En granne visade synliga tecken på att vara allvarligt sjuk för något år sedan. Jag kände stort medlidande med henne över tid. Jag började bedja för henne i all hemlighet. Varje gång jag passerade hennes rullator som hör ålderdomen till, så la jag mina händer på handtagen och sa: " I Jesu namn ska du bli frisk! " Hon har inte vetat om det. Men så skedde många gånger i alla fall.
Så för en tid sedan såg jag henne allt oftare utan sin rullator. Och de klassiska sjukdomsstecken började avta. Jag har väntat i månader på tillfället att få möta henne och berätta för henne att hon varit föremål för förbön. I storstäderna är vi i mångt och mycket främlingar för varandra.
I dag när jag var på väg hem från mitt arbete kom hon så samtidigt till ytterdörren. Då hon kom först fram till dörren höll hon upp den för mig. Vi åkte tillsammans upp i hissen. Jag fick mitt efterlängtade tillfälle. Jag frågade henne om hon hade varit sjuk. Vi hade nämligen aldrig samtalat med varandra. " Ja, jag har haft cancer. ", berättade hon. " Jag har förstått det , svarade jag. Jag är troende. Jag har bett till Gud för dig, att du ska bli frisk. Är du friskförklarad nu?" Kvinnan vart säkert överrumplad av samtalet i hissen men sa glatt: " Ja, jag börjar jobba i morgon."
Att vara hörsam för Guds Andes maningar. Människor ska vinnas för Gud!
- Många ska med till himlen!
Lägg till kommentar
Kommentarer