Evangelisationen framöver

Jag vaknade i natt av att jag ser mig själv stå och predika i den korsning jag nu under sex år har varit verksam i traktatmission. Jag hade en mikrofon och en portabel högtalare. Gode Gud! I korsningen Gamla Brogatan - Drottninggatan i Stockholm. Det är ganska så anmärkningsvärt för jag har inte trott på den formen av evangelisation. Stockholmarna är i synnerhet så stressade och jagar på att de knappast skulle stanna upp och lyssna, är mitt intryck. Än mindre få dem att stanna och lyssna på en predikan. Så jag har egentligen för länge sedan dömt ut det forumet för fruktbar kommunikation.

Men jag vaknade halv fyra över att jag iakttar mig själv ståendes där i korsningen med en bärbar högtalare och mikrofon med min bibel i handen. Min första tanken då jag betraktar mig själv i den inre synen var: Vad ska du säga? Men medan jag är i verksamhet och iakttar mig själv så kommer mening efter mening där i predikan. Den kommande meningen avlöste den föregående utan problem eller tidsmässig skarv. Jag var vaken men såg detta inom mig. Själv anser jag mig inte vara rätt man för detta - fastän jag saknar torgskräcken som andra så ömt vårdar till Guds rikes utbredande med kväsande fördärv.

Jag hann i min inre syn fundera på hur jag själv skulle kunna hålla koncentrationen uppe under en predikan då människor vanligtvis bara går förbi. Att tala ut i tomma vädret med förbi passerandes likgiltigheter. Det är knappt man klarar av att berätta saker på tu man hand för människor med bibehållen entusiasm som inte är intresserade, som utan förvarning tittar på klockan eller börjar skela med ögonen för att deras tankar redan är på väg åt ett annat håll. - Ta en kortare version. Men Guds ord som kom till Hesekiel var där över mig i den inre synen som sa. "Evad de nu höra därpå eller icke."... Hes. 2:5 Alltså oavsett om de stannar och lyssnar eller inte, betyder det på dagssvenska.

Det är nu uppenbart att denna evangelisation går in i ett nytt skede. Jag behöver skaffa en portabel högtalare och en mikrofon. Herren kallar mig att predika i realtid. Närgånget och konkret. Jag minns att jag i min inre syn talade över skriftstället : Vad vill du att jag ska göra för dig? Det var Jesus som sa så till den blinde Bartimeus. Timeus son. Varför står det att det var Timeus son? Är det av vikt i en individualistisk tid? Ingen samtida idag känner ju någon av dem. Ingen. Släktledet är fullständigt utraderat och har gått upp i andra. Jo, därför att det inte var en påhittad figur. Bartimeus har funnits och han var blind. Men fick sin syn! För Jesus botade honom. 

Jag är nu över sextio år gammal. Ska man inte börja dra sig tillbaka och njuta lite extra av livet då? Livet tar ju slut. Är inte detta "religiösa eskapader" man finner bland nyfrälsta tjugoåringar? De som egentligen har letandet efter sin partner i livet som en del av bränslet. De som inte har de äldres förfärliga kalkyleringar som kväser all tro och har lättare till entusiasm? Möjligen.

Men det finns barn - för att ta en bild från det naturliga, som föds för tidigt. Deras kroppar är i miniformat och de är alldeles rosa och extremt tunnhudade och får ligga i en hel evighet i kuvös. De är så för tidigt födda att de inte ens kan vara med sina föräldrar. Andra får ta hand om dem. På sjukhus. Fastän de är helt friska. Där ligger de och kan bara se på - i väntan på sin tid. Det enda du kan göra för dessa knyten är att profetera över dem och tala över dem att de ska bli vanliga människor en dag. Vilka de är. De för tidigt födda. Som har tiden framför sig. Förklara det den som kan!

Jag ska åka till New York och se vad gatuevangelister har för portabla tekniska lösningar. Där vet jag att det finns gatuevangelister. Många av mina entusiastiska följare och vänner har för länge sedan lämnat intresset för denna gatuevangelisation. De har outtalat velat se resultat. De har inte förstått att detta varit en uppvisning i "åkermannens uthållighet" och när jag skriver detta så är det någon till hjälp och kurage för din framtida verksamhet, i Guds rikes tjänst. Uthålligheten är värd guld. Utan den har du ingen väg att gå på. I med och motgång.

Nu går detta arbete strax in i en ny fas. Med eller utan kommentarer. Kuvösen öppnas och förkunnelsen från Guds ord ska gå ut där i korsningen. Och det ljuder: Vad vill du att Jesus ska göra för dig? 

Nu är den välbehagliga tiden. I dag är frälsningens dag!