Domen blev uppskjuten, men är inte avvärjd

Anton Johansson ser Ryssland och Frankrike anfalla Sverige. Men det är inte Anton som ser. Det är Gud som visar honom. Invationen skulle med bestämdhet ske 1953 och pågå under sommaren fram till hösten, det året. Han såg de franska trupperna inta den svenska Västkusten. Göteborg, Falkenberg, Helsingborg, Malmö och Lund. Städerna blev i stort sett utplånade. De ryska trupperna invaderade norrifrån och drog sig neråt landet. Norrland in mot Norge. Gävle, Torneå och Stockholm. Öland. Gotland blev fullständigt intagen. Ett tvåfronts angrepp. Koordinerat.

Anton Johansson får beskedet om att "handeln i Norska Finnmarkens gränsdistrikt, var orsaken till detta krig". Ryssland inledde kriget och Frankrike bistod. På den här tiden var kännedomen om de stora olje och gasfyndigheter som man på senare tid funnit i Barents hav, obefintliga. Allra minst för Anton Johansson. Ryssland har i början på 2000 -talet varit och fäst en rysk flagga på havsbotten - allt för att markera tillhörighet. Det är också bekant att Frankrike är en stor militär samarbetspartner med Ryssland när det gäller krigsmateriel. Det är mer än en slagruta för den nyhetstörstige. Det är svåra indikationer. Affärer skapar som bekant förvecklingar.

Gud visar en obetydlig man händelser, platser, namn och årtal - vilka inträffar under flera årtionden. Det är händelser ingen kunnat räkna ut eller förutsäga. Många händelser har kunnat verifieras. Men det är en händelse som sticker ut och som inte inträffat. Det är just anfallet mot Sverige. Var den synen fel eller avvärjdes hotet? Man kan gott säga att det avvärjdes - eftersom den inte blev av. Den är också tidstypiskt beskriven. Den svenska militära expertis som tog del av Anton Johanssons syner talar om ett utomordentligt väl planerat anfall, som han detaljerat pekat ut. Ett militärstrategiskt fulländat anfall till sitt upplägg.

Två år innan det årtal Anton Johansson pekar ut som anfallsåret mot Sverige, får en enkel pingstpastor se syner, vilka i än större omfattning drabbade Sverige. Det är varken långsökt eller djärvt att lägga karbonpapper över de båda männens syner och upplevelser, och finna stora likheter. Det den ena talar förstärker den andre i en närmre tid. Synerna har en sak gemensamt - påfallande  gemensamt; Sverige blir angripet av en främmande makt. Och de flesta stora städer jämnas med marken. (!) Det ligger nära till hands att se Anton Johanssons profetior gå upp i Birger Claessons syner. De påminner om profeten Jona och gudsmannen Nahums erfarenheter på gamla testamentets tid. Domen är bordlagd. Men inte avvärjd.

De budskap som Birger Claesson framförde på 1950-talen, medverkade till att många kristna kände tidens allvar och sökte Gud. Det uppstod en besökelsetid över hela Sverige, på femtiotalet. Många har med händelserna i backspegeln kunnat konstatera att Gud sköt upp domen, invationen.

Anton Johansson såg tidigt att båten Titanic skulle gå under. Han såg båten och människorna förlisa i en syn. Gud sa åt honom att det var för Britternas högmods skull. Är inte Gud god? Jo. Men också Gud har en bortre gräns för ondskan. Han är en personlighet och även han sätter gränser. Gör inte vi det som människor? Jo. Det gör Gud också! Han sätter gränser. Vi är på väg mot den bortre gränsen!

Sverige har alltsedan den socialdemokratiska eran på 1950-1990 talen, metodiskt avkristnat Sverige. Det skrev Anton Johansson. Han sa att socialismen avskaffat kristendomen. Vad är kristendomskunskap? Det är att odla kunskapen om Gud. Vi har istället fått lära oss att helt ifrågasätta Gudsbegreppet.

I nästa blogg vill jag skriva om Birger Claessons syner. De är strikt inriktade på ett anfall mot Sverige. Om den domen slår in, blir det ett värre anfall än det Anton Johansson beskrev. Då har domen tilltagit. Jag är inte säker på att de kristna orkar vända ett sådant hot till något bättre. Vi är alldeles för komfortabla. Vi har tappat det kristna livets innehåll och lever bara privatkristendom under en vag bekännelse. Om ens det.

Vi är i behov av en djupgående förändring. Jag kan inte se annat än att vi behöver hjälp med det. Den hjälpen står i proportion till vår belägenhet. Så har Gud fått komma till genom hela historien. Smärtsamt men nödvändigt.

Bed för Sveriges folk. Stora ord! Ja, stora ord.

"Stöter man i basun i en stad utan att folket blir förskräckt? Händer det en olycka i en stad utan att Herren har vållat den?" Amos: 3:6.

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Märta » De säregna :  ”Frid Broder! Så befriande! Sällan utvald och bjuden kan säregenheten smärta unde..”

  • Claes » Kanal 10:  ”Kan vi komma och spela hos er. Tack på förhand// Claes Mård SOUND OF SCANDINAVI”

  • Märta » Drick vatten ur din egen brunn:  ”Välkommen hem och tack för svalkande och läskande tankar! ”

  • Märta » Kanal 10:  ”Så bra Thommy! TACK för att du säger ifrån!”

  • Susan Anderberg » Tack för mig:  ”Tack än en gång broder! Följer dina inlägg med stor behållning! Likt dig, så äls..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln