Kyrkans falska dop

"Och han (Jesus) sade till dem: "Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen. Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd."  Mark. 16:15 -16

Det finns i den kristna historien ett fruktansvärt bedrägeri som pågående har sin auktorisation och sin utövning i kyrkan. Det handlar om barndopet. Jag talar då om den rituella ceremonin och tillställning som sker från det att barnet är ca. tre månader gammalt - vanligtvis mellan tre till sex månader. Vi kallar det för barndop till skillnad från bibliskt dop som är ett vuxendop, per definition. Hur är den intellektuella förmågan hos en så ung människa som sex månader i att bedöma trosfrågor eller på annat vis kunna ge till uttryck en mening eller åsikt? Den är som vi vet obefintlig. Ett spädbarn kan bara ge till uttryck sitt misshag genom gråt då barnet finner tillvaron vara obekväm. Där sätter utvecklingen en tydlig gräns. Ett spädbarn tror inte på Gud. Det tror inget alls. Och ingen begär det heller. Vi talar om trosfrågor. De som Jesus undervisar om och som lärjungarna praktiserade.

Jag möter varje gång i evangelisationen en öppenhet för de eviga tingen. Vårt eviga väl, frälsningen genom Jesus och syndernas förlåtelse och allvaret i att vara en människa. Så långt är allt rätt. Men det är ofta förekommande så att de som jag möter genskjuter våra samtal med att säga; "Jag är redan döpt!"  Deklarationen i sig vittnar från deras sida om att de tror sig ha allt klart med Gud. Man tror sig ha fått syndernas förlåtelse genom dopet och den uppföljande konfirmationen. Är det Guds ords väg till frälsning?

Det är ett stort självbedrägeri som kyrkan är högst ansvarig för. Vad sa Jesus? Den som tror. Jesus riktar dopets genomförande till den enskilde med särskilda kvalifikationer. Vilka då? Den som tror. Men ett spädbarn mellan tre till sex månader vet inte ens om att det finns till. Hur ska de då kunna tro något överhuvudtaget? Alltså är inte spädbarnet målgruppen för denna påhittade rituella handling - som vi för övrigt inte hittar någonstans i Bibeln. Jesus döptes inte som barn. Han som är vägen för oss. Han döptes som vuxen genom ett påtagligt insisterande. Han ville av egen tydlig vilja. Moses i Gamla testamentet döpes inte heller som barn. Tvärtom! Jordbecket skyddade honom från Nilens omgivande vatten då han skickades ut i en korg som nyfödd till räddning. Varför? Barnen hör Guds rike till. Det understryker att barnen hör Guds rike till. Och Jesus sa det själv. Barnen hör Guds rike till men kommer under sin uppväxt att gestalta den syndanatur de bär på och som tron och dopet senare gör upp med. Men i rätt ordning. Ett spädbarn kan och behöver inte bli frälst. De har ingen syndanatur att relatera till.

Det kyrkan gör i all sin diabolism då den går djävulens ärende är att abortera frälsningen från människorna. Människor jag möter i hundratal tror att de är frälsta genom barndopet. Därför släpper de trosförkunnelsen och låter sig inte konfronteras med bibelns budskap om synd och frälsning. - Jag är ju redan döpt, säger man. Och tappar sedan något av intresset för predikan under stor förvirring.

Kyrkan som institution har skapat en ritual som invaggar människorna i att de är frälsta genom dopet, men utan en personlig omvändelse. Ett spädbarn har inget att omvända sig ifrån. När man sedan i de lägre tonåren ska följa upp de kyrkliga aktiviteterna under konfirmationen då är det med hänvisning till dopet man genomgått. Men aldrig upplevt. Kyrkan har alltså spegelvänt frälsningens väg men utelämnat omvändelsen! Först dop sedan en uppföljning i en light betonad Alpha kurs. Alpha kurser... dessa protesfabriker på andens område. Man kollektiv ansluter människor till kyrkan men utan verklig omvändelse.

På detta sätt går kyrkan förbi hela Jesus offerliv. Varför skulle Jesus överhuvudtaget komma och dö för våra synder? Dopet löser vår frälsning och konfirmationen vidimerar... Det är ett oerhört bedrägeri! De barndöpta kringgår frälsningens nödvändighet att på individnivå omvända sig och sätta sin tro till Jesus. Det hade då följdriktigt räckt med att Johannes döparen kommit med sitt dop. Vi behöver inte Jesus. Men inte ens Johannes dop efterföljer kyrkan alltid. Kyrkan har istället förlagt frälsningen i dopet och många är de av pingstvänner som dealar med dessa sanningar idag. Sedan konfirmerar man ungdomen och knyter an till barndopet som redan har skett under föresatsen att individen i fråga redan är omvänd och frälst. Det omintetgör Jesus verk och försoning! Det är ett djävulens verk. Människor går evigt förlorade under tron att de är klara inför evigheten men som aldrig tagit personlig ställning på individnivå och överlämnat sin inre tillvaro till Jesus i en frälsningsmöte. Kyrkan har lurat dem.

Det finns i samhället en utbredd motvilja och antipati till judisk och muslimsk omskärelse. Den tar sikte på individen och det faktum att barnet inte får välja själv. Med min samtids ögon sett så är barndopet i parameter med det. Det är en rituell kränkning som ger sig ut för att vara det kristna budskapet. Det är det inte. Det är i realiteten en vaccination emot evangelium. En andlig pest smitta kyrkan bedrivit i årtusenden och den skördar fortsatt stora skaror av människor som går evigt förlorade, då de tror att de är frälsta genom barndopet men aldrig mött den uppståndne Frälsaren på ett personligt plan.

Det är en motsägelse i sig att den kyrka som i den naturliga förstår och förvaltar begravningar av hela den döda kroppen inte förstår dopets betydelse i att begrava den gamla människan i dopets grav, för att sedan uppstå i ett nytt väsende i liv. Om vi översätter det kyrkliga barndopet i en gravsättning i det naturliga så skulle bara huvudet få några skopor jord över sig vid jordfästningen och resten av kroppen lämnas därhän åt en vämjelig förruttnelse ovan jord. Eller att man bara kremerade större delen av huvudet men lämnade resten av kroppen utan avsikt i ett skvättande. Och det må vara hänt!

Men här bedrar man skaror av människor då man leder dem förbi frälsningen och omvändelsens nödvändighet genom ett dop de aldrig fått uppleva. Skaror går förlorade för evigheten i en ouppgjord liv.