Den arabiska våren.

Det är inte självklart att jämföra nationer med träd. Ändå har Libanon en ceder som symbol på sin flagga. Cederträdet är Libanons nationalsymbol. Cederträ som kung Salomo importerade under sina dagar då han skulle bygga Guds tempel. Du stolta ceder. Det finns fler exempel. 

 

Hela den arabiska demokratiseringsprocessen har kallats för: "Den arabiska våren". Jag tycker det är så enastående. Var kommer den beskrivningen från? Är det inte just det bildspråk Jesus själv använder om sista tidens omvälvningar, då Israel skall upprättas och församlingens tidsålder gå mot sitt slut? Vi skall ryckas bort i ett nu! Precis just nu när alla i vår tid verkar så trötta på att invänta Jesus. Han kommer väl när han kommer, typ. Jag knotar på med mitt. Eller: Hur går det med löftet om att Jesus skall komma tillbaka?! Ja, också det är ett tidstecken.

 

Just nu pågår ett inbördeskrig i Syrien. Guds ord är bekant med det. Egypten har fortfarande svåra omvälvningar och det jäser i hela den arabiska världen. Precis nu är allas blickar riktade mot Syrien och Turkiet. Mitt i ett svårt europeiskt politiskt och ekonomiskt läge. Ja, hela världsekonomin är i en obalans vi aldrig tidigare hört talas om. Flera nationer håller på att gå i konkurs. När hände det senast? Situationen är prekär och svår att ta in. Vem kan helt överblicka skeendet?

 

Iran oroar världssamfundet sedan tidigare och komplicerar bilden ytterligare. De senaste dagarna har Egypten öppnat dörrarna mot Iran. Ingen har längre kontrollen över det som händer. Från alla håll är det stora svårhanterliga frågor som tonar upp sig. Det är bara frågan om små överväganden innan ett storskaligt krig kan vara i gång. Nato och folken från Togarmas söner har varit på repmånad i Afganistan och i Libyen. Vi ser det Guds ord beskriver gå i uppfyllelse. Inbördeskriget i Syrien är allvarligt. Ett större krig med internationell uppbackning blir den turbulens som kommer att skapa en situation där Israel står helt ensamma. Det ena kommer oförklarligt att ge det andra och Israel kommer att framstå som överilaren. Någon rustar sig då för att ta byte. I Israel. Förr eller senare. Då kommer den till synes "arabiska våren" att övergå i den andliga konflikt som den ytterst sett är. Den kan vi inte mäta bara se effekterna utav. Guds egendomsfolk skall upprättas under nöd. Även kallad Jakobs nöd.

 

En gudsman talade om att det var "oansvarigt" att skeppa judar från andra länder till Israel under 80 och 90-talen. "Jakobs nöd" kommer att skicka dem rakt in i lidande, var hans analys. Jakobs nöden. Jag tycker uttalandet har en poäng och påminner om Jeremia sätt att förhålla sig, utan att jag för den sakens skull lägger orden i hans mun. För församlingen har en annan uppgift än att upprätta Israel. Den upprättelsen kommer Gud själv att ordna med. Jerusalem är en lyftessten. Den som försöker lyfta den kommer att skada sig, säger skriften. Det är ett annat perspektiv än den gängse kristna hållningen i frågan idag. Vi är satta, utan att det för den sakens skull är församlingens huvuduppgift, att uppväcka judarnas "avund". Men upprätta Israel sköter Gud själv. Under alla omständigheter har många judar kommit till sitt land. Förkunnarens poäng står kvar. Varför skeppa judarna till Israel när de strax kommer att hamna i nöd? Påståendet är inte cyniskt. Uttalandet ville väcka de kristna romantikerna att fullfölja missionsuppdraget och inte svärma för Israel, i en självpåtagen och sekundär uppgift. Vad är det om inte Messiansk nationalromantik? Man kan välsigna landet och folket ändå. Men gör det inte på bekostnad av missionsuppdraget. Hedningarnas nådatid är ännu inte slut!

 

I Matteus 24 läser vi följande: "Lär er en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blir mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren är nära. När ni ser allt detta vet ni på samma sätt att han är nära och står för dörren. Amen säger jag er: Detta släkte skall inte dö, förrän allt detta händer." Matt. 24.

 

Vem är han som det talas om i texten? Jesus! Vart är dörren? I himlen! Han står i dörren. När gör han det? När bilden som han ville lära oss att förstå, där fikonträdet börjar knoppa, slår in och slår ut. När sker detta normalt sett i det naturliga? På våren! Den arabiska våren. En händelse som ser ut som en tanke.

 

Är det inte märkligt att all världens press definierar den arabiska demokatiseringsprocessen som en "arabisk vår" ? Jesus säger också: se på fikonträdet och alla andra träd. Fikonträdet Israel och alla andra träd. Jesus hade kunnat välja en annan bild som illustration. Men det gjorde han inte. Och oroligheterna för den arabiska omvälvningen kunde ha beskrivits som något annat. Revolution. Störtade diktaturer. Demokratiseringsprocesser. Men upproret har kommit att kallas "Den arabiska våren". 

 

Jesus skall komma tillbaka. Det är en tröst för den kristne. Allt sker som det är förutsagt och tidigare förkunnat. Men brudgummens tärnor skall sova enligt bibeln. Den arabiska våren är nu. Våren är tiden för de olika trädens blomning.

 

Då sa Jesus att han skulle stå för dörren.

 

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Susan Anderberg » Tack för mig:  ”Tack än en gång broder! Följer dina inlägg med stor behållning! Likt dig, så äls..”

  • Thommy » Andetag:  ”-Tack Lennart! Herren skall vara med dig där du behöver det som bäst. Det önska..”

  • Lennart » Andetag:  ”Ja vi glömmer ibland vad vår rättfärdighet kommer ifrån och tror att det hänger ..”

  • Märta » Jeremia:  ”Ja, var annars! Tack för påminnelsen! ”

  • Thommy » Andetag:  ”- Tack Siri &Märta för ert stöd. Ni är vad två syrgastuber kan vara för en dykar..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln