Gud vakar över dig.

Jag har alltid förmånen att börja min arbetsdag tidigt om morgnarna. Det är när vargatimmen inträder. Det är den tidpunkt då de flesta sägs avlida inom sjukvården och då man sover som skönast och djupast. Börjar man dagen

tidigt, så slutar man också tidigt. Det är det fina.


Imorse hade Gud gått över gräset där jag bor. Tydligt. Han hade till synes hållit andan. Under en mille sekund. Då vitnar gräset av rimfrost. Gud ropar inte och frågar var jag är. Han vet det. Gud vet också om mina rutiner och infall. Och dina. Han känner varje rörelse innan de är utförda. Och Han möter upp på vår väg. Han breder ut sin mantel framför våra steg och lyser upp så att vi inte faller. Mina steg knastrar då till Hans ära.


Idag lyste Han upp min väg över de ytor där jag genar på morgonen. Med vinterns sena rimfrost. För vem kan få en grön gräsmatta att lysa upp av kylslagen dagg, om inte Han? Med månen under dimmer.


Min själ, den rister av tacksamhet mellan stor salighet och stark tyngdlag. Sela.

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Stina » Skriv till församlingens ängel :  ”I den kyrkliga liturgin är lila sorgens färg. Den enda färg som passar till den ..”

  • Märta » Skriv till församlingens ängel :  ”Läser och tar om det igen... Min enda vokabulära möjlighet Oj oj oj! Inte som en..”

  • Märta » Guds närvaro:  ”Tack käre bror för ännu en uppmuntran! "Han är med Han är med Vilken tröst! Han ..”

  • Märta » Vintappare:  ”Oerhört stark och skakande text! Jag läser den om och om igen. Tack Thommy!”

  • Lennart » Försvarsmakten kallar in civila fordon:  ”Thommy! Jag liksom Du har ingen önskan om krig men inser ändå att tiden är kort ..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln