"Ty ännu en kort liten tid, så kommer han som skall komma, och han skall inte dröja. Min rättfärdige skall leva av tro. Och vidare: Men om han drar sig undan finner min själ ingen glädje i honom. Men vi hör inte till dem som drar sig undan och går förlorade. Vi hör i stället till dem som tror och vinner sina själar." Hebreerbrevet 10:37-39
Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser. Så beskriver Hebreerbrevets författare ordet tro när han varudeklarerar begreppet. Kärnorden i beskrivningen om tron är "övertygelse" och "visshet". Mer vetenskapliga bevis på vad tro är får inte den tvivlande människan som inte vill gå trons väg.
Den troende kan av många orsaker tröttna och ge upp. Små saker kan över tid nöta ut oss. Och vi märker inte ens vilka faktorer som påverkat oss. Men vi gör ändå ett val och abdikerar. Likt metallen i flygplanet som blir utmattat och brister, så störtar vi. Likt soldaten med stora segrar i det flydda sträcker vi upp våra händer men inte i en segergest. Vi ger upp. Vi kapitulerar på fel sida om striden. Skriften säger att vi inte ska dra oss undan. Inom det militära är det likställt med fanflykt. Varför ger vi upp? - Vi har slutat leva av tro!
Den rättfärdige skulle leva av tro. Men det är fortfarande under de förhållandena att han inte ser det han hoppas. Den rättfärdige skulle genom sin övertygelse och visshet, för att renodla begreppet, leva av tro. Här har alldeles för många gett upp och resignerat inför livets svårigheter i tiden. Perspektiven och visionerna har försvunnit. Jesus har trätt i bakgrunden - han som skulle finna sin glädje över oss!
Dagens text säger inte att den som dragit sig undan primärt har tappat sin tro. Men det är något i inriktningen som gått förlorat. Ligger det inte nära till hands att säga att man drar sig undan offentligheten? Det är så meningen brukas i folkmun. Men här står det inte så utan skriften klipper av mitt i meningen och säger att "Herren inte har kvar sin glädje över honom". Man drar sig undan men vinner inte sina själar, säger skriften. Det är en process. Det kan gå väldigt fort utför när tvivel och uppgivenhet flyttar in där tron förut fanns.
Det handlar om att leva av tro. Liksom soldaten aldrig ger upp sin strid. Så hör vi inte till dem som ger upp och så förlorar våra själar. Vi skall istället höra till dem som tror och så vinner våra själar. Ge därför inte upp även om det känns rätt utifrån stunden. Herren ger den trötte kraft. Står det inte så? Herren ger! Invänta då honom som kommer med kraften. Men resignera inte. Den kommer! Invänta den. Avvakta den. Det är i trons vila som du får övernatta.
"Ju större ljus - desto större mörker; Ju större välsignelse - en desto fruktansvärdare förbannelse. Det är skrivet: Den som tror skall bli frälst men det står också skrivet: Den som inte tror skall bli fördömd. Det står också skrivet: Saliga är de som tar sin tillflykt till Jesus men det är också skrivet: Om någon inte har Herren kär, han vare förbannad. Det är också skrivet: I min Faders hus är många boningar men det är också skrivet: Att de otrogna har sin del i den brinnande sjön. Kapernaum var upphöjt ända till himlen, eftersom Jesus hade kommit dit; Men skulle bli nedstörtade ända till avgrunden då de förkastade Jesus." - Adolf Saphir
Låt oss uppmuntra varandra till tro och goda gärningar. Och vara verksamma för Jesus.
Den rättfärdige ska leva av tro.
Lägg till kommentar
Kommentarer