Ingen som vet för hur länge.

" Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade 

till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.


Vänd dina steg till den plats, där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen. Dina fiender hava skändat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken. De hava sagt i sina hjärtan; "Vi vill alldeles kuva dem."


Alla Guds församlingshus har de bränt upp här i landet. Våra tecken ser vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge."      

                                                                                                             Psaltaren 74.


En sång av Asaf. En urgammal sång med utmejslade ord och meningar som med pusselbitens precision passar in här och nu. Det är ett rop från Guds folk. I tider av avfall. Av, av, av. Av vaddå? Vad är avfall? Renodla ordet. Avfall är av samma genuina produkt - fast den är för gammal och ohälsosam. Bäst före datumet är över. Rekommendabelt oätbar och kasserbar. Härligheten från Gud är tillbakadragen. Inte i alla tider. Men i svåra tider. Minnet av härligheten från Gud efterlängtas och efterfrågas från de intensivt arbetande utskotten som konstaterar; "Ingen profet finnes och hos oss är ingen som vet för huru länge." Endast bönemänniskorna verkar hålla liv i Gud, på jord. Ja, det kan tyckas så. Du saliga bönerespirator! Fortsätt din kamp. Den är inte fruktlös. För Guds lampa slocknar aldrig. Inte överallt du ljumme. Bed - så skall du få! Sök - så skall du finna! Klappa på - och det skall öppnas!! För dig.


Kan du fånga intensiteten i Asafs sång? Missmodets refräng; "Ingen som vet för huru länge!" Det är en rop. Ropet ekar och slår hårt i kyrkväggen - utifrån. Ingen vet. Bristen på Guds närvaro - fastän Han inte är långt ifrån en enda av oss. "Ingen profet finnes och hos oss är det ingen som vet för hur länge." Vi saknar Guds röst. Gud saknar röst. Vi saknar den överbevisande kraften i ordet. Nu i den yttersta tiden då Gud talat till oss genom sin Son.


Texten andas uppgivenhet. "Hos oss finns ingen som vet för hur länge." Vi behöver inga kristna "kick - off:er" med en nyrenässans för kyrkofäderna. De är fler än hela Skogskyrkogården kan härbärgera. Låt de döda tala med de döda. Kristus framstå - du levande!


Herre, vi trånar efter din närvaro. Vi vet att du finns och att du är densamme. Låt dina gärningar bli uppenbara som i forna dagar - långt bortom kyrkofäders brister och fromhet. Vi behöver inte kyrkofäderna tillbaka. Må de vila i frid.


Vi längtar efter den levande Gudens Son. Han som är mäktig i både ord och gärning.

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Siri » Fader förlåt dem...:  ”Dit behöver vi alla komma om och om igen!”

  • S. Anderberg » Tack för mig:  ”Broder! Såg din sida för första gången idag. Hoppas att du ändå får detta mejl. ..”

  • Siri » Gud är inte oordningens Gud:  ”Amen broder Amen! ”

  • Claes Mård » Tack för mig.:  ”Det är tråkigt om din röst tystnar Tommy men jag förstår din känsla. Man blir t..”

  • Siri » Tack för mig.:  ”Om du känner frid över ditt beslut så är det ok,då har Gud nånting annat för dig..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln