En nyinflyttad granne slog följe med mig i hissen. Hon hade tidigare varit så glad för att jag staplat travar med utläst nutids litteratur i trapphusets entre`, gratis bjudet. Hon hade själv tagit flera stycken och ett hundratal titlar försvann bara på ett par dagar, med vänliga hälsningar på en lapp ifrån mig.
- Vad läser du nu för någonting?, sa hon i hissen och kopplade ihop med vårt senaste möte. Hon hade själv tyckt att de tidigare travarna av böcker var av stort intresse, i blandade ämnen. - Jag läser just nu om en gudsman, svarade jag. Han hette George Gustavsson. Han var pingstvän och var en verklig ledargestalt med en djupgående och svår andlig kris i samband med att han blev frälst, tillade jag. - När levde han?, frågade grannen intresserad. Presentationen tilltalade uppenbarligen henne och hon fick mersmak på berättelsen om mannen jag läser om. Hennes nyfikenhet var mer än bara en artighetsgest. Det kände jag. Ja, så är det när den Helige Ande ger liv åt ord och meningar. Då skapas en omedveten hunger efter mer. Odefinierat så.
Grannen som i samma stund la ett mentalt raster över alla gånger vi mött varandra på väg in och ut ur huset, fick många intryck sig förklarat. - "Jaha, de är troende."... Jag riktigt hörde hur hon tänkte det. - Du får berätta mer om honom senare när du läst in dig på gudsmannen, tillade hon. Ja, fortsättning följer, svarade jag. Och vi skildes åt.
Vi kan många gånger uppleva vårt liv vara beskuret och kringskuret. Avskildheten under helgelsens rubrik behåller Gideons ulltuss snustorr under hällregn. Och genomvåt under solsken. Vi är åt-sido-tagna och utstötta. Vi blir bemötta med likgiltighet. Världen hatar oss, säger skriften. - Betänk att hon har hatat mig före er, sa Jesus. Men vårt lidande blir vår krona en dag i Herrens efterföljd.
Att röra sig bland behovets barn är ett av Herrens verkliga hjärtefrågor - han som är mitt ibland dem "där två eller tre är församlade i hans namn". Herren saknar troende som rör sig bland de verkliga behovets barn med sitt vittnesbörd utanför samkvämets väggar. De som rör sig mindre för deras egen uppbyggelses skull eller för att bara bekräfta varandra inom slutna kretsar. Det är inte alltid en gudstjänst.
Även om det har namnet om sig att vara så.
Lägg till kommentar
Kommentarer