Duvhöken har slagit sitt byte

Nästan dagligen ser jag en duvhök vid min bostad. Nästan. Jag kan åtminstone se skymten av henne. Men nu har hon varit frånvarande sedan jag såg henne bli betäckt av hanen. Då låg snön kvar på sina håll.  Jag tänkte jag skulle utröna vart de har sitt bo. Ungarna borde vara relativt komna nu.

Jag drog till skogs. Rätt som det var, ett par hundra meter in i skogen blir jag omkörd av henne. Hon hade ett byte i klorna och flög ett par meter ovanför mig. Hon var hårt jagad av en duva som hade förlorat sin unge. Det förstod jag av sammanhanget. Det fanns inte en chans att svara upp med en bild så snabbt. Allt var över på ett ögonblick. Så jag satte efter i samma riktning med en barnslig iver och en medfödd oförmåga att kunna lyfta. Blicken kan inte heller vara fokuserad framåt i det läget. Det vore förödande i den typografin. Jag tappade naturligtvis fåglarna ur sikte.

Men hundra meter senare in i skogen ser jag henne sitta på en nedfallen fura, snett bakom mig. Vaksamheten är då total. Skall man se en duvhök och hinna plåta är det koncentration och vaksamhet som gäller. Nu var det bråttom med kameran. Hon hade redan sett mig. Hon skulle lyfta när som helst. Men det är själva sporten - att få en bra bild då hon blir överrumplad. Tänk att ta bilden utan gömsle eller andra atteraljer. Det är ljuvligt. Njut av bilden, skärpan, gracen och vitaliteten. Tyvärr är en gren i störande position bakom henne. Men vad gör det? Hon har ungduvan i klorna. Jag störde henne mitt i maten. 

 Att gå ut i tjugo minuter i skogen och tro sig få fota duvhök och sedan komma hem med en handfull fina bilder. Det är en underbar naturupplevelse. Lyckligtvis är den tagen med spotmätning. Det ger rättvisa åt fjäderdräkten och ger den friska färgen i löven. Brännvidden är 400 mm vid bl. 5,6. Nikon D4.  Visst håller bilden? 

Om jag hade en ljudfil skulle du få höra den enorma tystnad i kombination med koltrastarnas sång till den begynnande eftermiddagen, i den djupa skogen. Två figurer tävlade just då om den högsta koncentrationen. Duvhöken och jag.  ( klicka på bilden )

 

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Stina » Skriv till församlingens ängel :  ”I den kyrkliga liturgin är lila sorgens färg. Den enda färg som passar till den ..”

  • Märta » Skriv till församlingens ängel :  ”Läser och tar om det igen... Min enda vokabulära möjlighet Oj oj oj! Inte som en..”

  • Märta » Guds närvaro:  ”Tack käre bror för ännu en uppmuntran! "Han är med Han är med Vilken tröst! Han ..”

  • Märta » Vintappare:  ”Oerhört stark och skakande text! Jag läser den om och om igen. Tack Thommy!”

  • Lennart » Försvarsmakten kallar in civila fordon:  ”Thommy! Jag liksom Du har ingen önskan om krig men inser ändå att tiden är kort ..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln