Högt älskade

 ^"Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. Och detta är domen: ljuset kom till världen och människorna älskade mörkret och inte ljuset, eftersom deras gärningar var onda. Ty var och en som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. Men den som lyder sanningen kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud." Joh. 3:16-21

För att ett barn ska bli till krävs en mamma och en pappa. Avkomman kallar vi sedan för son eller dotter. Det här är naturliga mänskliga ordningar givna av Gud. Finns inget annat sätt att genomföra en fortplantning. Det behövs en man och en kvinna i grunden.

När vi tänker på Gudsbegreppet; Fader, Son och den Helige Ande så är det för många inom den muslimska världen - inte minst - otänkbart att Gud skulle ha en son. De tycker att om Gud har en son bör han också ha en kvinna. Man försöker tillämpa ett slags logiskt resonemang utifrån Gud givna mänskliga ramar - på Gud. Men Gud fanns till före oss. Vårt skapande som man och kvinna är inte till för att förklara Gud på det sättet. Vi är avbilden av Gud. Inte tvärtom. Att sedan Gud använt våra mänskliga förhållanden utifrån sin inre gudsrelation, det är hans val. Han är originalet. Vi är hans avbild.

Men när Gud vill förklara hur mycket han älskar oss människor då får relationen inom gudomen sin givna plats. Jag som har tre söner kan verkligen förstå Guds hjärta för sin enfödde son. Han har bara en son, betyder det. Men det är inte där betoningen ligger. Utan betoningen ligger på att han utgav, han offrade sin ende son för oss - av kärlek till oss förlorade. Ja, vi som var förlorade genom synden.

När Gud vill bevisa sin kärlek till oss - till dig - till mig - då tillåter han sin son att offras. Tanken svindlar. Har man som förälder en son gör man allt för honom. Inte sant? Men här hoppar Gud över det förhållandet och riktar kärleken till oss människor istället - som om vi var den enfödde sonen. Där vi skulle göra allt för vår ende son - gör Gud allt för oss - genom sonen. Allt för att bevisa sin kärlek till oss människor. Jesus ropar på korset; "Gud, min Gud, varför har du övergivit mig!?" En oerhörd mening i Guds frälsningsverk. Det är verkligen ett språk vi förstår. En övergiven son. Av kärlek till mänskligheten! Du och jag.

Vi tänker ofta på att Gud älskade världen och att vi alla är inkluderade i den kärleken. Men det är faktiskt en fader bakom den kärleken som offrar sin son. Här borde en orosanmälan inkommit till Socialkontoret för länge sedan. Och ett tvångsomhändertagande. Ja, Petrus försökte vid ett tillfälle. Men Jesus avvisade honom. "Gå bort ifrån mig, Satan! Du försöker få mig på fall, för det du tänker är människotankar och kommer inte från Gud.” (Matt.16:23) En fader som älskar andra mer än sin son och är beredd att offra honom... Det låter ju inte klokt. Nej, det står så också. "Ty så älskade Gud världen." Just så.

Så vann Gud människan genom sin svaghet på korset och i det att sonen lät sig offras för vårt skull och i vårt ställe. En fantastisk familjeangelägenhet.

Gud har en annan illustration på något han håller mycket av. Jesus hustru. Det står i skriften. Det är Lammets brud. Kristi brud. Det är församlingen i alla tider - såväl lokalt representerad som universell existerande. Församlingen är som ordet uttrycker det, de troende och frälsta som kommit tillsammans. Ofta slarvigt benämnt som kyrkan. Kyrka, som mer kommit att handla om byggnaden i folkmun. Där kan du ha vilka aktiviteter som helst, tydligen. Så är det med en lokal. Det skulle vara ett Guds hus men har många gånger blivit till en "rövarkula" på grund av bristande ekonomi och en mycket dålig Guds representation.

I Jakobs kyrka i Stockholm hade man för några år sedan hängt upp en stor gunga som man kunde gå in och gunga i. Fram och tillbaka i altargången. De väldiga repen hängde från balkarna högt uppe i taket. Kyrkan som många gånger drivs av samtidens främsta idioter, med flera år av akademiska studier i skrifter, är specialister på att urarta från en urkund. Jag har sett att de med hänvisning till bibliskt dop skvätter vatten på nyfödda barns huvud i Jesu namn. Finns inga belägg för ett kristet inflytande i det. Dopet är en begravning. Utan begravning - ingen uppståndelse. Trots att kyrkan begraver varje dag på sina gårdar i det naturliga förstår man inte genomförandet och bakgrunden till det. Hela liket måste begravas. Djupt. Annars stinker det. Det praktiserade Johannes Döparen på Jesus tid, i överförd mening. Vi ska gå den väg Jesus gick. Han motsatte sig inte dopet. Dop betyder att nedsänkas.

Alla vi återuppståndna genom dopet får vara tempel åt Gud. Var och en. Och i en sammanslutning representerar vi Jesus brud i tiden. "Den som tror och bliver döpt, han ska vara frälst. Men den som inte tror skall vara fördömd." (Mark. 16:16) Det är sunt att den som inte tror låter sig heller inte döpas. Finns ingen mening med det. Och den som är ett spädbarn kan inte tro. Hur ska han kunna ta ett beslut om dop med att skvätta vatten på sig utan att tro? Det ligger utanför Guds Ords hänvisning. Först tro sedan dop! Spädbarnet vet inte ens om att det finns till. Det är ett religiöst övergrepp och en rituell kränkning om jag får tala samtidsspråk. Men den som tror vill ju bli döpt enligt skrifterna! De fyra evangelierna. (Om du visste hur många ungdomar jag möter på stan som tror de är frälsta på grund av kyrkans förfärliga barndop!! "Jag är ju redan döpt", säger de... Det är ett sataniskt bedrägeri utan motstycke genomfört av kyrkans män. Ni går till helvetet under ett enormt ansvar! Människor berövas omvändelsen och frälsning. )

Så får mänskliga relationer och förhållanden den djupa illustration och innebörd till hur mycket Gud älskar oss och har uppoffrat sig för oss. Därför bör vi ta vara på det frälsningserbjudandet. Om vi vill äga ett evigt liv i glädje och harmoni så måste vi räcka ut vår hand till Jesus som bibelordet säger. " Ty om du med din mun bekänner Jesus vara Herre och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, då bliver du frälst." Gud har skapat en ny tillvaro efter denna. Men dit vill och kommer han inte att släppa in någon synd. Därför måste syndaren och syndens utövare renas i Jesus blod. Det är ett erbjudande med fritt val. Men med kolossala konsekvenser om vi inte tackar ja till det erbjudandet. Det finns en så stor kärlek bakom det att det beskrivs som att "Gud älskade oss att han utgav sin enfödde Son". Älskade han inte Sonen? Förvisso. Det fanns ingen disharmoni där. Men han offrade honom för vår skull. Det säger en hel del.

Detta är ett språk vi förstår men det är också så stort att vi inte kan omfatta det. Öppna ditt hjärta i tro idag till Jesus! Han banade en väg för dig till himlen. Det är dit vi ska ha vårt mål för vår existens. Den här tillvaron är övergående. Låt dig inte fastna och luras i det timliga som kulturen och samtidsandan bedrar dig med. Den är inom världslig, den är trendig och temporär.

Du är en evighetsvarelse, älskad av Gud!