Det är då gripande att få stå till Herren förfogande och likt bibelns många gestalter få vara till välsignelse för andra men också stå i ett ständigt "standby läge" för Guds Ande, så han kan använda oss när han har behov av oss. Vi talar i tungor efter egen vilja. Men Den Helige Ande ger oss orden. Så är det ju också i överförd mening att tjäna Gud.
Jag är så glad för jag fick en mejl från min hårsalong igår. Ja, jag brukar gå till ett och samma ställe och de har flitig kommunikation med sina kunder för att få dem att både boka in sig för en nästa klippning och för att kunderna ska sätta betyg på frisörerna och deras tjänster och på så vis bli konkurrenskraftiga. De meddelar både semestrar och annat så att man kan planera in sina bokningar.
Jag skrev denna text här nedan den 14 april förra året som jag vill återpublicera för dig. Kan du tänka dig!? Igår fick jag besked av frisörens arbetsgivare att frisörskan ska vara mammaledig från och med 1 maj. Hon som berättat för mig om sina svårigheter. Den som fått barn i livet och förlorat det vet vad det innebär för en förälder. Det är en livslång kronisk smärta. Andra göra sig här inte besvär! Låt mig få berätta igen:
--------------------------------------------
Ur bloggen den 14 april 2025:
"Jag var och klippte mig häromdagen. Jag brukar gå till samma frisör och har gjort så i flera år. Jag behöver därför inte bekymra mig så mycket över friseringen om hur resultatet skall bli. Frisören klipper bra. Hennes arbetsgivare är dyr och jag får naturligtvis betala fullt pris som alla andra. Vi känner ju inte varandra mer än utifrån den bild vi själva skapat utifrån dessa tjugo minuter - en halv timma det tar för henne att göra mig färdig. Så har du kontexten.
Frisörer och taxichaufförer får höra mycket av sina kunder. Deras stolar är något av en biktstol. Men inte för mig. Jag trivs med att vara tyst där i stolen. Dels går klippningen mycket fortare och jag tror att resultatet också blir bättre. Man skingrar inte frisörens tankar men visst; en taxichaufför kan ju köra i diket för mindre.
Min frisör kommer från en annan kultur. Det har sin betydelse då man i andra kulturer många gånger värderar saker och ting bättre. Den här gången började hon prata mer än vanligt med mig. Ja, mycket mer än vanligt. Hon hade nämligen förlorat två barn vid missfall under kort tid. Hoppfullt långt gången. Allt kan jag inte återberätta här. Jag bad inte om att få veta hennes berättelse. Men hon kände väl tillit. Kanske nöden var så stor att den svämmade över helt enkelt. Ja, det är min bild.
Jag som är en äldre herre i mina egna ögon och säkerligen också i hennes satt nu och lyssnade på hennes "taxiberättelse" om djupa problem. Vi var dessutom inte ensamma i salongen. Jag förstod att under ytan så var sorgen och förtvivlan stor. Inför framtiden ännu större. Berättelsen var friserad. Därunder fanns en verkligt djup, djup nöd.
Jag beklagade sorgen. Som man gör. För henne var det ju två av hennes väntade barn hon förlorat. Sånt kan sätta sig rejält i kroppen och försvåra för framtiden. Jag är ju själv förälder. Jag kan "dets väntans förlopp" - även om jag bara är föremålet för en sekundär pappas position och ställning här i livet. Jag satte mig lätt in i hennes situation. Jag gav mitt medlidande och min medkänsla utan att det för den sakens skull skulle kunna tolkas för att tippa över, men samtidigt utan att äga en riktigt gammal farbrors tomma trösteord utan garantier. Det är jag för ung för.
När hon var klar med klippningen och vi gick till kassan kom det över mig att säga; "Du ska inte vara ledsen. (Och jag sa hennes namn.) När du får din son kommer du att älska honom tre gånger så mycket! " Jag har dissikerat dessa ord. Var kom de ifrån med sin övertygande förutsägelse? "Om ett år vid denna tid ska du ha en son", typ. Äldre människor brukar ju säga såna där saker. Typ: "Det ordnar sig nog." Jag avskyr själv sådan tröst. Det ordnar sig nog men utan garantier... Men här till och med könsbestämde jag hennes avkomma. Det här var något annat.
Orden som kom färdigpaketerade ur min medkänsla för henne lovade inte bara att hon uppenbarligen skulle bli mamma på nytt. Men orden köns bestämde barnet och invävde en tredubbel kärlek till det eftersom hon redan förlorat två barn. Den tredubblade kärleken var ju genomsyrad av min tröst till henne utifrån att det skulle bli tredje gången gillt. Den uppvägde alla lidandets dagar och nätter då förlusten av de två tidigare barnen låg där i hennes själ och gjorde mig till hennes biktstol. "
---------------------------------
Om ett par veckor ska jag tillbaka för att klippas. Då ska jag fråga på salongen om det blir en pojke. Nedkomsten har ännu inte skett. Jag upplevde att det var som med Kajafas i Bibeln. "Detta sade han inte av sig själv." Det gör mig mycket, mycket frimodig. Och det ökar tusenfalt den kärlek jag känner till Den helige Ande som närvarar i våra liv. Om vi vill gå tillsammans med honom.
- Pris ske Gud! Jesus gick omkring och gjorde väl och hjälpte alla. Och han botade de sjuka, står det. Lovat vare Herren nu och alltid.
Lägg till kommentar
Kommentarer