Vi satt och inväntade tiden på Vete-Katten i Gallerian inför starten på Stockholm halvmarathon igår, jag och evangelist Roger Lindroos. Vi hade redan våra startnummer fastsatta på tröjan. Det röjde våra förehavanden. Vi satt och värmde oss helt enkelt med en kopp kaffe innan loppet i busvädret.
En man född möjligen på 1940-talen satt med sin son i 40 års åldern snett bredvid mig. Pappan började fråga om vi skulle springa något lopp. Samtalet spinde vidare och jag började utifrån det vi talade om vittna för honom om frälsningens väg. Om hur Herren hade helat min menisk för några år sedan relaterat till det vi stod inför. Mannen hade nog ett förflutet som troende. Det framgick i skarvarna av konversationen. Men han var inte en bekännande kristen idag. Hans hjärta var inte öppet utan krampade inför frågan.
Sonen började blanda sig i samtalet. " Vi var i Israel en gång. Då glömde pappa sin telefon i en taxibil. Jag bad ivrigt till Herren att vi på något sätt skulle få tillbaka hans mobiltelefon. Jag bad och jag bad också i tungor, sa sonen. Och vi fick mirakelöst fatt i taxiföraren och mobilen, berättade han. Fantastiskt! Här sitter jag och vittnar för en äldre man som uppenbarligen inte har allt klart med Gud ifråga om sitt liv och sonen är andedöpt. Sonen började säga sitt ja och amen till det jag talade med hans pappa om. Livet, evigheten och vikten av att i livet ha sin sak klar med Gud, annars går man förlorad. Så allvarligt är det. Jesus dog inte av heroism eller för skoj skull. Han dog för våra synder.
Då vände sig sonen plötsligt, tittade på sin pappa och sa: "Men pappa du tror väl på Jesus?" Det svarade han inte på. Hjärtat var stängt. Den frågan hade tydligen aldrig riktigt blivit klarlagt för sonen och pappan emellan. Än mindre ställd. Uppenbarligen fanns det i historien en gudstro hos den äldre mannen. Så vill jag tro. Åtminstone hade han varit med sonen till Israel någon gång där sonen talat i tungor efter egen utsago. Det är komponenter som hör troende till.
Så viktigt att alltid vara beredd att föra fram budskapet om de eviga tingen i livet. Pappan fick sig en påminnelse om att göra sig redo.
Det är bara på jorden som Jesus har makt att förlåta våra synder. " Vi är inte syndare för att vi syndar. Vi syndar för att vi är syndare." Synden är inte ett beteendemönster vi har att jobba med - relaterat till en räcka orsakssammanhang där vi gjort så gott vi har kunnat utifrån våra individuella förutsättningar. Synden går aldrig att försvara. Synden är en del av vår natur. Den kommer inte med in i himlen en dag. Den måste avlämnas innan vi dör och här i livet. Synden i våra liv kan bara lösas vid Jesus kors, det kors som är rest på Golgata för över 2000 år sedan. Det är inte rituellt betingat. Det är en påtaglig verklighet! Det är att bli född på nytt.
" Men pappa du tror väl på Jesus? ", sa sonen. Uppladdningen inför Marathon blev till en hjälp för en son att påminna sin pappa om frälsningens väg och vikten av att vara redo. En äldre man satt för ett ögonblick i ett skruvstäd där hans liv stod i blickpunkten.
- Många ska med till himlen!
Lägg till kommentar
Kommentarer