I morgon kommer jag stå i korningen Gamla Brogatan - Drottninggatan mellan kl. 11.00... och tills jag är klar - så vida det inte regnar. Men med avbrott för lunch. Jag är så tacksam för uppdraget.
Idag har det varit en osedvanlig tung andlig kamp och strid. Det är mer än dåligt-väder-påverkan eller månadsvisa humörsvängningar i känslolivet på kvinnors vis. Är det något att skriva och berätta om? Ja, varför inte? Varför spela oövervinnerlig och utom räckhåll för varje påverkan då vi alla är beroende av Guds nåd? Vi är alla avhängiga Herrens bistånd. Han som är vår ende biståndsgivare - genom den Helige Ande. - Lovat vare Gud! Men stormen bedarrar inte för det. Varför hymla? Det finns inga segrar utan strid.
Men jag har lärt mig att när det föregås av kamp och strid - då är det något speciellt på gång som ska födas fram. Jag skrev förra gången till en broder om vilken kamp jag hade haft för en tid sedan. Veckan därpå fick jag förfrågan av en dopkandidat om att döpa henne. Den andliga världen som följer varje beslut i Guds riktning. Och rasar!
Hur upplevs kampen? Ja, det här är inte frågan om ett psykologiserande men evangelistens person blir ifrågasatt i den andliga världen och striden. Det går inte att sätta ord på andlig kamp och strid. Det är som ett yrväder som drar in över evangelisten och som om hela den onda andevärlden lättat på trycket. Och rasar med sin ofrid. Atmosfären blir kampfull, min vän. Ända in i märg och ben. Och den måste utkämpas.
En evangelist står på nådens strand för att vittna för människorna vid nådens hav. Där räcker inte, där räknas inte och där inkluderas inga egna meriter, om än aldrig så fromma. Att vara ett sändebud har en brevbärares karaktär. I medvind. I motvind: - Låt er försona er med Gud!
Ja, vi får se vad morgondagen har med sig. Något. Det kan jag säga dig. Men skulle det inte finnas några synbara tecken på "efter utkämpad kamp följer seger "... då har ändå fotstegen av glädjebudbäraren låtit sig höras. Det ändrar inget i sak.
"Jesus har segrat, Halleluja, kampen han vann på Golgata. Skulden naglad blev vid korset, allt fullbordat där han sa."
- Lovat vare Gud, nu och i all evighet.
Lägg till kommentar
Kommentarer