Minnen...

Fick en bild tillsänt mig idag som jag gärna vill föreviga. Den är bestämt tagen i Wesleykyrkan i Göteborg, i början på 1970-talen. Här uppges T.B Barratt ha predikat. Det är nog vinter när bilden togs och lokalen verkar kylig och kall. En kyrkolokal som idag är jämnad med marken. Kvar är bara vanliga bostadsrätter. Ett församlingshus min pappa och hans vänner hyrde under några år, renoverade, och bedrev evangeliskt utåtriktat arbete. Lokalen hyrdes med ett rivningskontrakt. Ett år i taget, möjligen. Rivningskontrakt som bär tillfälligheternas prägel och inte betonar långsiktighet i verksamheten. Det är ett gissel.

Det var under tältmötenas tidevarv, präglad på de väckelsevågor som kom från Amerika. De nådde många och tusentals blev frälsta och vunna för evigheten. Man var mobil, väntande Jesus, och var flexibla. Detta är från min fars första tid som evangelist i Göteborg, möjligen 1969-1970. Han är runt 26 år gammal här. Min pappa syns tjänstgöra under brödsbrytelsen tillsammans med Elam Svahn som jag har skrivit om tidigare här på mitt forum. En gudsman. Elam står längst till höger med brödet i hand och min pappa mitt i bild. Bakom min pappas rygg sitter jag fem-sex år gammal. Intill sitter min mor med högblanka stövlar hon målat över från att ha varit vita och med en typisk 60-tals look. 

Det här är min barndoms troshjältar! Manfred från Klädesholmen som sitter kalhjässad till vänster i bild. En fiskare med profetisk gåva. Han profeterade över mig som liten och det han sa uppfylldes också. Herrens namn till ära! När Guds Ande kom över honom lät han som en kulspruta och han var bemedlad med ett eget språk i Anden. Fanns inget traderat där inte. Han kröp ihop som om han imploderade och Guds Ande var där. Hans dialekt var "biande". Som de är på de Bohuslänska öarna.

Rut Åsebäck sitter längst fram med händerna runt ansiktet. Hon som skrev sången: "Han fann mig i ökenland, bland skuggor och skorpioner." Hon tog alltid fram gitarren då min pappa besökte makarna Åsebäck. Hon trakterade gitarren bättre än helst. Och fick musiken att vara trosviss. Hon växlade inte toner. Hon präntade dem.

Framför Manfred sitter Helga Söderberg som ägde ett hotell i Göteborg. Det kunde hon ha överlämnat till Guds verk medan hon levde. Det gjorde hon inte. Det hade hjälpt Guds verk i hennes tid. Med evighetens backspegel var det kanske ett tillfälle hon missade. Nu är det för sent. Helga tittar stint in i kameran. Jag dömer henne inte. Verkligen inte! Vi har alla en räkenskapsdag framför oss. Herren älskar bara glada givare! Allt annat är förspillt och tillspillogivet.

Kvinnan bredvid mannen som håller för ansiktet är Ennie Olofsson. Hon var otroligt piggelin och godhjärtad. Hon sörjde för evangelisterna och jag tror hon bad för dem också. Hennes leende och glada uppsyn kunde göra någons dag.

Jag ser Charlotta Asplund. Hon är hemma hos Herren idag precis som sin man Sven-Åke Asplund. Jag ser också Thomas Emanuelsson, bror till Matz, som omkom så tragiskt som ung. Och jag kan ana Carl Åsebäck längst fram i den beskurna bilden.

Gode Gud! De flesta är hemma hos Herren idag.

"Det verk som är utfört för Jesus, de skall evigt bestå inför Gud. Hans namn vare ära det håller att lita och dö på hans bud."