"På vägen till avrättningsplatsen träffade de en man från Kyrene i Afrika som hette Simon. Honom tvingade de att bära Jesu kors. Sedan gick de ut till det ställe som kallas Golgata. Där gav soldaterna honom vin som skulle bedöva honom. Men när Jesus märkte det ville han inte dricka det." Matteus 27
Jag får ibland frågan om jag som kristen dricker alkohol. Nej, svarar jag. "Varken när jag är glad eller ledsen." Men jag kan göra det om jag vill. Det är ingen frälsningsfråga för mig. Dock; jag äger så mycket förståelse för drogerna och ser dagligen dess destruktiva inverkan på enskilda människor, att själva inställningen till det blir en icke religiös fråga för mig. Hur många har inte ödelagt sina liv på grund av alkoholen? Frågan är egentligen märklig för den vill på något sätt undersöka "hur mycket" troende man är. Ändå så missar frågeställaren svaret på frågan. Det är inte alkoholen eller bristen på alkohol som utmärker en varmt troende kristen - däremot ser jag troende som har börjat dricka alkohol fastän de är bekännande kristna. Och på en glidande skala gycklar man med den frälsning som en gång räddade dem från syndens makt att bedra. Är det synd att dricka alkohol? Nej, men det är korkat. Och det hör till ett destruktivt liv som kan sluta väldigt illa. Här kan till och med sunt förnuft hjälpa dig, min vän. Frågan är inte strikt religiös. Men det är något fel när man hänger sig åt alkoholen som kristen. Man har då en helt annan problem bild. Om inte annat så ger det ett dåligt uppslag åt andra som kan vara svaga för att berusa sig. Guds ord till och med avråder att dricka sig drucken av alkohol. Vad ska vi göra istället? Uppfyllas av den Helige Ande, står det. Det är en vitaliserande berusning och inte en med bakfyllans vidrigheter. Alkoholen som precis som psykofarmakan har för avsikt att bedöva delar av oss. Tillfälligt eller långvarigt.
Det finns tillfällen i livet då vi inte klarar av att bära vårt eget kors, själva. Vi kan då behöva hjälp. Till och med Jesus dignade så under bördan att man tvingade en man från Afrika att bära hans kors ett tag. Jag undrar hur det upplevdes av Jesus. Han som frivilligt gav sitt liv men som också ville gå korsets väg, hela vägen. Här måste han få hjälp, uppenbarligen. Kände han det som ett svek emot det fulla uppdraget? Ja, inte det fulla uppdraget men det fullkomliga. Det är en fin bild i Jesu liv på att vi ibland - likt Jesus - behöver assistens. Han som aldrig anförtrodde sig åt någon för att han visste vad som i människan fanns.
När Jesus hänger på korset ville soldaterna ge Jesus vin för att bedöva honom. Var det av välvilja eller ytterligare en hånfull prövning för Jesus? Det står att Jesus märkte det. Men han ville inte dricka av det. Jesus behövde hjälp med att bära det tunga fysiska korset. Men när det gällde hans inre värld så överlät han den till sin Fader - precis som han deklarerade i sitt svar till Pontius Pilatus; "Du hade alls ingen makt över mig, om den icke vore dig given ovanifrån." (Joh.19:1) Jesus var beredd att utan bedövning gå hela vägen för oss. Och så mycket som Fadern skänkte i den bittra kalken.
Så en kristen kan också behöva yttre bistånd i livet. Det är legitimt. "Bären varandras bördor", skriver Paulus. Så uppfyller I Kristi lag.
Mådde Jesus dåligt i sin själ när han var i Getsemane inför förvissningen om att han skulle dö inom kort? Ja, han svettades blod, står det. Är det nivån över den fruktansvärda ångest en människa kan uppleva, då paniken gastkramar själen? Förmodligen. Hur många ytterligare nivåer eller steg till i lidande för själen, det vet vi inte. Hade Jesus kunnat inta medikament mot sin ångest - om det hade funnits på den tiden? Det har vi nog svaret på var och en. Men vi tänker nog att Jesus var Guds son. Han hade särskilda resurser. Och var särskilt ädel. Men så säger inte Guds ord. Jesus var en sann människa och därmed så påtalar bibeln att hans förutsättningar var precis som våra. Vi får bära vårt kors. Vi ska inte bära Jesus kors som andra gjort till ett teatraliskt nummer genom pilgrimsfärder genom Europa. Det är bara religiös späkning och tom religion under stor andefattigdom.
Tror du att Jesus i hemlighet tog droger för att mildra sin ångest inför korsfästelsen? Nej, då hade han skrymtat och då hade han lika gärna kunnat tagit en klunk till av soldaterna för att lindra ångesten. Var tionde svensk går på psykofarmaka, uppges det. Hur många kristna är alkoholberoende? Det är höljt i dunkel.
Jesus var en sann människa. Men inte ens i de svåraste av situationer så gav han upp. Han bad sina Fader; "Om möjligt, så gånge denna kalk ifrån mig. Dock icke såsom jag vill, utan såsom du vill!” Kalken här handlar inte om något att dricka. Det handlar om det inre och yttre lidandet. Han gick hela vägen för oss, Jesus Kristus.
Jesus förebrår oss inte i våra lidanden. Han känner oss så väl inifrån eftersom han till och med varit en människa. Människosonen. Men liksom Jesus fick tillfällig hjälp utifrån så kan han genom sina erfarenheter, om vi säger så, också hjälpa oss inifrån. Tror du inte att han vill det? Det tror jag.
"Och dricken eder icke druckna av vin; ty därav kommer ett oskickligt leverne. Låten eder fastmer uppfyllas av ande." (Ef 5:18)
Lägg till kommentar
Kommentarer