Vid Jesus fötter

"Sex dagar före påsken kom Jesus till Betania, där Lasaros bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. Man ordnade där en festmåltid för honom. Marta serverade, och Lasaros var en av dem som åt tillsammans med Jesus vid bordet. Då tog Maria en flaska^[ välluktande, dyrbar äkta nardusolja och smorde Jesus fötter och torkade dem med sitt hår. Och hela huset fylldes av doften från oljan. Men Judas Iskariot, den av lärjungarna som senare skulle förråda honom, sa då: ”Varför sålde man inte den här oljan för trehundra denarer och gav pengarna till de fattiga?” Detta sa han inte för att han brydde sig om de fattiga, utan därför att han var en tjuv. Han skötte om kassan och brukade ta pengar därifrån.

Men Jesus svarade: ”Lämna henne ifred! Hon sparade den här oljan för min begravning. De fattiga kommer ni alltid att ha ibland er, men mig har ni inte alltid.” (Johannes 12:1-7)

De sista åren av min pappas liv hade han fått kontakt med de som man förr inom kristna kretsar kallade för de "oregistrerade" baptisterna och pingstvännerna i Sovjetunionen. Ja, benämningen ter sig idag märklig. Oregistrerade kristna... Idag gör kyrkan allt den kan för att få registrera sin verksamhet och leva upp till kraven för de ekonomiska bidragen av staten. Man vill ha statsbidrag. En omöjlig symbios bland de första kristna. Vilken skillnad i kvalitet hos de troende. Härav kan vi säga att begreppet frikyrka har sitt absolut tydligaste uttryck. Oberoendet åt båda håll. Ett ömsesidigt oberoende av världen.

I de gudstjänster min pappa berättade om så hade man också fot tvagning som ett inslag i gudstjänsterna. Man tog helt enkelt av sig de varma skorna, drog av sig sina mer eller mindre svettiga strumpor och tvättade varandras fötter mitt i gudstjänsten. En tradition som härrör från biblisk tid. Frågan är inte så mycket hygienisk som den är symbolisk. En betygelse. På Jesu tid hade man det varmt året om och sandaler var deras skor. Damm och smuts fångades inte upp av strumpor och det som vi förknippar med illaluktande fötter såg nog helt annorlunda ut - för vem skulle idag känna sig bekväm med ett liknande inslag i våra gudstjänster? Inslaget har förlagts till en kulturyttring vi valt bort.

Maria tvättade Jesus fötter med sitt hår, krossade den dyrbara flaskan med olja från nardus. Nardusolja, från medicinalväxten som utvinnes och växer på höga höjder var mycket dyrbar. Den växer och trivs som Guds heliga på höga höjder. Märk väl att Jesus inte förebrår Judas för att han var en tjuv. Skriften röjer Judas. Han som förklädde förslaget i filantropisk dräkt. "Mig har ni inte alltid hos er", svarade Jesus. Men det fanns inga ekonomiska aspekter alls hos Maria. Kärleken räknar aldrig. Den ödslar. 

Jag hade gärna velat varit med denna dag då Jesus personliga vänner ordnade med en fest för honom. Betania, dit Jesus ofta tog vägen förbi. Dessa vänner som han inte kallade ut att vara några lärjungar eller apostlar. De fanns på ett mänskligt plan i Jesus liv, låter skriften oss förstå. Jag hade velat höra vad de talade om. Hur Jesus agerade i en avspänd miljö där hans natur avspeglades i det han sa och gjorde - där vi många gånger förlorar vår religiösa mask. Och det skär sig.

"Jesus gick omkring, gjorde väl och hjälpte alla", säger skriften. Vilken idealmänniska han var vår Frälsare. Men han var också Guds son i det att han befriade människor, de som var under djävulens våld. Han var inte bara hjälpsam. Han var Hjälparen.

Vaknade denna dag med denna bibelberättelse levande för mig. Marias tacksamhets betygelser visste inte av några gränser och jag vill springa ikapp dem - driven av hans kärlek. Sela. Lasarus som blev uppväckt från det döda var ett levande bevis på vem Herren var. Hur skulle hans vänner kunna glömma något sådant? Och nu hade de gjort en liten fest för Jesus. Det är ju mer än rörande. Säkert hade Mariorna bakat en fikonkaka och Lasarus vispat till grädden. Piskefløden.

Jesus avslöjar här att Maria hade sparat denna dyra olja till Jesus begravning. Men det är som att hennes kärlek till Herren inte kunde vänta. Hon bryter oljeflaskan som var i ett enda stycke och behövde krossas för att få fram dess innehåll. En oöm behandling. Hon gnider in oljan i Jesus fötter och torkar dem med sitt hår. Hennes hår kom sedan att för lång tid dofta nardus balsam av tilltaget. Hennes eget offer till Jesus kom att återspegla sig under välsignade former för en lång tid där hon gick fram. Och himlen och omgivningen kändes vid den.

Det finns något i denna kärleksbetygelse som inte går att dölja. Den som ger till uttryck det inneboende livet med Gud. Jesus frågade Petrus: "Älskar du mig?" Ja, kärleken måste uttrycka sig på något sätt. Den profana människan som myntat orden: "Ingen rök utan eld." förstår kärlekens inre dynamik. Den går inte att dölja. Den lyser igenom.

Är kärleken till Jesus stark i ditt liv? Det är den mest betydande frågan i en kristens liv. Då vill den betjäna Herren. Det går inte att sticka under stol med det. Kärleken till honom driver människan till att betjäna andra. Den Helige Ande som har samma inställning blir då en ledsagare och vägvisare i samma uppdrag. Att betjäna andra och leda dem till Jesus. Vilken hög tjänst!

I äktenskap som upplöses där ger man inte varandra något längre. Kärleken har dött ut. Istället börjar en rättvis fördelning av boet. Ett försök åtminstone. Och de sårade paren slåss för sin rätt med att fortsätta skada den andre. Den ene får ibland lösa ut den andre långt bortom inslagna presenter och överraskningar. Du kusliga verklighet. Men kärleken den måste få ge! Den är uppfinningsrik och sätter bara bortre gränser för sin förmåga. Den sträcker sig också utom sin förmåga och tappar ofta omdömet. "Den som sår rikligt skall också skörda rikligt. Men den som sår sparsamt skall också skörda sparsamt." Välsignelsens ekvation. 

Tänk att vi en dag ska få se Jesus som han är i en förhärligad framtoning. Den härlighet han hade innan han kom hit ner till jorden. Då hoppet i åskådning bytes. Tvivlen, där finna sin grav.

Har du haft liv i Gud men kommit bort ifrån honom av olika skäl? Dina skäl - om än så giltiga - kan aldrig väga upp den mildhet och godhet du kan få återuppleva hos Herren! Livet och vägen vi vandrar här i tiden kan vara törnefull och smal. Och många kan klandra oss. I hjärtat jag en frid som floden har.

Men snart jag står i himlens gyllne sal.