Förnyelsen!

"Men jag har det emot dig, att du har övergivit din första kärlek. Betänk då varifrån du har fallit, och bättra dig, och gör åter sådana gärningar som du gjorde under din första tid."  Uppenbarelseboken 2:5

Dessa ord är från Jesu mun då han blivit förhärligad. Han har då intagit sin plats på Faderns högra sida. Budskapet som han förmedlar genom aposteln Johannes är mer än komprometterande. Hade det varit frågan om ett äktenskap emellan två makar så är relationen allvarligt på väg att gå sönder. Och det är bäst vi lyssnar till Jesus råd. Några andras råd kan vara helt förödande. Här handlar det dock om en hel församling i sin relation till Herren Jesus Kristus. Ett mycket allvarligt läge.

Men älskar inte Herren sin lokala församling oavsett strukturerna eller oavsett hur vi framlever våra liv? Varför är Jesus så negativ? Är inte frälsningen nog? Är han inte dess försvarare och beskyddare in absurdum? Jo, det är därför han vädjar och varnar.

Vi finner i Jesus ordval flera nyckelord här som skapar ramarna för det Jesus vill anmärka på. Han som inte bara är kärleksfull och god. För vad sjöng vi förr i tiden? "...som uppresa kan de svaga, ge åt vandraren nytt mod." Men här förebrår han verkligen de troende i Efesus. Han villkorar faktiskt relationen.

"Du har övergivit din första kärlek"... Tanken för oss alla till den allra första relationen i en tvåsamhet. Den är särskilt öm för att inte säga oförglömlig. Den första trolovningens tid vet inte av några hinder. Den vet inte av några för svåra uppoffringar. Den letar och hittar uttrycksformer för den innerliga och inneboende kärleken. Den första kärlekens glöd är verksamhetsrik. Uppvaktningen som inte vet av några gränser. Den vill för mycket. Nu! Och på en gång. Den kan inte tänka kortsiktigt. Den bara gör. Och den är en fena på att planerar långsiktiga mål. Kärlekens makt.

"Övergivit"... Man har bara lämnat och gått, betyder det. Den kärlek man hade initialt. Som när en man lämnar far och mor och håller sig till sin flickvän. Den kanske starkaste illustrationen vi kan ta till på kärlekslivets område. Bibeln använder sig åtminstone av den illustrationen. "Den första kärleken." Den är outplånlig. Den som försatte själen i extas. Nyckelorden här är "övergivit". Det är en aktiv handling. I en process eller momentant.  "Den första kärleken" är självutpekande och omistlig. Den går inte att ersätta med "en andra kärlek." Det säger oss åtminstone bestämningen numeriskt och matematiskt uppradat.

Sedan kommer själva knäckfrågan. Det nyckelord där Jesus inte exemplifierar någonting, egentligen. Han säger: "Gör åter sådana gärningar som du gjorde under din första tid." Vad var det man gjorde under sin första tid? Här blir Jesus ord till den lilla församlingen i mindre Asien universell. Uppmaningen skär igenom alla tider och uppmanar slentrianmässig verksamhet att få fatt i den första kärleken igen. Hur då? Genom att göra de gärningar man gjorde i början. Vilka gärningar? Jag vill likna det vid en bil som inte klarar av att starta på egen hand. Den behöver knuffas igång. Utför! Rulla den ner för backen och mekaniken kommer att tvinga tändstiften att antända bensinen igen. Tron börjar verka i överförd mening. Kärlekens glöd för Guds sak.

Jesus exemplifierar inte gärningarna. Vi vet inte vad påpekandet syftar på. Kanske var det att gå på gator och gränder och tala om Jesus igen. Be för sjuka. Befria de besatta. Hjälpa de hjälplösa till självhjälp. Förkunna frid och glädje i namnet Jesus. Det är utpräglade gärningar de första lärjungarna ägnade sig åt i den första kristna församlingen. Och mycket annat. De ägnade sig åt ömsesidig hjälpverksamhet. Ja, de till och med samägde för att avhjälpa de fattigas brister i ett kooperativ. Ingen kallade något av de han ägde för sitt. Ett socialt evangelium. Fullständigt omöjligt utan den första kärlekens glöd. Det är dess frukt. Att dela med sig.

För ett antal år sedan när jag delade ut flyers om Jesus på stan hamnade jag ända borta vid riksdagshuset. Då kom riksdagsmannen för Kristdemokraterna Roland Utbult emot mig. Jag vet faktiskt inte var han hör hemma. Står det Pingstvän eller Riksdagsman på hans visitkort? Vad är han mest? Ja, frågan blir närgången. En KD politiker. Två oförenliga världar. En gudsrikes medborgare kan aldrig vara en representant för denna världen. En kristen som vill reformera världen... Lika omöjligt som om Paulus på sin tid skulle arbeta ihop med Nero för att få honom på bättre tankar. Det är två oförenliga element och världar. Kristen etik och moral... De hör kristendomen till! Inte Sodom och Gomorra. I Sodom råder andra förhållanden. Fråga Lot! Men hur som helst. Jag gav honom en traktat och han sken upp med sitt underbara leende och sa: " Sådana här delade vi ut när vi var nyfrälsta." Likt en tigande profet så tänkte jag: "Låt mig då alltid få vara nyfrälst." Men besvarade inte hans nostalgiska reflektion. Gode Gud.

Låt mig få göra ett sidospår här. Politiskt arbete är som hö och strå, mina vän. Dina engagemang för en förbättrad värld har inget evighetsvärde. Du slösar bara bort tid och kraft och de kärl som skulle var i Guds tempel ses ur evighetens synvinkel endast vara bortförda! De kärl som var tänkt för hedersamt bruk sölas istället ner av maktens smutsiga spel. Det dyrbara guldet i kärlen var inte tänkt åt maktens representanter - hur kristnade dina motiv än är. De hör hemma i Guds hus. Världen förgås och dess begärelser. Står det inte så? Jo, det står skrivet både på väggen och i skriften.

Jesus vill hjälpa oss i sin uppmaning. Han vill föra oss tillbaka till den första kärlekens liv. Hur hittar vi tillbaka till den? Ja, lösningen finns i gärningarna. Det säger Jesus. De är dessa som Jesus uppmanar alla tiders kristna att återvända till. Han säger ju inte "återvänd till din första kärlek." Men genom att göra det man gjorde under sin första tid så kan en förnyelse ske. Kärlekens eld börja glöda och det blir till syre för verksamheten. Den sönderrostade startmotorn som stått still för länge får tändstiften att gnistra i tro. Explosionsmotorn startar upp och följdverkan sätter verksamheten igång.

De första gärningarna under den första tiden och den första kärlekens glöd.