Domarboken: 16.
I Hebreerbrevet uppmanas eftervärlden att äga tro.
Om troshjältarna heter det: " Se hur de slutade sin levnad och efterfölj deras tro." Heb. 11:8. Det står inte att vi skall efterfölja deras livsstil. Den kan för övrigt vara mycket skiftande. Tro-n den finner sina vägar genom omöjligheter. Så handlar Gud. Och trons människor har något värdefullt att överlämna till nästa generation. Det är deras tro på och tilltro till Gud. Tro Gud i allt!
Tron lämnar spår i livet och kan vara nog så omväxlande. Se på profeten Daniel. Han sover bland lejon. Det gör inte Simson. Han river dem. Elia kallade ner eld från himlen men Sebedei söner fick eldförbud. Profeten Jona färdas under vattnet i en val medan Mose går torrskodd genom Röda havet. Försök att kopiera metoderna. Tron har inga manualer. De är endast genom tron banbrytande.
Domarboken avslutar sitt 15 kapitel med att beskriva: "Och Simson var domare i Israel i tjugo år under filisteernas tid". Det är som om skribenten redan där vill avsluta Simsons historia. Men hans liv fortsätter i bländande skarpa färger.
Simson beger sig till Gaza. Och man skulle gott kunna tro att han dragit fram där idag. Han går in till en prostituerad. Filisteerna är efter honom. Han lämnar oförklarligt kvinnan och tar med sig stadsporten med karmar, bommar och allt. Han bär dem upp på berget mitt emot Hebron, säger skriften. Ett havererat möte. Herren bevarar hans ingång och hans utgång.
Simson blev senare kär i en kvinna från Sorekdalen. Sorek på hebreiska betyder "ädla druvor". Om det bara hade funnits en profet att hejda Simson. Eller en talande åsna. Men det gör det inte. Och druvor ska han inte förtära. Men Gud hade sak emot filisteerna! Det är den översta rubriken i Simsons liv. Glöm inte det. Kvinnan i Timna var "rätt i hans ögon". Kvinnan i Gaza gick han bara in till. Men denna kvinna i Sorekdalen blev han kär i. Så noga blottlägger skriften mannen Simsons inre liv. Kvinnan hette Delila. Delila bland "äkta druvor". Det är en farlig plats för en nasir. Ett lejon i en vingård hade varit betydligt bättre.
Jag vill påstå att det är Simsons fallenhet för sina gåtor som är hans svaghet mer än hans lättsinne vid umgänget. Delila ansätter honom hårt under flera nätter med filisteerna som påtryckare i bakgrunden. Hon får genom en affärsuppgörelse uppgiften att lirka ur Simson hemligheten till hans styrka. Pengar. Vad annars? Simson hemlighåller svaret in i det längsta. Det är intressant att se hur Simson parerar och hur han bakar in betydelser i sina svar, fastän han inte ger henne det direkta svaret på hemligheten till hans styrka.
Första svaret är "sju friska sensträngar som inte hunnit torka" dessa skulle man kunna binda och betvinga honom med. Det andra svaret är "om man binder mig med nya rep som aldrig använts", så skulle han bli svag som en vanlig människa. Vid det tredje svaret till Delila svarar han "om man väver in mina sju flätor i varpen", så skulle han bli försvagad. Fjärde gången berättar han som det är. Klipper du av mina sju flätor förlorar jag kraften.
Friska sensträngar. Nya rep. Sju flätor. Simson snuddar vid sin hemlighet utan att röja den. Filisteerna hade lätt kunnat ta tillfånga prästen i Estaol och frågat honom om varför nasirer blir starka. Och hur de därmed kan bli försvagade. Den hemligheten var nedtecknad i Mose böcker. Djävulen arbetar inte periferiskt. Tvärtom! Han försöker alltid ställa sig och förställa sig så nära som möjligt men utan att bli röjd. Han har ett särintresse att komma åt Gud via människan. Den det gäller. Människan som Gud har kär. Hans trestegs program är att stjäla, slakta och förgöra. Kan han oskadligöra människan går Guds plan om intet. Det är djävulens strategi. Och vi vet hur det gick med Jesus. Jesus blev dödad men han besegrade och övervann djävulen genom sitt liv! Han löste syndaproblemet. Och tog makten över döden.
Delila låter en fiende skära av Simsons flätor. Simsons kraft vek av. Guds ande lämnade honom. Filisteerna sticker ut hans ögon och tjudrar honom vid åsnans plats. Där får han mala säd och bli till åtlöje, blind och kraftlös. Men håret växer ut.
Filisteerna har en tid senare en stor fest. De tar in Simson till festen för att roa sig över honom. Simson ber en pojke ställa honom vid ett par pelare. Simson ber Gud ge honom den övernaturliga kraften en sista gång i livet. Tretusen personer fanns på byggnadens tak och oräkneliga filisteer inuti huset. Simson river hela huset och dör med filisteerna.
Simsons bröder och hela hans familj kom därefter och begravde honom i hans fars grav. Mellan Sorga och Estaol. Vart hade de hållit hus under hela denna tid? De hade levt sina egna liv. "Kött är kött. Och det som är fött av ande är ande." En kallelse är personlig och gudomlig. Den kan inte delas med andra. Den kan heller inte ärvas. Därför är också profeter föraktade i sitt eget hus. Hur kommer det till uttryck? Inom familjelivet, så klart. Det mänskliga och det gudomliga skär sig. Och skyddar så profeten i hans kontext. Hur? Genom lidanden. Hur föraktar den egna släkten och familjen profeter, som Jesus talade om? De misskrediteras inför andra genom djupt förakt. Vad vinner man på det? Ingenting. Klyftan går nämligen inte att överbrygga. Det är uppdragets och avskildhetens pris. Genom föraktet - denna djupt rotade känsla av antipati. Därför är skriften redan initialt så tydlig med att berätta om att när Simson slog ett ungt lejon så märkte inte hans föräldrar det - fastän de färdades tillsammans. En reell omöjlighet, egentligen. Här har du avskildheten manifesterad i en gudsmans liv. Uppdraget är enskilt och andra har inte insyn i det, med ofta stora personliga konsekvenser till följd.
En gudomlig kallelse är högst personlig. Den går utom alla andra band och konstellationer och delar inte något efternamn med någon. Vilka befogenheter har Gud hos en människa då en människa blir kallad? Har han oinskränkta befogenheter? Eller bara så mycket som människan själv vill? Det kommer vi aldrig att få veta. Gud väcker längtan och svarar upp emot den. Vad som är vår egen längtan eller Guds är här sammanvävt som håren i en fläta. Verket är hans. Människan får vara redskapen.
Gud hade sak emot filisteerna. Han utväljer en man av Dans stam. Så stort! Den som går Guds ärenden får titt och ofta möta Gud. Hur skall man annars kunna gå hans ärenden? Att möta Gud i de stunderna fyller livet med mening och reducerar ett allmänmänskligt liv till något mycket mindre värt. Det vet den som mött Herrens kallelse. Inget går upp emot den.
Håret växte ut. Och han slog fler vid sin död än under sitt liv. En av bibelns märkliga profiler.
Simson. En troshjälte.
Lägg till kommentar
Kommentarer