R.W Schambach var en evangelist som arbetade tillsammans med A. A Allen på hans tid. Han berättar om en kvinna under ett möte i Chicago som kom fram till förbön för sin ena fot. Men problemet var att den var amputerad. Kan du se bilden framför dig? Trons ande var så stark i mötet att kvinnan fick tilltro till Jesus förmåga att hela och hjälpa henne med en ny fot, att hon gick fram till förbön. Schambach tog upp henne på estraden och de dansade där på plattformen, evangelisten och hon. På en fot och en benpipa. I tro! Hur många rationella och psykologiska trösklar måste inte detta ha uppväckt! En verklig grogrund för tvivel.
Schambach berättade vidare att hela församlingen satt som fastgjutna i tvivel på det som de såg. "Människor kan plantera selleri och potatis men ingen mer än Herren kan få en fot att växa ut", poängterade han. Men det gjorde den inte. Inte då. Det hela såg ut som ett nederlag. Det är bara att sätta sig in i den upplevelsen. Det är bara en bärande tro som kan få någon evangelist att återupprepa något liknande. Fötter är bekant inte som tänder och naglar i flera uppsättningar.
Fyra månader senare kom han tillbaka till den församlingen igen och predikade. Då kom samma kvinna fram under mötet. Mycket glad. Hon var så glad. Hon bar på två skor. Två likadana. Hon drog ut det benet som tidigare saknade en fot - för att den var amputerad. Nu hade det vuxit ut en fot med begynnande tår på. Kan du tänka dig?! Trons bön och gärning!
När Reinhard Bonnke började sin evangelistgärning i Afrika kom det endast tio personer till hans första möte. Och han hade gått på Guds kallelse. Vi måste få tro honom när han säger så. Ingen av de tio gav sina liv till Jesus. Ingen! Vilket bakslag för en som upplevt att han gått på Guds kallelse.
Nästa gång kom han till Botswana och Gud sa till honom att ha möten i den stora stadion som rymde åtskilliga tusen människor. Endast en liten församling på 40 personer ville ställa upp tillsammans med honom. Helt orimligt. Men han gjorde det ändå! När mötet hade börjat räknade han till 100 stycken där på den stora arenan. Inkluderat honom själv. Men plötsligt i mötet ropade en mötesbesökare rätt ut i luften att han hade blivit helad från någon sjukdom. Och flera följde efter. Reinhard som inte hade predikat om något helande för en i skriften okunnig publik, blev mycket förvånad. Herren själv stadfäste ordet. Nästa dag och mötestillfälle så var hela arenan fullproppad med ofrälsta afrikaner. Ryktet hade gått ut över staden som det en gång gjorde på grund av den Samaritiska kvinnans vittnesbörd om Jesus. En väckelse bröt ut.
Mina vänner! Tron måste alltid prövas. Och bäraren måste lydigt följa med. Den prövas bäst då vännerna sviker. Då framgångarna uteblir och då alla plusvärden står på minus. Då står en kvar! Han heter Jesus Kristus! Han förmår att göra det. Och han har en förkärlek till att manifestera sitt ord då vi inte kan ta oss själva äran därför. Pris ske Gud! Gud har sedan urminnes tider haft en förkärlek till det omöjliga och han har inte ändrat sig där.
Min vän! Är du ensam i din kallelse - ge inte upp! Allt är i sin ordning. Först måste alla kryckor och alla billiga försäkringar och så kallade vänner lämna dig, så att till slut om så är, bara en står kvar. Människor kommer att vända sig emot dig och leta efter sakfel i ditt liv. Och de kommer att hitta massor. Låt dem hålla på och leta. Det gör också gamarna - "ty där åteln är skola rovfåglarna församla sig ". Vi har nämligen dött med Kristus. Därför heter det: "Nu lever inte längre jag utan Kristus i mig." Låt människor få leva på dina gamla rykten. Låt dem få dem. De står i värde och i parameter till deras eget ljumma Kristusliv. Men "Han som är trofast och har kallat eder skall också slutföra sitt verk genom eder."
Varför använde Paulus just benämningen trofast? Därför att Jesus är trofast! Han rör sig på trons område. Där är han fast. Trofast. Och det är bara där vi kan nå honom och genomleva de visioner han lägger ner i våra hjärtan i hans efterföljd.
Motgångar är inte en kvittens på att något är fel. Motgångarna och bristen på mätbara framgångar är bara passager till förverkligandet av det Gud har lovat!
Men tron måste prövas så att vi blir ett med Guds tanke och förverkligandet.
Lägg till kommentar
Kommentarer