. Ett livets säte och sambandscentral för personlighetens djupaste föresatser. Rena också det, skriver Jakob. Det ser ut som om han fått fatt i orsaken till synden - i detta fall. Tvehågsenheten. En håg som är två. Icke hel men kluven. En delad håg. Så ostyrigt och tempofientligt. Trons ande passar inte i den klädnaden. Trons ande kalkylerar inte. Den känner inte av. Å ena sidan eller å andra sidan... Tron är bara för! Och den för. Vidare.

Men här talar Jakob om tvehågsenhet. Hågen eller viljan vill åt två håll. Både och. Inte antingen eller, utan antingen också. Vela. Inte Sela.

Om vi vänder på hela versen kunde vi gott skriva; den som vill komma till Gud, han måste tro att han är till och att Han lönar den som söker Honom, helt och fullt. Men i den vers som Jakob skrivit förstår vi att mottagarna var illa ute. De var åtminstone inte så vid Gud att de kunde betraktas som nära Honom. Det hade uppstått en distans. Tvehågsenheten hade blivit till ambivalens. Och ljumhet. Det blev ingenting av någonting.

Närma er Gud så skall han närma sig er! Är inte början på versen lösningen på resten av satsen? Jo, att närma sig Gud är till förvandling. Det skapas tro och tron den fattar tag i en trons gärning. Utan spekulationer.

Motsatsen blir då: renade händer och ett rent hjärta i en helgjuten håg. Vilket ideal!

Påminner inte det påfallande mycket om Jesus , själv?

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv