Petrus tog honom i handen...

"Och han tog honom i högra handen och reste honom upp. Genast fick mannen styrka i fötter och vrister. Han hoppade upp, stod upprätt och började gå och följde med dem in i templet, han gick och hoppade och prisade Gud. Allt folket såg honom gå omkring och prisa Gud. Och de kände igen honom och såg att det var mannen som brukade sitta och tigga vid Sköna porten, och de fylldes av förskräckelse och förundran över det som hade hänt med honom."  Apg. 3:7-10

En man hade varit lam sedan födseln. Föräldrarna hade fått göra allt för honom. I vuxen ålder fick han fortsatt vara beroende av omgivningens välvilja och andras allmosor. Hur hämmar inte det en människas livsglädje och livsgnista - ni mina vänner som är präglade på att det bara är de helbrägdagörande gåvorna och de karismatiska-helande-evangelisterna som fått makt av Jesus att bota sjuka. Låt mig få utmana oss.

Det är Petrus och Johannes som i detta kända textavsnitt kommer upp till sköna porten där den lame sitter. Vi är vana vid att lägga betoningen på att apostlarna inte hade något silver och guld, för det säger Petrus. Men anledningen till att han sa så - förutom att det säkert också stämde - det var att mannen satt och tiggde. Han behövde inkomst för sitt liv. Här tar Petrus avstamp till det han verkligen vill komma fram till; "Det vi har det ger vi dig!" "I Jesu Kristi namn stå upp och gå!" 

Här slutar vi att läsa och undret är ett faktum. Och vi slår fast att det är i Jesus namn som ett helande ernås. Inte sant? Och att vi saknar denna trons manifestation och erfarenhet runt våra egna liv. Men liksom "Tro utan gärning är död" - för det är också en biblisk sanning - så står det faktiskt att Petrus tog honom vid handen och reste honom upp. Här har du en konkret gärning eller handling. Har den någon betydelse? Absolut. "Gå och tvätta dig i Siloam", sa Jesus, till den blinde. Var det nödvändigt? Ja, det var det.

Var det en engångsföreteelse att Petrus tog den lame vid handen och reste honom upp? Sa han inte att den lame själv skulle resa på sig? Är detta metodiken i att rullstolsbundna ska få styrka i sina ben, de blinda få sin syn och de döda väckas upp? Finns det någon metodik i Jesus namn? Ja, förr i tiden tonsatte läsarna helandeunder i sina sångtexter. Och trodde på dem. 

Vi tror men vi tillämpar inte. Vi tycker att helandepredikanterna likt andliga entreprenörer fått en särskild smörjelse av Gud för saken. Eller också är de fel ute och kommer att bli avvisade av Herren en dag; "Se jag känner eder icke. Gå bort ifrån mig ni ogärningsmän." Vill Gud någon syndares död? Svar nej. 

Det finns en psykologisk tröskel inom oss som den stora hopen av evangelister och pastorer inte tar sig över och igenom. Därför blir de inte till samma välsignelse för andra och de utbreder inte Guds rike på detta kraftfulla och påtagliga sätt. Vi ber i Jesus namn. Och så hänskjuter vi saken åt Herren som har all makt. Men vi skulle ju i hans namn... Undren uteblir.

Jag tänker mig in i att som Petrus och Johannes agera i förbön för en liknande. Hade jag då tagit en rullstolsbunden människa i handen för att resa honom eller henne upp - om mitt kristna liv är så äkta som jag tror? "Tro utan gärning är död." Förmodligen inte. Jag hade haft en bönestund innan torgmötet, delat mina traktater om Jesus, proklamerat Jesusnamnet - möjligen gett förbön åt någon om denne så insisterade. Men det är en väldig tröskel att våga säga åt en lam;  - Res dig upp i Jesus namn! och sedan också ta dennes hand och hjälpa honom upp. Det kan ju misslyckas...Gode Gud! Himlen måste blunda för vår otro, änglarna skyler både ben, armar och huvud för vår otro skull. Vi är själva en dementi på vår trosuppfattning och vår höga kristna bekännelse. Den är inte värd någonting. En verksam tro i kärlek. Himmelrikets resurser fryser inne. För att säga det så; Vi kommer aldrig så långt. I himlen blir allt frid och fröjd men här nere får vi lida. I onödan. För Jesus namnet blir aldrig förhärligat genom himmelrikets politik.

Jag läste och blev djupt tagen härom dagen. Vet du vad det står? "Det är för eder fostran som ni får utstå lidande." (Hebr. 12:7) Sedan skriver författaren: "Våra fäder fostrade oss en kort tid så som de tyckte var rätt, men Gud gör det för vårt bästa, för att vi ska få del av hans helighet." (Hebr. 12:10) Författaren av brevet förknippar lidande och fostran med varandra. Fostran är metoden. Lidande medlet. Och här kan lidanden skilja sig åt i våra liv. Gud väljer olika lidandets färdmedel vi får resa i. Men så kommer det allt väsentliga: " För att vi ska få del av hans helighet." Lidanden blir upphovet till vår heliggörelse. Våra lidanden på ett personligt plan är det kors vi fått att bära. Det har ett stort syfte för våra liv. Vi behöver helighet i våra liv. Den hör till härligheten.

Gud vill att vi ska gå ut i tjänst för honom och inte bara som barn be Herren verka från himlen. Han har gett oss den Helige Ande som pant på arvet. Låt oss ta ut det!

Jag blev själv svårt sjuk en natt och bad till Herren att han skulle gripa in. (Undrar om det inte var tarmvred jag fick.) Jag befallde i Jesus namn de svåra magplågorna att ge vika. Men mina ord var i mitt känsloliv lika svaga som en bukett tulpaner som stått i en vas utan vatten i en vecka. Det enda orden verkade åtlyda var jordens dragningskraft. Orden föll som döda sparvar till marken ur min mun och redan när jag sa dem så var jag inte säker på att de skulle ha någon verkan. Jag hoppades mest. Känner du igen dig? Men jag vidhöll och förtröstade på Gud i en fullständig utsatthet. Plötsligt befann jag mig vakna efter att ha somnat. Fullständigt omöjligt med de plågorna. Men när jag vaknade var plågan borta och krampen hade lagt sig. I mitt inre så sjöng det: "Han håller hela världen i sin hand! Han håller hela världen i sin hand. Han håller hela världen i sin hand. Han håller hela världen i sin hand." Herren Jesus Kristus hade varit där och hjälp mig. All ära till honom! Jag vägrar tro något annat. "Han håller dig och mig i sin hand!"

Gå i tro! Verka i tro! Utför i tro! Håll fast i tro! Och forcera alla humanistiska trösklar och all otrons elände som endast hänskjuter saken åt Jesus i bön och sedan stänger butiken och går hem och säger; Det var inte Herrens vilja.... Tro utan gärning är död! Ta den sjuke i handen och res denne upp. Det är en verksam tro. Det är att tro och att göra. Det är lättare sagt än gjort.

Därför ser vi Guds rikets utbredning vara så tillbaka satt i våra dagar.