Idag

"Ty Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske. Gör allt utan att klaga och tveka, så att ni blir fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn mitt ibland ett falskt och fördärvat släkte, bland vilka ni lyser som stjärnor i världen, när ni håller fast vid livets ord. Då kan jag berömma mig av er på Kristi dag. Jag har alltså inte sprungit förgäves eller arbetat förgäves." (Fil. 2:13-16)

I dag har jag min lediga dag i yrkeslivet och jag kunde med stort intresse åka ut till Järfälla där jag vet var fiskgjusarna häckar för att i smyg fotografera dem. Jag kunde sticka ut och springa för att vässa formen inför Stockholm Marathon eller bara ta det lugnt och komma ikapp alla de påbörjade böcker som växer i staplar. Den ena boken intressantare än den andra. Jag kunde fördjupa mig i Guds ord så till den grad att jag bara var tvungen att spela in ett nytt YouTube program. Och brisera av hänförelse! Jag kunde ringa någon vän för en fikastund eller riva av ett badmintonpass under ett par timmar med en arbetskamrat. Jag kunde ringa min chef och fråga om det fanns något extrajobb, då han betalar bra. Eller tvätta fönstren åt hustrun det hon är mer angelägen om än jag. Men inget av det tänker jag göra idag. Jag ska in till stan på den mest trafikerade gatan och dela traktater om Jesus. Det vill jag göra! Den viljan är starkare. Gud som verkar i vilja och gärning.

Förra tillfället jag stod där på stan efter många timmar kom en kvinna i 70 års åldern och fick en traktat av mig. Hon stannade och läste och vi började samtala. Hon ville reda ut frågan om synden. Människan - vilken som helst - vill gärna vara sin egen försvarsadvokat när man rotar i sin egen bild av sig själv, vem man är och vad man eventuellt har gjort eller varit med om i livet. Man försöker hitta ett skuldregister eller något som står i proportion till allvaret. Men eftersom man överlevt sina gärningar i livet som uppkommit ur en syndens natur så tar man det inte så allvarligt. " Jag var ung och dum", typ. Det måste till en nöd i själen. Vi kan aldrig vara vår egen advokat inför Gud. Det är Gud som likt domaren avgör frågan. Är han då så sträng och illasinnad emot oss att han låter oss gå förlorade i helvetet om vi inte bekänner våra synder? Nej, han sände Jesus! Jesus kom inte för att döma världen. Han kom för att frälsa världen! Varför då? "Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde son för att var och en som tror på honom inte ska förgås, men ha evigt liv." Världens sämsta pappa, tänker vi för ett ögonblick, men det var i kärlek till dig! Och till mig. Ofattbart stort!! Det är där valet ligger. Ditt val. Gud offrade sin son i vårt ställe. Synden är en dödsdiagnos av evig art. Det är den allvarligaste av alla åkommor. Den måste vi på individnivå komma till Jesus med och han tar emot oss.

När jag bara hade talat med kvinnan i kanske två minuter så stod en rekorderlig man vid vår sida och han var absolut troende och han började vara med i vårt samtal, så till den grad att kvinnan jag talade med trodde att vi hörde ihop. Hon sa; "Ni får inte börja be för mig nu". Ohhh...vad det inte precis det hon önskade? Innerst inne? Var det inte precis det som hon verkligen ville att vi skulle göra? Initiativrikt. Hon var ju inte spefull. Kvinnan som försökte pejla sitt syndaliv ur teorin. Hon hade börjat ett uppvaknande.

Mannen som bara kom där ur tomma intet och som plötsligt bara sa hej och gick, som jag inte fick vare sig namnet på eller kunde knyta någon vidare kontakt med, förklarade för kvinnan väldigt metodiskt. Han frågade henne; - Har du stulit någon gång i livet? - Ja, sa kvinnan. Det förutsätter jag. - Har du ljugit någon gång?, fyllde främling i. Och så var denne man beredd att fullfölja definitionen av syndens uttryck i våra liv. - Då är du en syndare! Alla människor har syndat", står det i skriften, och är i avsaknaden av härligheten från Gud. Det är inte vi som avgör eller bedömer vad som är acceptabelt ifråga om synden i våra liv. Den frågan äger Gud och han har gett oss lösningen på detta svåra nedärvda och tillämpade dödens kraft i våra liv - för syndens lön är döden, säger skiften. En evig död i ett medvetet tillstånd vare sig vi vill tro på det eller inte. Vi lever alla ett allvarligt liv bakom skratten. I helvetet där ska vara gråt och tandagnisslan. Varför? Av grämelsen över att man inte tog livet på allvar och ett Guds erbjudande. En eld som aldrig utsläckes.

Mannen bara gick. Han sa hej och gick. Jag kände en sådan glädje över hans deltagande. Som om vi arbetade ihop i samma självvinnande uppgift. Kvinnans ord har fastnat i mig. När hon är mogen kommer hon tillbaka för att få förbön. För att bli frälst och få kasta av sig syndens tunga börda ur sitt liv, vid Jesus fötter. Det kan hon också göra i ensamhet. Det kan hon också göra i en Guds församling eller en kyrka där man förstår syndanödens uttryck och frälsningens väg.

Om två timmar så ska jag stå på stan. Lite beroende på hur många samtal som uppstår så tar jag med mig 750 traktater eller flyers. Och ämnar inte åka hem förrän de alla är utdelade. De motsvarar femton innerstadsbussar fullpackade med människor med en påminnelse om de eviga tingen.

Jag kunde också varit en pastor som just idag och nu förberett min kommande predikan inför söndagen. Men det når inte de ofrälsta. Kyrkan har tagit över evangelisationens funktion och låst in den i slutna miljöer. Evangelium som har till uppgift att nå de ofrälsta. Så har gudstjänsten blivit till ett inbördes samkväm i slutna rum, långt borta från de som går evigt förlorade. 

Mellan klockan 11.00 och 18.00 idag räknar jag med att stå i korsningen Gamla Brogatan - Drottninggatan - så till vida att mina traktater inte tagit slut innan dess. Det är en ofattbar stor uppgift! Det är ofattbart att det tagit mig 40 år att komma i denna tjänst. Jag hade aldrig valt den själv. Nu kan jag inte träda ur den. 

Tiden är kort och jag står på randen till evigheten där människor passerar förbi mig till en evig död.

- Tag emot Jesus i ditt liv! Han älskar dig. Han vill dig väl.