Stridspiloten

I går kväll när jag och min hustru skulle somna och vi låg där och samtalade om ditt och datt så avbröt hon mig med att säga: "Jag måste få be för den där piloten som tillsammans med sin kollega blev nedskjutna i Iran. Han som man inte har hittat än. Bed du också.", säger hon till mig. Och försvinner ur vårt samtal.

Så underbart med Den Helige Andes rörelser i våra liv som aktualiserar inte bara våra egna listor av bönämnen - som vi likt judiska eller katolska företrädare upprepar för att fylla bönelivet livlöst med innehåll.  Min hustrus omedelbarhet i nöden för denne stridspilot fick henne att lämna allt annat. Hon försvann. Jag följde så sakta efter med en tanke på piloten. Tills sömnen tog mig.

Ska man be för stridande soldater? "Den som tar till svärd, ska med svärd dödas.", sa Jesus. Är inte en stridspilots situation självförvållad? Ska han inte få uppbära sina egna konsekvenser? Nej, det är inte hans gärningar vi sätter i fokus. Det är hans liv och lem. Det är ett dyrbart liv inför Gud.

Gud vill att alla människor ska komma till kunskap om sanningen och så bli frälsta. Vi uppmanas be för vår ledande och folkvalda. Sedan för alla människor, säger skriften. Guds Ande rörde vid min hustru och hon fick akut nöd för mannen där i Iran. Alldeles enastående! Det var som en frisk fläkt. Det var som om hon hade öppnat fönstret i det naturliga och släppt in frisk luft. Guds Ande rör sig obehindrad över tid och rum och vi involveras i hans rörelser.

Pris ske Gud!