Elam Svahn

Elam Svahn som var en gammal man redan på 1970-talen, var en äldstebroder i Gilead församlingen i Göteborg. Men han kom att närvara många gånger i de möten som min pappa och hans vänner hade i Wesleykyrkan i Göteborg. Min pappa brukade skjutsa hem honom efter mötena. Jag minns honom vagt och det mesta jag kan säga är att han har funnits och att det han berättat är trovärdigt. Elam beskrev sin tjänst som äldste i Gilead, en tjänst han fått av Herren. Han tjänade med oljeflaskan och förbönstjänst, med den tro som han bar till Gud i sitt hjärta.

Svahn berättar och jag återger vad han skrivit ner.

Elam befann sig i ett bönemöte. Ja, bönemöte kräver sin förklaring. Det är en sammankomst de kristna hade förr i tiden då man samlades i timmar, ibland hela nätter, bara för att bedja till Herren. Ett slags gemensamt umgänge med Herren men individuellt engagerande och unisont aktiva i bön. Ja, det kan låta märkligt men det var nästan alltid en mäktig form av Gudsnärvaro som infann sig i dessa möten. "Man bad sig igenom", som de kristna sa förr. Helt väsensfrämmande för dagens kristendom.

Lovsångarna - om det fanns några eller kanske motsvarande en blåsorkester eller strängmusik - de fick ledigt dessa kvällar men hade också tillträde till bönemötet om de så ville. Och märkligt nog. De kom de med. Man tog inte upp någon kollekt i dessa möten heller. Inga overhead förevisningar om kommande verksamheter eller program. Bara bön till Herren. Poängen med dessa sammankomster var inte primärt att nå ofrälsta människor utan de handlade uteslutande om att umgås med Herren. Man var så vördnadsfull i sin framtoning att man också böjde knä när man bad. Inte som idag då vi pekar finger och hyttar åt Gud och viftar med alla våra salvelsefulla rättigheter i Anden, under lovsång. Vi sjunger: "Helig, helig , helig." Men vi har ingen aning om vad det i praktiken innebär. Inför Guds helighet uppenbaras synd och smuts. 

Elam låg på knä i ett sådant bönemöte och bad till Herren om att han skulle få ett uppdrag att utföra. Elam uppger själv att han lovade göra precis vad som helst, bara han fick göra något för Jesus. Och han skriver i sin anteckningsbok: "Ack, att man kunde lyda mer än man lovar. Men det blir oftast så att man lovar mer än man lyder. Och sedan kommer förödmjukelsens stund."

När Elam kom hem tog Herren honom på orden. "Han gör så ibland.", skriver Elam. Herren sa till honom att han skulle gå till Sjömanshuset och dela ut traktater. Elam hade seglat på sjön så han hade kopplingar till Sjömanshuset. Men som det ofta är med oss människor så har vi ett yrkesliv och ett privatliv. Kanske det var också så för Elam att Jesus inte fanns med i yrkeslivet. Därför blev det extra svårt att vittna om Herren där. Men det vet jag inget om. Ändå tror jag att det är vanligt bland oss kristna.

Elam befarade att han skulle bli utkastad om han gick till Sjömanshuset och dela ut traktater om Herren. Uppdraget bjöd honom emot. Nästa morgon då han vaknade kom han istället på att han kunde dela sina traktater i trappuppgångarna i Olskroken. Det nådde människor det med. Men så hade inte Herren sagt honom. Och Elam hade bara tjugofem flyers. Han bad: "Herre, om jag skall till Sjömanshuset och dela traktater måste jag ha minst hundra stycken flyers, men jag har bara tjugofem stycken." Elam beskriver att det kändes lite bättre med detta upplägg men att han upplevde "att Gud inte talat färdigt i denna sak." Elam bad också om en bestämd summa pengar av Herren. Ja, så gjorde de kristna förr. De var inte lika oberoende av Herren på den tiden men inte heller lika bundna till arbetsgivare och staten för sin utkomst. På så vis bidrog livsvillkoren till en innerligare gemenskap och beroende av Gud, i livet. Här fann bönemötena sin givna plats i tillvaron. Nu för tiden är de överflödiga. Vi klarar oss själva både utan människor och Herren! 

Elam la ytterligare en gång fram sina önskningar inför Gud. Men han hade delat ut sina tjugofem flyers i trappuppgångarnas brevlådor och inte på Sjömanshuset som Herren så tydligt anvisat honom. Han fick ingen frid över detta. Och Elam skriver själv att Herren frågade honom: "Vart gick du med traktaterna?" Men Elam teg, skriver han. Strax därefter ringde det på Elams ytterdörr. Ja, det kunde göra det lite oftare förr i tiden då portarna till husen inte var låsta och människorna å sin sida vågade öppna dörren till sina hem. Utanför hans dörr så stod det en främmande man. Elam öppnade dörren och var övertygad om att någon skulle komma med pengarna han utbett sig. Det var en gammal man. Han sa: "Herren Jesus sa åt mig att ta med mig hundra traktater om honom och ge dem till dig." Mannen överlämnade sina hundra flyers och hälsade frid och gick. Elam skämdes inför Herren. Det blev en verklig läxa för Elam. Känsligheten i att höra Guds röst fanns där. Men man måste lyda också. I smått som i stort.

Elam gick till Sjömanshuset och blev väl emottagen och fick tala med många om Herren. På kvällen samma dag ringde det på dörren. Det var en troende målarmästare som hade fått ett tilltal att lämna en summa pengar till honom. Det var exakt den summan som Elam hade utbett sig till Herren om.

Ja, det var en av många berättelser ur Elam Svahns rika liv med Herren. Denna vithårige man jag mötte som barn. Och som jag vagt minns honom.

Var Elam särskilt utvald för att höra Guds röst och göra små eller stora tjänster för sina medmänniskor i Guds rike? Nej, inte alls. Denna lyhördhet finns inom räckhåll genom den Helige Ande hos alla troende. Guds röst är mycket lågmäld men väldigt stark i sin lågmäldhet. Så skulle jag vilja beskriva den. Den äger likt samvetet en styrka som är oerhört övertygande men som ändå kan negligeras med stora besvikelser till följd. Det har välsignelser med sig att lyda Herrens röst. Men det medför en stor sorg att inte åtlyda den rösten. Så fungerar den Helige Ande med och igenom de troende.

Låt oss ledas och göra det Gud vill genom våra liv. Odla din förtrolighet med Herren genom att göra gott mot var man. Så kan du bli ett verktyg i Guds hand. Gå i tro! Gör precis det som blir dig befallt, så kommer Gud att göra resten och ditt liv blir en underbar och spännande tillvaro i gemenskap med Herren Jesus Kristus. 

Trofast är Herren i allt han förtar sig genom oss!