Bota de sjuka!

 »Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig. Han har satt mig till att förkunna glädjens budskap för de fattiga, till att predika frihet för de fångna och syn för de blinda, ja, till att giva de förtryckta frihet och till att predika ett nådens år från Herren.» Luk. 4

Den här programförklaringen är den som Jesus själv definierar då han vandrade här på jord. Och han har inte bytt inriktning! Han har heller inte lämnat oss faderlösa utan han har lovat att komma till oss. Men, Jesus är trots allt inte kvar ibland oss. Hans Ande är det och han vill engagera oss som kristna i det stora arbete som han påbörjade för över två tusen år sedan.

I dag hamnade jag på St: Eriks ögonakut. Ja, vi är inte odödlig som troende. Och kanske är det till stor nytta att vi själva får genomgå de prövningar som människor får genomlida. Vi vet då vad andra talar om. Och vad de genomlider.

Jag satt kanske en timma och väntade på min tur där på akuten. Och blev faktiskt prioriterad. I väntrummet satt det 10-15 personer. Alla hade ögon problem. Det var allt ifrån röda rinnande ögon till djupt nedstämda figurer med svarta solglasögon som satt där och väntade på sin tur. Atmosfären i väntrummet var minst sagt nedstämd. Och tacka för det! Om det är något man absolut inte vill mista i livet så är det synen. Ett tillstånd av veritabelt mörker i ett de levandes fängelse. Gode Gud!

Jesus grät, står det, när han hörde om sin vän Lasarus. Guds son som inte villkorade frälsningsverket utan steg ned och blev en sann människa. Han brydde sig om de lidande. Och han botade dem!

Jag har varit en troende i 50 år. Jag har inte gjort någonting för Herren. Jag har bara bänkvärmt i församlingen och konsumerat hans rika nåds förkunnelse, under den största delen av mitt liv. Jag måste ut till människorna! Jag måste ut till de som inte har något hopp varken i tiden eller inför evigheten. Jag vill konfrontera bristerna och lägga dem inför Jesus fötter. Det fyller himlen med stor respekt och bönesvaren kan inte utebliva. Då har i så fall Gud lämnat oss.

Jag har fått ett mandat av Herren. Jag vill tro så. Ja, det låter märkvärdigt. Och det är ännu märkvärdigare än så. Jag vill fråga människorna: "Vad vill du att Jesus ska göra för dig? Inget behov är för litet. Inget behov är för stort. Därifrån ska arbetet utföras.

Det är kraft i namnet Jesus! Det ska vi än en gång få demonstrera. Vad hjälper vår teologi människorna? Vi vänder ut och in på skriften och äter oss själva belåtna och mätta med våra upptäckter, medan världen går förlorad. Visa istället på den frälsare vi tror på. Jesus själv utmanade den blinde mannen. Inte sant? - Vad vill du att jag ska göra för dig? Samma mening och ord kommer att sätta himlen i rörelse. Vad hjälper dina hundra bibelöversättningar andra? De du är kallade och sänd till. Börja praktisera en av översättningarna istället. Huvudsumman står ju där.

Hör Herren bön idag? Det gör han. Allt annat vore en dementi av hans försoningsverk. Något annat är fullständigt uteslutet.

Jag funderar på att eventuellt gå ett år tidigare från mitt förvärvsarbete och bara bosätta mig på stan i evangelitjänst. "Gud verkar i vilja och gärning för att hans goda vilja ska ske." Jag vill ställa mig på stan och röva från djävulen. Och erövra för himlen. Hänsynslöst!

"Oh, min tanke flyr hem. Till det härliga land. Upp till Jesus min broder och vän. Till min krona jag trår, men jag frågar ibland; Skall det bli några stjärnor i den? Skall det bli några stjärnor i kronan jag får. När jag avlagt min jordiska skrud. Skall jag möta med fröjd, på den himmelska höjd....Några själar jag vunnit för Gud."

Jag får återkomma. Jag får återkomma. Jag får återkomma!