Det är nu snart en månad sedan min blogg fick sin nya hemsida. Jag kan nu se att jag efter så kort tid även har följare i Singapore. Inte mindre än 25 stycken har varit inne och läst texterna därifrån. Otroligt! I Tyskland 13 stycken. Frankrike 13 stycken. Finland 11 stycken. USA åtta stycken. Hong Kong sju stycken. Danmark sex stycken. Mexiko sex stycken. Dominikanska Republiken fyra stycken. Norge fyra stycken. Tunisien två stycken och Elfenbenskusten en läsare - inte minst. Och flera hundra följare i Sverige. Jag ser ju inte vem eller vilka de enskilda läsarna är, så klart, men AI registrerar väl positionen på IP adresserna och land nämner dem.
Det är svindlande att plötsligt upptäcka att man är en världsevangelist på detta vis. Och det säger jag med stor ödmjukhet men också med ironi. Jag har inte själv sökt formatet. Det handlar inte om själv exponering här utan om en önskan att göra Guds rike och människorna en tjänst. Men också att i samma andetag slippa tigga om medel för att kunna utföra det - trots att "jag" behöver flera hundra miljoner för att vi ska kunna skaffa en f.d. biograf här i Stockholm, för evangeliskt arbete och för gemenskap med varandra. Kostnader är den friktion som uppstår så fort vi ska utföra något i tiden. Det oberoendet tror jag är väldigt viktigt om man kan hålla sig borta ifrån. Det ekonomiska slaveriet. Bra att hitta forum och verksamhetsformer som inte kräver så mycket kapital. Men vi vill gärna synas och höras och bli inflytelserika. Sådan är vår natur. Men evangelium och Jesus ska ha det främsta rummet. Inte brevbärarna.
Det är också vämjeligt att sitta och lyssna på timslånga kristna tv-sändningar där merparten av programmen måste handla om att få människor att offra pengar till TV verksamheten. Förr lyssnade man med stigande intresse när Donald Bergagård hade skrivit en ny sång. Nu är hans röst mer förknippad med underskott av kapital. Det är något fundamentalt fel med det. Pengar hade aldrig något inflytande på apostlarnas tid. Fråga Ananias och Safira i Apostlagärningarna. De vet. Det finns inte en enda mening av på-annonsering om behovet av pengar hos Petrus, då han predikade och tre tusen blev frälsta. Han stod på torget och talade, tror jag. Modern kristen verksamhet är istället inriktade på att nå minst tre tusen så de kan vara med och offra till verksamhet. Månadsgivare och partners. Gärna att församlingsborna via autogiro överför tio procent av sin nettolön till kyrkan - för det gjorde man under gamla testamentets tid. Det har Gud sagt. Så skapar man klyftor och gör den fattige ännu fattigare. Det är inte svårt för den rike att avstå tio procent av sin inkomst när det motsvarar den fattiges hela nittioprocent av dennes inkomst.
I Nya testamentet handlade det inte om tiondet av inkomsten. Där handlade det om att "en utjämning" skulle ske. Alltså ett proportionerligt givande och inte ett tionde givande. Finns ingen pastor som blir kvar i ämbetet med en sådan tillämpad undervisning. Därför är tiondet en efterhands konstruktion för att kunna bedriva föreningslivet - kyrkan. Det har inget med skriften att göra. Herren älskar en glad givare!
Guds ängel och Ande var överaktiva i att Filippus skulle nå en enda från Etiopien så att den etiopiske hovmannen kunde föra evangelium vidare till Afrika. Där tappar vi fullständigt kontrollen över utvecklingen. För verket är Guds. Men Guds Ande vakade över sitt verk bortom alla våra ansträngningar och tjat om medel till verksamheter. De största förkunnarna nu för tiden åker i egna flygplan. De behöver de för att hinna med sitt hårt lagda schema, säger de. Guds rike består inte av brist på pengar. Allra minst i de medel som andra får offra för andras välleverne.
Guds rike består i rättfärdighet, frid och glädje, i den Helige Ande. Och Herren älskar en glad givare!
Lägg till kommentar
Kommentarer