" Simsons far gick ner till kvinnan. Och Simson ordnade en fest. För så brukade de unga männen göra. När de fick se honom hämtade de trettio bröllopsvenner, som skulle vara tillsammans med honom. Simson sa till dem: Jag skall ge er en gåta. Om ni under de sju festdagarna ger mig lösningen på den och gissar rätt, skall jag ge er trettio fina linneskjortor och trettio högtidsdräkter. Men om ni inte kan säga mig lösningen, skall ni ge mig trettio högtidsdräkter. De sa: " Berätta, låt oss höra din gåta!" Då sade han till dem: " Från storätaren utgick ätbart, från den starke kom sötma." Domarboken 14:10-14.
Simsons far Manoa går nu ner. Ner till kvinnan. Varför uppger bibeln det? Det är samma lägre plan där Simson nu rör sig. Vart var Simsons mamma? Varför följde hon inte med? En orolig nasirs moder... Kanske hon vägrade med hela sin varelse i protest att följa Simson på denna ofärdens väg. Och Manoa, varför gick han efter honom? För att följa upp sonen, så klart. Men han kunde bara följa Simson en bit på hans resa. Kallelser är personliga och skriften påtalar att "de visste inte om att det var Herren som sökte sak med filisteerna". Bibeln uppger att man hämtade trettio bröllop-svenner. "Svenner." Inte vänner. Men bröllop-svenner. Det är skillnad på "svenner" och vänner. I det sammanhanget försvinner allt rapportering om den ömt vakande Manoa. Festen och omständigheterna tar över. Och föräldrarnas inverkan på sonen är nu definitivt slut. Han är i Guds kallelse med sitt liv.
Simson ordnar med fest och det första han gör är att ordna till med en tävling. En festtävling. Tävlingen gick ut på att knäcka en gåta. En gåta som i sig är omöjlig att besvara eller att gissa rätt på. På så vis är den riktigt dålig. Den ger inte deltagarna någon egentlig chans att svara rätt på gåtan. En prisutdelning utifrån sådana premisser uteblir normalt sett. Gåtan handlar om Simsons första gudstjänst i förtäckta ordalag. Den handlar om när han slog ett ungt lejon och där han senare fann honung i kadavret. Varför tar Simson det som underlag för sin rebus under en fest? Rebusen som är omöjlig att lista ut för någon som inte känner till hans bedrifter. Den visste inte ens hans föräldrar om, trots följet. Det hjälper inte att den är berättad på deras modersmål. De förstår den inte. Ett så plumpt festinslag. Och festen skall pågå i sju dagar. Klart att festen måste fyllas med något. Men den borde inte rymma så närgångna detaljer ur gudsmannens gudstjänstliv. Simson som säkert kände sig oövervinnelig under Guds Andes kraft. Hur många flätor hade han? Sju. En dag för varje fläta. Han andas verkligen sin tjänst inför Gud och allt utgår från den. Än är inte tid för revision, oh Simson! Och allra minst i ett filisteiskt läger. Vad gör du där under fest, du Nasir? Var rädd om dig du oövervinnerlige!
Men Simson lider av sin ensamhet. Det är uppenbart. Den "ropandes källa i Lehi" tar upp tävlan om högljuddheten ur domarens och nasirens ensamhetskänsla på det personliga planet. Det är förkunnargärningens pris. Har du ett pris att betala, min vän? I din tjänst? Var rädd om dig! För många har låtit ensamhetens kval driva smorda förkunnare i famnen på sämre tider. Kanske Simson också är en smula högfärdig här. Vem skulle inte vara det? Han vill så gärna berätta vad han hade varit med om och hur Gud välsignat honom ur bedriften. Han hade dolt allt för sina föräldrar men försöker nu överbrygga ensamheten och utanförskapet till filisteerna, med att så sakta berätta vad han själv representerar. Genom sina gärningar i anekdotform. Gud hade inte sagt att han skulle göra det. För det var vad han gjorde.
Simson som började så rätt hade också så nobelt delat med sig av välsignelserna till sina föräldrar. Men inte berättat hur honungen kom till. De upplevelserna behöll han för sig själv. Det är hemligheten till segrar. Integritet utåt. Men också inåt. Det är där som det brister för honom. Han slarvar med sig själv. Men nu spricker han av sin uppdämda verksamhets berättelse. Hans egna bedrifter. Som egentligen var Guds. Känner vi igen oss? Ack det är blott nybörjarfel i Andens skola. Och vi känner förfärligt igen oss.
" På sjunde dagen sade de till Simsons hustru: " Locka din man att ge oss lösningen på gåtan, annars bränner vi upp dig och din fars hus. Ni har väl inte bjudit hit oss för att utarma oss? " Domarboken 14:15.
Fienden är ibland mer nykter än de som går Guds ärenden. Och utnyttjar situationen. Bröllopsgästerna kommer med gåvor men hotas med att bli utarmade. För en rebus skull. Så kontraproduktivt av en festfixare. Men det var Gud som låg bakom. I det stora hela. För Gud hade sak mot filisteerna. Det genomgående temat. Vi rör oss också i ett helt annat förbund där ondskans representanter skulle utrotas, som ett uttryck för seger. Inte vinnas genom nåd. Simson tror att han skall få sin väckelse genom talet sju. Det bästa av tal. Helighetens tal. Nu försöker Simson besvärja en "väckelse" med en sjudagars fest. Han vill verkligen ha svennerna till vänner. Men det var inte Guds avsikt att skapa gemenskap. Inte ens på ekumenisk grund. Gud hade sak mot filisteerna! Och när Guds ande föll över honom och han kastar en åsnekäke då springer en vattenkälla fram ur en vresig nasirs bedrift. Den ropandes källa i Lehi, för törstande kvinnor och män. Det går inte att tradera. Väckelse kommer inte genom metoder. Inte ens under en veckas kampanj. Den följer andra principer om sådd och skörd. Gå ut och vittna för människorna om Jesus! Det är den bästa påskyndaren av en väckelse, om vi får göra verbet till subjekt.
Simson var en människa som du och jag. Sätt dig in i hans situation. Tänk vad mycket Gud kan göra genom en enda människa! Och tänk vilket pris han fick betala på ett personligt plan. Ja, det fick också profeten Hesekiel. Han som på morgonen får profetera om sin hustrus död. "På kvällen dog hon ", skriver han. Och Gud vidimerar deras fina relation. Vad står det? "Hon som är din ögons lust."
"Du människobarn, se, genom en plötslig död skall jag taga ifrån dig den som är dina ögons lust, men du må icke hålla dödsklagan eller gråta eller fälla tårar. Tyst må du jämra dig; men du skall icke hålla sorgefest såsom efter en död. Nej, sätt på dig din huvudbindel och tag skor på dina fötter; skyl icke ditt skägg, och ät icke det särskilda bröd som eljest är övligt. Sedan talade jag nästa morgon till folket, men på aftonen dog min hustru; och följande morgon gjorde jag såsom mig var befallt. Då sade folket till mig: »Vill du icke omtala för oss vad det betyder att du så gör?» Hes. 24.
Är detta evangelium? Nej, det är det inte. Inte direkt. Men det är en profets lott. Är den standardiserad? Nej, det är den inte. Men lidande på skilda områden är standard för profeter. Vad är en profet? Ja, läs - om inte annat om hur Hesekiels omgivning reagerar då han kom med budet att hans kära hustru hade dött, enligt Guds löfte. "Vad betyder detta?", frågar de. De beklagade inte ens sorgen av medlidande inför profeten. Märk väl det! Det säger väldigt mycket om Hesekiels position i hans tjänst - inför folket. Man såg honom mer som en Guds representant än som en lidande medmänniska. Vilka djup! Vilka väldiga omständigheter att få vara en Guds representant. Kostar det så smakar det. Var det dyrt? Smakar det illa? Döm själv.
Så var också Simson en ensam domare. Med den ensamma tron. En nasir där han var avskild till och med från sina närmaste. De förstod honom inte. Han dödar ett lejon och de ser det inte. Det är avskildhetens pris till skydd för en Guds tjänare. Varför? Den mänskliga beblandningen och inverkan gör sig här inget besvär. Uppdraget är Guds.
"Den ropades källa i Lehi, För törstande kvinnor och män. En källa med levande vatten, Framväller så porlande än."
Kör: "Källa så klar. Vatten du har. Tidernas torka aldrig dig når. Oh, huru väl där är ro för min själ, vila mitt trötta hjärta där får."
Ur: Sångboken Särlaregn sid 40.
Sångförfattare: Ida Björkman
Lägg till kommentar
Kommentarer