På måndag kommer jag att stå i korsningen Gamla Brogatan - Drottninggatan igen. Varför då? Du var ju där alldeles nyss. Därför att jag känner mig så innerligt manad. Men utan mani. Det är en stark längtan som bara kommer över evangelisten i mig. Vet du vad det handlar om? Jag har äntligen kunnat sätta ord på det. Det handlar om tillbedjan. Att tjäna Gud är att tillbedja honom praktiskt. Att göra något för Herren. Jag grips mycket då jag formulerar det så. Jag är övertygad om att det är den Helige Ande som inspirerar till det.
Det finns inget lustbetonat i sig att dela flyers men i den här kontexten så är det den största av tjänster. Det är som att gå konungens ärende med ett budskap under sigill. Jag har en känsla av att himmelska representanter vakar över det. De noterar och registrerar. De följer varje människosjäl inför budskapet om frälsning för tid och evighet. Gode Gud.
Det är en ynnest att få möta människor på det sättet. Vi sociala varelser som har så många gemensamma beröringspunkter. Men att renodla denna sida i en gudstjänst för Herren, griper mig så. Jag vill stå där till Jesus ära från kl.11.00 på måndag - möjligen fram till 17.00 - med avbrott för lunch. Inte: Vi får se. Inte: Eventuellt. Nej. Du kommer få se. Det bara är så. Därför jag vill och Herren har visat sitt behag till det. Jag vill infria det! Gode Gud.
Vintern kommer så sakta smygande och vill hindra men om regnet håller upp då kommer jag att stå där igen på måndag. Inte resultat styrd. Men målinriktad. Min pastor lärde mig de orden. Det är kärleken till Herren som driver. En kärlek som inte gör det för vinning skull. Som inte räknar med någon lön. Det ligger inte på det planet. Det är en kallelse. När kallelsen stiger upp ur ens inre då svarar man ja. Det bara är så. Det bara blir så. Och ånyo.
Vem är denne Jesus som gick på stranden och kallade fiskare där uppe vid Tiberias sjö? - Följ mig, sa han. Det fanns ingen tvång i kallelsen. Ändå kunde de inte motstå honom. Han som griper tag i en människa så mäktigt och samtidigt blir hon uppfylld av hans avväpnande välbehag. Det är Jesus! Han som ser oss var och en och får oss att känna oss djupt älskade. Som om han inte ville äga gemenskap med någon annan - än mig. Och för dig blir det du. Men likväl är densamme för alla!
Han som sa att man inte kunde följa honom om man inte kunde försaka. Han som kallade profeterna och sa att deras adelsmärke skulle vara förakt av sina närmaste - när de istället utgjorde sin samtids mest samvetsgranna. Ett djupt lidande mitt i härligheten och i skenet av hans glans. Han som sade: - Där jag är vill jag också att ni ska vara. Är det inte så med kärleken? Jo.
- Jesus, han som just nu bereder oss rum hemma hos Gud. Där emellan sitter han bredvid Fadern och manar gott för oss. Det låter som ett aktivt liv. Det vill jag svara upp emot, oh, Herre! På denna sida om evigheten.
- Gode Gud. Ja, Gode Gud.
Lägg till kommentar
Kommentarer