Inventering

"Och jag hörde Herrens röst. Han sade: "Vem ska jag sända? Och vem vill vara vår budbärare?" Då sade jag: "Här är jag, sänd mig!"(Jesaja 6)

Det är med stor tacksamhet jag kan se tillbaka på tiden som gått och konstaterat att jag hittills delat ut 72.250 traktater sedan jag började min evangelisation. Ett renodlat såningsarbete där skörd kommer att följa på sådd. Det är så inspirerande att följa hur Herren leder arbetet från gång till annan.

Profeten Jesaja som  i våra ögon borde varit en självklar kandidat för ett Herrens uppdrag, han får höra dessa meningar i Guds himmel. Varför fIck han inte frågan direkt till sig? Ja, svarat är möjligen att Herren ville se om han själv ville ställa sig till förfogande utan ett personligt tilltal. Det kan ju låta märkligt - som om vi kunde ta oss någonting. Men ligger det inte också något i det att en människa själv kan vara driven för Guds sak genom honom som verkar i vilja och gärning? Och att kallelsen där finner sitt bönesvar. Vems bönesvar? Herrens! Herren får ett bönesvar, således. Gud söker inte robotar. Han söker beredvilliga hjärtan.

Det är mer än intressant att lägga märke till att det är Herren som frågar: "Vem ska jag sända?" Sedan växlar frågeställaren över uppdraget till att vara från flera uppdragsgivare. Vi läser: "Och vem vill vara vår budbärare?" Vi förstår att det är den Helige Ande som i nära samarbete med Jesus utför Guds sak i tiden och som stämmer in här i frågeställningen. Då behövs det självgående sånings och skördemän. En får så. En annan får skörda. I samma uppdrag.

I förrgår när jag fick ett par fina timmar där på stan så kom en man med ett iranskt ursprung fram till mig. Han talade flytande svenska. Han förvånades stort från ett muslimskt perspektiv hur en kristen på egen hand kunde äga ett sådant initiativ att vilja berätta om sin frälsare på stan. En muslim som på det viset får sina ramar sprängda av att frälsningen så kan behärska en människa att man vill dela med sig av sin tro offentligt. Företeelsen talade till honom. Möjligen grep honom. Så verkar Guds Ande. Och följdfrågan uppstår: Vem är denne Jesus som kan prägla en människa så? Så hörde jag honom från hans inre värld. 

Ja, vi kristna ska vara Kristusbrev väl lästa av alla. Men ett brev som inte öppnas förblir oläst i ett igenklistrat kuvert. Öppna upp ditt Kristusliv för din samtid, min vän, där du lever och rör dig!  Då blir du en Guds ambassadör i tiden och du kommer att förundras över vilken sammanhang du kommer att få träda in i som ett vittnesbörd om Herren.

Pris ske Gud! Arbetet för Herren ska fortsätta med oförminskad styrka.