Simson kommer ner till Timna i sällskap med sina föräldrar. Dit han ska. Till det rätta Timna. "Men just när de kom fram till vingårdarna vid Timna, kom ett ungt lejon rytande emot honom". Varför inte också mot föräldrarna? Gick inte familjen tillsammans? Jo. Men det är Simsons tjänst som fienden var ute efter. "Då föll Guds ande över Simson och han slet sönder lejonet med bara sina händer, som vore det en killing. Men han talade inte om för sin far och mor vad han hade gjort." Domarboken 14:5-6.
Det första Simson möter när han kommer till Timna är inte en filisteernas armé. Det kunde man förväntat sig. Det var ju de Gud hade sak emot. Herodes kände på sin tid tidigt till att en konung blivit fött i Betlehem och en annan potentat försökte också döda alla nyfödda på hans tid, då gudsmannen Mose blev gömd i vass. Gudsmän skall utrotas! Djävulen som vill stjäla, slakta och förgöra det som Gud har för avsikt att använda i sin tjänst.
Men för Simsons del står ett lejon - ett ungt lejon - intill vingården. Nasiren som inte fick dricka något från vinrankan. Inte ens genom modersmjölken. Han står nu inför frestelsen eller genom rent slarv att förlora sin kraft. Nasirlöftet hade tre förbud. Klippförbud av håret, att inte komma vid en död kropp och vinförbudet. Men han var inte förbjuden att döda lejon. Lejonet blev samtidigt hans räddning. Ett enda smakprov på de socker mättade druvorna hade varit nog för att sänka honom i kraftlöshet och mot en säker undergång. Ett fruktförbud likt de första människorna i Edens lustgård. Det fanns säkert både röda och grönt fullmogna druvor i vingården. Och oskyldiga russin som låg som manna på marken. Intill salighet söta. Men det står ett rytande lejon i bakgrunden. Det var inte en tillfällighet. Det blev också hans räddning undan druvan.
Djävulen går omkring som ett rytande lejon för att uppsluka den som han kan ta. Den gamle ormen. Skallerormen som tjusar med sin skallra för att distrahera bytet och få offret att fokusera på fel del av ormens kropp. "Ta några russin, människa! Gud har skapat alltihop! De kommer bara att ruttna bort ändå. Plocka några klasar åt flickvännen också." Bakom klasarna sitter vilddjuret med rovdjurets kraftiga käftar redo att riva gudsmannen med risken av en förlorad kraft, då Guds Ande skulle ha vikit av ifrån honom som för Saul, redan innan han inträtt i sin tjänst. Det har hänt förr! Herrens tjänare som genom historiens gång blivit neutraliserade och gått under i kraftlöshet - men inte på grund av ett lejon. Men på grund av kvinnor. Eller på grund av pengar, makt eller världsligt inflytande. Många är de vi inte kan uppmanas efterfölja vid slutet av deras levnad, då deras tro gick om intet. "Demas själarna" som av kärlek till denna tidsålders väsende lämnat sin kallelse. Slutet på deras levnad var inte trons vandring. De hamnade utanför nåden. Oförmögna att hitta tillbaka till livet i Gud. De uppfodrande orden: "Se på edra lärare, som har talat Guds ord till er, se hur de slutade sin levnad och efterföljd deras tro!" (Fil. 3:17) Uppmaningen känns felplacerad i skriften mot bakgrund av dem då Filipperbrevet skulle vara glädjens brev och inte ett sorgens mantra. Så utmärkande. Oss till lärdom!
Men Simson står under Herrens andes inflytande. Han äter inga druvor och han står redo att förgöra hindret. Som en killing. "Då föll Herrens ande över honom"... Tidigare läser vi att Herrens ande hade "börjat verka på honom". Underbara ord! Men nu föll den över honom. Fienden låg här i bakhåll med dubbel arsenal. Simson var redan beklädd med Guds kraft och kunde vinna en dubbel seger. Men hans föräldrar märkte ingenting... En otrolig bild på att kallelsen är personlig och att man inte delar den ens med sina närmaste. Ja, många pastorpar till trots - den ensammes tjänst och kallelse. Och jag bugar mig djupt till marken. I vördnad.
Simson talade inte om för sin mor och far vad han hade gjort. Borde de inte ha iakttagit något? Såg de inte hur han brottades? Märkte de inte våndan? Oljudet. Kampen och striden! Ängslan och bataljerna? De var ju i sällskap. Ett lejon smyger visserligen tyst och stilla men ett trängt lejon som kämpar för sitt liv måste ha fört med sig ett enormt oväsen. Och dammet måste ha yrt. Men föräldrarna märkte ingenting, står det. Och han sa ingenting till dem, understryker Guds ord. Här gick det en skiljevägg. Nasiren och domaren hade sin egen kamp att utkämpa. Likt en ljudisolerad glasvägg som var insynsskyddad åt ena hållet så utkämpade han sitt livs strid. Ditintills. Vid behov - krossa glaset? Det går inte!
Simson var naturligtvis tagen av sin erfarenhet att ha dödat ett lejon. Upplevelser på Andens område är svåra att dela. Försök får du se. Du kommer att bli besviken. Att dela erfarenheter är en sak. Att dela upplevelser är en annan. Det är din egen andliga upplevelse given till dig. Hade Simson berättat för sina föräldrar om bedriften hade de säkert skickat skinnet till garvaren i det andra Timna för beredning. Och ett lejons huvud för montage. Föräldrarnas insyn och insikter med inrådan hade istället blivit till ett "hinder", med en helt annan fortsättning och utgång av Simsons framtida liv och berättelse.
Lägg till kommentar
Kommentarer