Veckan som gått har jag stått vid ett riktigt vägskäl i livet. Ja, kanske det borde stavas vägsjäl. Det kommer sådana vägskäl i livet då valet får avgörande betydelse för framtiden, där förståndet och känslolivet försöker assistera utifrån de fakta intellektet kan prestera inför ett beslut. Jag vaknade därför i natt kl. 03.00 med bekymmer över framtiden. Själen behövde vakna lite tidigare för att jobba, så att säga.
Jag gick därför upp och satte på kaffebryggen för att möta tankelivets presentationer lite tidigare än vanligt. När jag då går upp så sjunger en gammal läsarsång osökt i mig. Det var Torvid Pedersens sång " En sång har jag fått ifrån himlen." Jag sjöng inte på sången. Jag sjöng mig heller inte fram genom textraderna i mitt minne. Men jag sjöng inombords på sången.
Jag tänkte jag måste få vägledning av Gud i denna situation i frågor som inte kan avgöras av andra. Helt spontant gick jag till bokhyllan och greppade efter sångboken Särlaregn. De väckelsekristnas rika skatt på andfödda sånger. Jag tog sångboken likt en som ramlat i sjön och som greppar efter en livboj, ett halmstrå att stå på. Min sångbok är inte utnött. Den är i nyskick. Finns inga veck eller våldsamma brytningar i bokryggen som skulle kunna fuska mig fram till en särskild sång eller sida. Sångboken rymmer 684 sånger av skilda slag, så det finns många att hamna vid.
Jag vecklade ut sångboken. Jag hamnade på sång nummer 490. Och hör och häpna. Den sjöng jag ju på.
Gav sången det som innehållet vill påvisa rätt in i min situation? Ja, det gjorde den. Hur då? Jag var i samklang med stegen. Den Helige Ande är en Hjälpare utsänd av Jesus. Han manar gott för de sina. Mitt inre vill ära honom! Mitt inre vill göra en high-five vid denne gode Herde.
Blir själen alltid stilla vid ett tilltal? Inte alltid. Men trosvissheten får sig en riktig boost om man vill vila på löftena. Löftena som inte kunna svika.
En sång har jag fått ifrån himlen. En sång om Guds enfödde son. Den sången jag fick i mitt inre, Då Jesus jag sökte i bön. För sången fördriver all smärta Ja sången gör livet så skönt. Med glädje den fyller mitt hjärta, För Jesus mig älskar så ömt.
En sång om en konung jag sjunger, En sång om min vän vit och röd. En vän som är skönast av alla, Ja, trofast i liv och i död. Jag sjunger om Jesus min Herre, Jag sjunger för Jesus min sång. Han sökte och fyllde mitt hjärta Och tröstar min själ gång på gång.
En sång om en resa jag sjunger,En sång om en dag som är när. En resa med Jesus till himlen Han hem över skyar mig bär. I himlen jag sjunger om Lammet Som köpte mig fri med sitt blod. Han oskyldigt dog där på korset Men segrande åter uppstod.
Torvid Pedersen
Lägg till kommentar
Kommentarer