"När Sanballat hörde att vi höll på att bygga upp muren, blev han förbittrad och mycket rasande. Han hånade judarna och sade till sina bröder och till Samariens krigsfolk: "Vad är det dessa eländiga judar gör? Skall de få hålla på så där? Skall de få offra? Skall de en dag få arbetet färdigt?Skall de kunna ge liv åt stenarna i grushögarna där de ligger förbrända? "
Ammoniten Tobia, som stod bredvid honom, sade: "Låt dem bygga. Om det så bara är en räv som hoppar upp på deras stenmur kommer han att riva ner den." Nehemja 4.
Nu på onsdag i veckan kommer jag att evangelisera i korsningen Gamla Brogatan - Drottninggatan. Gud vare lov! Det är en kallelse med eviga och inte mätbara resultat. Jag delar flygblad och proklamerar att Jesus är Herre.
Jag tror att det är väldigt viktigt i en tid då gudsbegreppet alltmera har börjat bli ett interreligiöst begrepp, att vi framhåller Jesus namnet som kristna. Gud hör bön säger vi, men vi menar Jesus. Han är vår Gud! Ingen annan. Det utesluter namnen på andra gudar. Bibeln kallar sådana för avgudar. De är påhittade under mänskligt inflytande.
Vilka är de värsta motståndarna till en levande och förnyad kristendom? Är det ekumenikerna eller är det samfundarna? Det är lika illa. De första har inte koll på någonting. Samfundaren vill kontrollera allting. Men Herren fyller nytt vin i nya läglar bland frikyrkliga slagord.
Dagens text är hämtad från Nehemja bok. Han hade på sin tid känt en genuin kallelse att bygga upp Jerusalems murar igen, men det är som att avgrunden reste sig upp emot honom. Hela Samariens krigsfolk mobiliserade mot tilltaget. Och helt plötsligt fick till och med likgiltigheten liv och började tala: "Låt dem bygga. Om det så bara är en räv som hoppar upp på deras stenmur kommer han att riva ner den." Låt dem bygga... Där har du likgiltigheten personifierad. Likgiltigheten som i nästa skede mobiliserade men på fel sätt:
"Men när Sanballat och Tobia och araberna, ammoniterna och asdoditerna hörde att man fortfarande höll på att bygga upp Jerusalems murar och att sprickorna började tätas, blev de mycket förbittrade. De gaddade sig alla samman för att anfalla Jerusalem och skapa förvirring där. Då bad vi till vår Gud och satte ut vakt mot dem dag och natt för att skydda oss mot dem." Nehemja. 4.
Se upp i vilket sällskap du står, min vän. Tobia, uppger skriften, stod bredvid Sanballat när han sa detta. Det är något helt annat än när Paulus var i nöd. Då stod en Herrens ängel bredvid honom. Färdsällskapet! Ett sällskap med god eller dålig inverkan.
Vem kan skilja dig från Kristi kärlek? Månne ångest och förföljelse. Eller kan bedrövelse och hunger skilja dig ifrån din Frälsare. Nej, jag vet att varken döden, livet, något som skall komma eller är. Ingen makt i höjden eller djupet, kan skilja mig från min Herre kär.
- Guds välsignelse i Jesu namn!
Lägg till kommentar
Kommentarer