Gräv upp!

Då flyttade Isak därifrån och slog sig ner i Gerars dalgång och bodde där. Isak grävde på nytt upp de vattenbrunnar som hade grävts på hans fader Abrahams tid men som filisteerna hade fyllt igen efter Abrahams död. Och han gav dem samma namn som hans far hade gett dem. När Isaks tjänare grävde i dalen, fann de en källa med levande vatten. 1 Mos. 26: 17-19

Att lita på Gud och att förlita sig på Gud är en viss skillnad. Att vila i förvissning om att Han leder den enskilde rätt i livet, beskrivs också av många som en ödestro. Till och med av kristna. Många pekar finger åt trons människor och menar att de är fatalister. Eller light extremister. Men de har själva varken förstått trons vandring eller ordets innebörd. Ingen klandrar någon för det. Det man inte vet om saknar man. De saknar själva ett spännande och innerligt liv med Gud. Det är det sorgliga.

I denna text över Isaks liv ser vi något av denna dramatik. Flera orsaker bäddar för uppbrott i hans liv och för vidare vandring. Det handlar om Guds hjälp och ledning utifrån Hans planer - inte sällan under press och saknad av andra utvägar och med till synes allmän mänskliga och ofta trivialt utlösande faktorer. Trons människa ser Guds hand i allt. Och letar efter den! Inget spår av Gud saknar betydelse. Sådana ovissa situationer värjer vi människor oss för. Vår rädsla för det ovissa och vår fallenhet för långsiktiga garantier och översikter stör ofta trons vila. Isak kom så till Gerars dal.

Inget vatten mår bra av att stå. Det blir ljummet och unket. Inget vatten kan heller förvaras om det inte stängs inne - om så sker blir det med tiden otjänligt. De första dropparna från en avstängd kran skvallrar om det och bjuder inte på nämnvärd förfriskning. Därav kommer förståelsen av begreppet rinnande vatten. Eller det som bibeln kallar för "levande vatten". Ett friskt vatten har sin förutsättning i rörelse eller tillflöden. De bästa av vatten ligger skyddade i djupen. Ovan berggrunden. Då kallas det för grundvatten. Där behålls det kallt och friskt. Men det har fortfarande sin förutsättning i rörelse. Vad motsvarar rörelsen? Jo, tillflöde och utflöde. Ett friskt vatten kan hämtas upp från sitt flöde genom brunnen. Och en källa är förmer än en grävd brunn som endast rymmer regnvatten med sina begränsningar. En djupt borrad brunn möter källornas flöde och trycket driver upp vattnet mot jordytan. En bild men också djup av sanningar. Den Helige Ande som är vår grundvattentäkt.

Isak hade blivit så välsignad att det medförde konsekvenser för honom hos Abimelek. Ja, vi räknar gärna boskap och andras pengar och menar att just det är välsignelserna. Men det allt betydande är inte svarta eller vita får vid Jakobs list. Den paketerade välsignelsen här är att Isak fick dra vidare till Gerars dal. Vidare i sin bestämning och kallelse. Vid tvisten förberedde Gud välsignelsen för honom. Inte sant? Ett hav av välsignelser! Guds vägar är inte våra vägar. Hans tankar är inte lätt tillgängliga eller alltid uppenbara. Den utlösande faktorn blir Abimeleks uppmaning: "Flytta bort ifrån oss! Du har blivit alldeles för mäktig för oss." Välsignelsen är dold i Gerars dalgång. Ja, det borde säga sig själv - för visst är tillgången på vatten som rikast i dalen? Vad skall du med stora hjordar till utan vatten? Det vore en kortsiktig välsignelse med en ofrånkomlig hungersnöd vid förfelade relationer.

Isak drog till dalen och grävde upp sin fars gamla brunnar. Och satte samma namn på dem. Identifikation och ursprung. Varför? Jo, det rann en källa därnere. Med samma vatten. Det blir inte ett annat vatten för att man byter namn på avtappningen. Källan är densamma. Tider igenom! Himlasända skyfall skapar porlande källa. Den Helige Ande som är illustrerad i bibeln som "det levande vattnet". Fullt uppgrävbar i Guds ord! "Den som söker, han skall finna. Den som beder han får och för den som klappar, för honom skall det öppnas". Det kan aldrig ombesörjas. Det är på eget initiativ ålagt. Och påkallat. Bjud sedan av vattnet!

Det står att Isaks tjänare grävde i dalen. Men det står inte att tjänarna grävde upp Abrahams brunnar. De kände antagligen inte till dem. Det står inte heller att Isak grävde nya brunnar. Men de grävde alla i samma område. Pionjärarbete hör varje generation till i Guds rike. När den yngre generationen gräver, som här i texten utgörs av Isaks tjänare, fann de en källa med rinnande vatten. Det är det helt avgörande! Gräv! Helt säkert skall du där finna en källa! Har den sinat?! Nej! Den flyter bara fram något djupare. Den som finner den blir sedan buren av strömmarna. Det är välsignelsen.

Det är Abrahams förtjänst som en gång namngav brunnarna. Det är Isaks grovarbete att gräva upp brunnarna. Men det är Guds försyn att tjänarna finner samma källa med det rinnande vattnet. Nya och gamla brunnar. Med gamla och nya namn. Men från samma källa. Gud förser!

Vad är välsignelse? Att filisteerna blir avundsjuka? Att ägorna blir stora? Ja och nej. Välsignelser utan de rika källorna hade bara varit en förstärkt katastrof och bäddat för en jättelik undergång i mätbar proportion till mängden boskap och manskap. Allt liv har sin förutsättning av vatten. Guds folk går ovanpå ett dolt hav. Men ingen gräver.

Vid andliga torrtider - ja, då får man gräva upp de igengrävda brunnarna. Helt säkert skall man då finna friskt och tjänligt vatten också för fler i sin omgivning. De gamla brunnarna skall visst vägleda dig ner till källan. Törsten drivit den törstige. Tids nog.

”Han för mig till vatten där jag finner ro”.