Han håller hela världen i sin hand!

Halleluja! "Han håller hela världen i sin hand." Jesus håller hela världen i sin hand.

Efter ett par underbara timmar i evangelisationen under gårdagen, så fick jag en fruktansvärd kramp i magen. Det var runt 20.00 tiden. När klockan var 01.30 på natten då var tillståndet så svårt att hela min buk hade svullnat upp som en tunna. Stenhård. Ihärdiga kramper delade då bo med en kolossal värk på ömse sidor om buken. Magen hade ingen kommunikation nedåt, om jag får uttrycka det så. Jag kunde bara provocera fram vomering. Men det kom inte upp något i motsvarande grad. Jag drack massor för att försöka häva smärtan. Samarin, mjölk och vatten om vart annat. Enda effekten det hade det var att den begynnande torson oralt släppte upp metanet likt på tajgan i Sibirien. Kunde inte stå. Kunde inte ligga. Kunde inte heller häva smärtan genom en fosterställning. Inget funkade. Jag tänkte; Det här måste vara begynnande tarmvred! Men vad hade då utlöst den bara så där?

Jag bad till Gud. Jag befallde i Jesus namn befrielse från den främmande smärtan. Djävulen hånade mig med sin karaktäristiska negativa ton; "Jesus griper inte in denna gången heller. Dina teologier stämmer inte. Nåt är fel med dig." - Tack för upplysningen. Jag känner det i hela buken, svarade jag mentalt. Och framhärdade. 

När klockan var 03.30 ringde jag 112. De skulle skicka en ambulans. Men det kunde ta tid, sa man. Jag kunde inte gå så väl. Begreppet "framstupa sidoläge" fick en broder definition. "Framstupa framåtböjdhet under gång." Det gjorde så ont och all kommunikation för avträdet stod helt stilla. Som om överkroppen och underkroppen inte hörde ihop längre.

Jag ringde tillbaka till 112 och sa att jag inte kan vänta på någon ambulans längre. Samhällstjänsten har överlevt sitt syfte. Ambulans som ska vara det snabbaste sättet att komma till sjukhus är numera det senfärdiga färdmedlet. Jag tänkte ta en promenad för att se om det kunde lindras. Kan man gå när man har så ont, då har man inte så ont. Men det hade jag! Jag började gå planlöst mot Södersjukhuset i hopp om att smärtan skulle avta. Den lindrades inte. Kroppens övriga organ började medlida. Det var ju snällt men knappast en skön upplevelse. Räckte det inte med de symptom jag hade?

Jag vände och gick hem igen. Det här gick inte. Jag gick som en riktig åldring. Väl hemma igen la jag mig på soffan i samma smärtor. Nu hade värken pågått i åtta timmar med konstant kramp. Men när jag legat och vridit mig i kanske tio minuter så vaknade jag. Ja, jag hade alltså somnat. Obegripligt! Smärtan och uppsvälldheten var förbi. Jag vaknade med en barnsång. "Han håller hela världen i sin hand, Han håller hela världen i sin hand, Han håller hela världen i sin hand, Han håller hela världen i sin hand." Sången som jag sjöng i mitt inre när jag vaknade gjorde sig så starkt påmind - jag som inte sjungit eller hört den där sången på hur länge som helst, började leta efter versarna ur mitt minne. "Han håller dig och mig i sin hand, Han håller dig och mig i sin hand, Han håller dig och mig i sin hand - Han håller hela världen i sin hand." Jag tror det var Jan Sparring som sjöng in den där sången likt en populärreligiös slagdänga på 1970-talen. Kanske den till och med var med en vecka på Svensktoppen. Vi har alla våra olika ideal. Den Helige Andes vittnesbörd i texten var lika stark i raderna som under sångens lansering för ett halv sekel sedan. Takten svajade som rörelserna i en moders famn.

När jag skriver detta så kommer fienden igen och säger; "Ska du skryta över den där upplevelsen också? Får du inte nog? Säkert blir läsarna åtminstone trött på ditt skryt. Din förkärlek för efter apostoliska manifestationer. Och sökande efter andliga yttringar." Gode Gud! Vilket surr. Jag älskar fotstegen av Herrens välgärningar.

Vet du varför sångens enkla vittnesbörd och vers repeteras tre till fyra gånger? Det är för att djävulen är så trög och den Helige Andes vittnesbörd manifesterade faktum till stor glädje för patienten. Här gäller det att stå på rätt sida i striden. Det klarar inte djävulen av att höra. Smärtan var borta. Stå honom emot! Fasta i tron.

Lovat vare Gud, Lovat vare Gud, Lovat vare Gud - ja, lovat vare Gud!

Han håller hela världen i sin hand.