- God fortsättning på det nya året!
Vill än en gång dela med er en berättelse från Elam Svahns liv. Det är en berättelse från 1930-talet, vill jag tro. Jag vill bara skriva av det han själv nedtecknat innan han lämnade sitt jordliv. En så rik nära relation till Jesus i förtröstan på honom.
Förr i tiden var man mera beroende av Herren inom livets olika områden. Men det är inte hela sanningen. Också förr så kunde man välja eller välja bort att beträda trons väg i relation till Herren. Alternativt att lösa det på mänsklig väg eller på egen hand. Här har tron mycket att utföra och utöva över oss. Tron appellerar till Jesus makt och sätter trons verkningar i rörelse. Hurdå? " Din tro har hjälpt dig ", svarade Jesus kvinnan med blodgång. Så märkligt sagt att han nästan ställde sig själv vid sidan av undret. Hur är det möjligt? Tron är grundad på vem han är. Jesus Kristus! Därför är det fullmakt i hans namn. Pris ske Gud! Jesus fokuserade på den tron.
Varför dela så gamla berättelser? Jag tror att berättelser av de här slaget kan dra ner och göra troslivets yttringar mer tillgängliga för oss. Hur då? Jo, genom att vi kan se i andra vanliga kristnas liv och hur de ägde en verksam tro. Och att det verkligen finns en verksam tro. Att tron fungerar i förbindelse med Jesus. Tro i sig är ingen magi. Den tro vi många gånger saknar.
Så här berättade Elam.
" Min fru hade fått slaganfall. Och det såg verkligen hemskt ut. Hela hennes ansikte var vridet snett. Ena ögat var riktat uppåt och munnen var mycket sned. Ena sidan var kraftlös men hon kunde gå. Det var värst med ansiktet. Hon grät och var förtvivlad - jag var bekymrad -men beslöt att gå den "gamla vägen" - att kalla på Jesus som var vår husläkare.
Min fru kunde inte tala. Vi kröp ned på knä vid vårt bönealtare - jag var liksom slut och hade svårt för att bedja i tro. Då tog jag en bibel och började läsa upp en del löften för Herren - påminnande om vad han själv sagt om sina löften och begärde full hälsa för henne. Så kastade jag den öppna bibeln på hennes rygg, ropade; - Här har du alltsammans i Jesu namn! Och se det hjälpte. Alltsammans började genast hitta sitt rätta läge. På omkring två timmar var det bra igen. "Han sände sitt ord och botade dem."
Ett mycket säreget helande där allt berodde på att Herre grep in. Slutmeningen blev nästan komiskt grundad på Guds ord. Men inte mindre utpräglat ett manifest över Herrens trofasthet!
I morgon ska jag försöka få till en bättre bild på denna blogg. Bilden som är tagen av mig i profil var tänkt att illustrera "Samvetet". Men jag vill ta en ny vanlig porträttbild som inte är så konstnärlig, kanske.
Jesus vill komma oss mycket närmare i våra liv! Han vill bevisa sin makt genom den kärlek han redan har bevisat oss, då han gav sitt liv för oss, var och en. Vi måste börja ha tro för en konkretare och mer levande Gud igen. En som inte bara är en livförsäkring eller en stadig klagomur. Herren lever och han vill bevisa sin makt!
Han som har en stor förkärlek till omöjligheter.
Lägg till kommentar
Kommentarer
Fantastiskt bra hur du kommenterar Elam Svahn. Det här kan bli en lärobok om hur man ska be utifrån Elam Svahns exempel. Det visar på skillnaden mellan en lagisk bön och en andeinspirerad bön. Det finns så mycket bön idag, men de flesta böner leder inte till bönesvar därför att man inte beder i tro utan mest för syns skull. Tror jag.
Det är så sant, Gustaf!
Man beder egentligen bara för att överlämna bönämnet till Jesus. Inte sant? Sedan är det upp till honom att svara - om han vill. Men man är inte själv buren av den verksamma tron som blir länken mellan bönämnet och Herren.
En verksam tro tar tag löftena och Jesus får ett utrymma och en nedslagsplats att gripa in. En verksam tro bereder rum för honom! "I mitt namn ska ni", sa Jesus. Det är vi som ska göra det. Inte Herren. Han är i himlen. Men hans Ande ska vara verksam genom oss! "Av mitt ska han taga och förkunna för eder." Den Helige Ande.
Men vi beder ofta i otro, lämnar saken åt Herren. "Svarar han så svarar han." Sker inget menar vi att det inte var hans vilja. Det är ett enormt utövat förakt för Herrens vilja och allmakt.
Jag tror också att vi har för många psykologiska hänsyn vi vårdar och tar hänsyn till.
Därför kommer inte trons ande till.
Det är makt i namnet Jesus!!
Så trovärdigt att du avfotograferat hans "dagbok", så att man till och med kan se hur hans darrat, när han skrev sin andeinspirerade dagbok. Har tänkt på du praktiskt borde kunna utveckla formen för presentationen av Elams tankar i fortsättningen.
Enligt "Gravar.se" finns det en person med namn -Elam Rudolf Svahn som föddes 5 jul 1892 med dödsdatum 19 okt 1979 i en ålder av 87 år. Om texten skrev i början av 1970-talet var han alltså över 80 år, vilket förklarar hans darriga handstil. Enligt SK 03 184 185 blev han gravsatt på Skepplanda kyrkogård i Västra Götaland.
Tommy, du berättade den 11 okt 2025, alltså för nästan 3 månader sedan att Elam Svahn var din pappas vän och att han var mycket känslig för Guds röst. Din pappa skjutsade hem honom många gånger från gudstjänsterna i Göteborg och att du minns den gamle mannen i er bil. Hans tro var mycket enfaldig men konkret. Han tvivlade inte på Gud ens i små saker och kanske inte heller i stora. Det gjorde att han lydde maningen han fick, "tro, lydnad och gärning". Han delade sina små och stora frågor med Gud i bön.
I din krönika den 11 okt förra året 2025 delade du bibelordet i Pred 11:1-5 om att "sända sitt bröd över vattnet" för att "med tiden får du det tillbaka". Du kommenterar det med att hänvisa till hur Elam Svahn tolkade det i några exempel. Bli lyhörd för den helige Andes maning i ditt liv. Bli följsam och var rädd om din enfald och din integritet i Gud.
Med tiden har många utan att veta om det blivit till änglar. Andra till hjälp.
Så fint Tommy! Nu är Elam Svahn en ängel som leder oss kvarblivna på rätt väg in i Guds rike.
Helt rätt man, Gustaf! Hans andra namn var Rudolf. Det står i hans anteckningsblock. Så värdefulla uppgifter du gett mig.
Ja, det är gripande att att få följa fäderna i spåren och se Guds minutiösa omsorg.
Guds välsignelse, Gustaf.
Thommy