Det finns en detalj som är intressant i det som ängeln säger till Simsons mor när hon får beskedet att hon skall bli med barn och föda en nasir. Det är att Simson skulle vara en nasir till hans död. ( Dom.13:7. ) Ängeln säger ingenting om livslängd eller om en möjlig förkortad livslängd. Bara att han skulle vara en nasir från det att han föds. Men alla nasirer är väl nasirer tills de dör? Här finns ett besked gömt för framtiden för henne.
Ängeln säger vidare att han skall "påbörja räddningen av Israel." Påbörja? Vem skall i så fall fortsätta? Vem skall slutföra? Ingen. Och vad består avbrottet i? Ängeln talar om ett påbörjande... Gud som vet om framtiden. Simsons mor fick möjligen med sig kunskapen om ett hastigt och intensivt nasirat. Det fick hon lika visst som Simson fick sina förutsättningar i nasiratet av henne via modersmjölken. "Till hans död "... om vi läser mellan raderna. Gud är hänsynsfull och det är som om den kunskapen skapar sina egna psykologiska ramar i familjelivet. Hans liv kommer att bli omvälvande. Så fick också Jesus mor, Maria, veta: "Och Simeon välsignade dem och sade till Maria, hans moder: »Se, denne är satt till fall eller upprättelse för många i Israel, och till ett tecken som skall bliva motsagt. Ja, också genom din själ skall ett svärd gå. Så skola många hjärtans tankar bliva uppenbara. (Luk. 2:34-35) Vi är ju alla människor och ofta kommer ett profetiskt tilltal till oss för att förbereda oss för just det vi får besked om.
Det står att ängeln som kom två gånger till Simsons mor - innan hon blev gravid - inte dök upp något mer. Så orden var viktiga för Simsons mor. Han skulle påbörja. Men inte fortsätta. Och hon fattade galoppen. Han kommer att dö tidigare än vanligt. Han skall vara en nasir tills han dör. Det förstod hon inte då. Men sedan.
Simson har nu slagit ihjäl ett lejon. Men har inte berättat det för sina föräldrar trots att de gick tillsammans. Simson kommer nu till Timna för att knyta en relation med kvinnan han fått syn på. Bibeln ger henne inget namn. För det är inte Delila det är frågan om. Det är en annan relation. Nej, hon kommer bara att kallas för "hon" eller "kvinnan". Likt berättelsen om Lots hustru. Eller likt en förvändning eller som ett synonymt begrepp för det Gud var ute efter: "Att söka sak med filisteerna." Det finns historiska figurer som bibeln inte ens förärar deras namn. De får stå frontfigurer för varnande exempel.
" När han därefter en tid kom ner talade han med kvinnan, och hon var den rätta i Simsons ögon. En tid därefter vände han tillbaka för att hämta henne och vek då av vägen för att se på det döda lejonet. Och se, det fanns en bisvärm och honung i lejonets kropp. Han skrapade ut honungen i sina händer och åt av den medan han gick. Han kom till sin far och mor och gav till dem, och de åt. Men han talade inte om det för dem att han hade skrapat honungen ur lejonets kropp." Dom. 14:7-9.
Jag älskar den noggrannhet med vilken bibeln är skriven. Skriften påvisar att han byter position och att den är farlig. Han gick ner. Men Gud är inte nervös. Han kan låta den blinde uträtta mer än den seende! Gud är inte beroende av våra begränsningar. Och han kan vaka över dig som han sörjde för Simson. Har du ett uppdrag? Gå! Gå vart Han än sänder dig. Är uppdraget för litet? Du har ingen aning om hur det kan utveckla sig. Uträtta det! Genomför det.
Simson skall gå ner till Timna. Men han vek av. Han vek då av vägen! Alla detaljer i beskrivningen larmar om att hit borde han inte gå eller befinna sig. Så iakttagelsen är riktig - honungen till trots. Simson åt av honungen medan han gick. Han låter våra tidigare erfarenheter bli till välsignelser när vi går. Hur hårt striden än har varit. Honung vid getingboets Sorga. Han gav åt sina föräldrar och de åt. Är det något att skriva om i bibeln? I bibelns trånga utrymme? Att de råkar äta honung? Javisst! Det är en bild som rymmer så mycket.
Det står inget om någon konversation Simson och föräldrarna emellan. När Guds ande kommit över honom för första gången och han slår ihjäl lejonet så vore det naturligt att berätta det för föräldrarna, vad Guds ande utfört i och genom hans liv. Hans nasirat var ju ingen hemlighet i familjen. Men han berättar inget. Nu hämtar han honungen som är Guds välsignelse i det timliga över hans liv. Bibeln säger: "Han talade inte om att han hade skrapat honungen ur lejonets kropp." Denna isolering eller avskildhet är viktig för Simson. Men den skapar också utsatthet. Den skapar ensamhet. Farligare än Delila! Snart kommer han att spricka av berättarlust. Men för fel människor. Här har många fått sätta livet till!
"Från storätaren utgick ätbart. Från den starke kom sötma."
Lägg till kommentar
Kommentarer