Senast vi hade dop vid Sickla strand då fanns det inga möjligheter för omklädning. Man blir ju blöt samtidigt, som sagt. Kanske det är därför kyrkan infört vattenbestänkning. Dopförrättare blir så blöta om sina fina skrudar och det kommer vatten på kyrkans golv. Försäkringar täcker inte medvetna vattenskador i kyrkolokaler. Vattenräkningen kan bli för hög. Gud i himlen! På trons väg följer inte minsta motståndets lag - du troshjälte!
Förra gången vi döpte tog jag med mig ett kamouflagetält som man kunde byta om i. Det var av ren praktisk art. Men sedan dess så har stadsdelen satt upp ett hjälpligt omklädningsrum. Mycket bra! Vi har annars att övervinna allt som kan störa våra föresatser på trons väg. De kan vara nog så banala och nedslående men påverkar ändå oss människor. Att döpa utomhus i början på oktober har sina utmaningar. Men den som föresatt sig att gå med Herren så är det lätt att övervinna.
Jag minns för några år sedan då jag döpte här på denna strand. Det var i slutet på en augusti månad. Jag bad två veckor innan till Herren att vi skulle få riktigt dåligt väder den dopdagen. Den här badplatsen brukar en varm sommardag vara fullpackad med badgäster. Så det var en utmaning, verkligen, att få plats här i vattnet bland alla gummiankor och stojande barn. Men Herren hörde min bön. Det var bara två killar i tonåren som trotsade det dåliga vädret och dök från bryggorna. De fick å andra sidan bese ett ur-bibliskt dop utan åthävor. På webbtidningarna dagen efter så stod det: "I år är hösten kommit en månad tidigare." Det går att verifiera. Ja, gör om det den som kan! Hos Herren är makten och han bereder väg för den som vill gå hans ärenden. Pris ske Gud!
Den här gången har vi omvända förhållanden. Vi behöver värme. Vi är inne i höstmånaden och likt Gideons ulltuss så behöver vi få värme och på den fläck där vi ska stå. Säkert kommer det inte finnas några badgäster av naturliga skäl. Tack o lov!
Visst hade det varit bättre att ha fått döpa Esther inomhus. Men vi har inga resurser till det. Vi saknar ett evangelisationscenter i Stockholm. Och de troende sover. Kan inte dopkandidaten döpa sig i någon av de befintliga kyrkorna då? Nu är vi där igen. Samfundsanden som vill bibehålla kontrollen. Det handlar om mänsklig maktutövning. "Utsläck inte Anden", säger skriften. Hade Filippus på sin tid haft tid att organisera ett dop i den övre salen med Jakob, Johannes och Petrus, så hade han kanske gjort det. Men omständigheterna var inte det primära. Nu gav istället skriften oss hans exempel om att där det finns liv där övervinner människor alla hinder. " Vad hindrar att jag döpes? ", ropar den etiopiske hovmannen genom alla tider. Det är inte det sakrala i kyrkan som frälsar. Eller vår fallenhet för bekvämligheter eller särkilt ordinerade funktionärer. Här gäller missionsbefallningen! Det är den oövervinnerliga tron på Gud som är det dyrbara. Den ser möjligheterna överallt. "Se här är vatten, vad hindrar att jag döpes? "
"Herre, låt oss få en varm dag imorgon. Låt din förbundets ängel värma platsen som du rörde upp vattnet i Betesta damm i fordom dagar. Lovat vare du som är en kärleks bevisande Gud."
I morgon döpes Esther för en tid som denna. I med eller motgång. Gud vare lov ! Utsläck icke anden. Så utsläck inte Anden.
- Många ska med till himlen!
Lägg till kommentar
Kommentarer