Ett fruktbärande liv!

"Jag är det sanna vinträdet, och min Fader är vingårdsmannen. Var gren i mig, som inte bär frukt, den tar han bort; och var och en som bär frukt, den rensar han, för att den skall bära mer frukt." Johannes 15. 1-2

 

I helgen har jag praktiserat trädgårdsmästare. Urgamla äppelträd har utmanat min omgivning i att antingen bli nedhuggna eller hårt ansade. Men låt de stå kvar ett år till!

 

Unga träd blir med tiden gamla och uppvisar vanvård eller kontinuerligt god skötsel. Du ser det på de vildvuxna kronorna. Om de är täta och burriga med ett myller av grenar, då kan inget dagsljus tränga igenom en sådan kompakt växtlighet. Det påverkar frukten. Dom blivande karten kommer att se ut som miniatyr frukter men blir aldrig fullvärdiga frukter. De avstannar i en sorts livsdementi. "Royal Grand Livsdementi." Oätliga och sura. Så förfelat. Ett fruktträd skall naturligtvis ge mycket frukt. God och söt frukt. Syrligt är okey men inte surt. Motsvarigheten är att människa inte bör bli bitter. Gud är trädgårdsmannen!

 

Ett välskött träd, å andra sidan, visar på färre grenar men med en tyglad krona. Vacker och balanserad. Härdig och proportionell. Ett sådant träd har starkare grenar. Solen kommer åt att exponera varje del av grenverket. Han som skapat fruktträd för sitt ändamål och inte till ett fruktlöst liv i missär. Jesus identifierar sig i texten som frukträd. Han är trädet och vi är grenarna. Han är stammen och vi är Hans fruktbärare. Om vi förblir i Honom, vill säga! Jag tycker om den bilden. "Förbliv i mig", sa Jesus. Biokemiskt sammanväxta i en andlig gemenskap. Är det inte så vi känner av umgänget med Honom? Vi känner hur hans närvaro är som saven som i bönen rusar till och ut från vårt inre. Saven och klorofyllet i den helige Ande ger oss livsbetingelser och bekräftar för oss att vi är ett Guds barn. Det bänder av liv därinne. Det knoppas och det kommer massor av löv här ute. Det blommar och det blir till frukt. En process som motsvarar goda gärningar som Gud har förberett i ett fruktbärande liv. 

 

Men det finns en annan sida i att bära frukt. Beskärningen. Ansningen. Ja, mänskligt sett kan det verka hotfullt. Ett hot som ligger bortom trädets radie och rymd och som egentligen är onaturligt. Eller rättare sagt naturstridigt. Det är också vi många gånger. Trädet måste beskäras. Det är vingårdsmannen Gud som gör det. Han går omkring och rensar. Vi kan uppleva det som något negativt men han utför något mycket hälsosamt och livsbejakande – trots att växten tillfälligt försvagas. Växten inte bara försvagas utan skörden blir också fördröjd. Och såren stjäl kraft till sårläkning. Vilket vågstycke! Vi är ju svaga människor. Men Gud vet vad han gör och hur han skall gå till väga, i våra liv. Vill du tro på det och vila i det? Då har du snart gyllene äpplen att vänta i silverskålar. 

 

I denna berättelse av Jesus, så är han inte solen. Det är han i andra texter. Här är han trädet. Vinträdet. Det belyser en särskild sida av en gudsrelation. Det dolda livet med Jesus, balanserat av Gud. Kanske ber du som jag; "Herre, gör också du mig mer fruktbärande! Ansa mig men inte för hårt. Du vet hur mycket jag tål. Du förstår dig på balansen i mitt liv". Vilken ljuvlig överlåtelse bön inför Gud till en åtgärd som annars är naturvidrig men nyttig. Att beskäras. Det finns vila i den bönen. Han kan inympa dig! Det blir din krona.

 

En sekatör är inget tillhygge – som yxan. Den är ett instrument i Guds hand. Den trakteras med precision. Grenar som växer inåt tar Han bort. Självhävdelsens hugskott! De har ingen fruktbärande framtid. Snittet sätts strax ovanför knoppen, där den fruktbärande äktheten sitter. Så gör vingårdsmannen. 

 

"Om någon förbliver i mig och jag i honom, så bär han mycken frukt", sa Jesus. Är inte nyckelordet i texten; förbliva? Att stanna kvar. Stanna kvar i Honom och du kommer att bära mer frukt!! Är det inte fint? Det är Jesus som presenterar det så.

 

Vet du vad som är en annan grovregel vid trädbeskärning? Man skall aldrig kapa mer grenar under samma år, än den sammantagna tjockleken av de kapade grenarna, som tillsammans inte får överstiga tjockleken på stammen. Vilken visdom hos Gud! Han vill inte skada dig. Han vill att du skall förbliva i vinträdet – Jesus Kristus. Han vill att du skall bevaras frisk och inte vara bitter, men sjuda av liv. 

 

Stanna i Honom, så kommer du att bära mycken frukt. 

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Stina » Skriv till församlingens ängel :  ”I den kyrkliga liturgin är lila sorgens färg. Den enda färg som passar till den ..”

  • Märta » Skriv till församlingens ängel :  ”Läser och tar om det igen... Min enda vokabulära möjlighet Oj oj oj! Inte som en..”

  • Märta » Guds närvaro:  ”Tack käre bror för ännu en uppmuntran! "Han är med Han är med Vilken tröst! Han ..”

  • Märta » Vintappare:  ”Oerhört stark och skakande text! Jag läser den om och om igen. Tack Thommy!”

  • Lennart » Försvarsmakten kallar in civila fordon:  ”Thommy! Jag liksom Du har ingen önskan om krig men inser ändå att tiden är kort ..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln