Brasilien!

Det finns en utbredd uppfattning om hur en evangelist skall vara till sitt temperament. En frejdig, glad natur som inte kan låta bli att hälsa på allt och alla. En rastlös själ som bara talar inspirerat om hopp. Men som till sitt kynne inte klarar av att vara stationär. Är det urtypen av en evangelist?

Man talar ofta om evangelistgåvan som en naturlig läggning. Det vill säga att personligheten ligger så nära evangelistens sätt att vara att du inte kan urskilja vart gränsen går emellan det gudomligt givna i gåvan och den lättsamma mänskliga naturen. Det gör sig än mer intressant då vi närmar oss gåvan eller funktionen att be för sjuka. De så kallade helbrägdagörande gåvorna. Det finns så många åkommor av ohälsa att gåvan definieras i plural - som att en enda gåva inte räckte till i tron... De helbrägdagörande gåvorna. Det är som att den Helige Ande måste dela upp arbetet i olika gåvor, för att nu sätta ord på det. Gode Gud! Arbetet är så stort. Och behoven så många.

När man läser evangelierna så är det till största delen Petrus och Paulus som utövar de undergörande gåvorna. Och Filippus. Här passar det väldigt bra att betona att i missionsbefallningen så var inte "under och tecken" givna endast till några särskilt utvalda.  Alla fick makt av Jesus och i hans namn. Men det finns ändå hämmande faktorer i vår natur som ger sig till känna vid bön för sjuka. Jag tänker då på de fall där den troende måste bryta alla integritetens föreskrifter och ta sig fram till de behövande under ett kommando i Jesus namn. Ja, det finns en tröskel här att forcera. Ett inre motstånd att övervinna hos evangelisten och hos de betjänande troende. Här kommer vår egen hjälplöshet oss till hjälp i vårt nöds rop till Herrens förmåga!

Frank Mangs, en av nordens kanske mest använda förkunnare under 1900-talen var en utpräglad evangelist. Jag ringde honom åren innan han gick bort i mitt eget sökande. Han bad för mig med sin finlandssvenska dialekt där på andra sidan telefonluren med en trötts innerlighet. För han slarvade inte med mitt ärende. Han var då mycket gammal. Frank Mangs var ingen typisk "springa runt och hälsa-på-folk predikant". Han var ingen extrovert hypernatur som aldrig får nog av sällskap. Tvärtom. Ändå nådde Frank Mangs fler och längre än de flesta gjort. Jag tror att han många gånger fick släpa sig fram till sin position. När han intog den var han som örnen i atmosfärens element. Han är ett gott exempel som därmed ramar in oss alla i uppdraget att kunna vara en själavinnare - oavsett temperament. En så motstridig natur till en så offentlig kallelse. Han som led av en melankoli och gav uttryck för den. Var den en förutsättningen i hans tjänst? Eller var den i det sammanhanget helt irrelevant? Nåväl. Sammantaget blev utfallet mycket gott för Herrens verk. Jesus kan använda alla och låter oss bottna i vår personlighet.

I allt det jag nu beskrivit så är den helt avgörande faktorn utelämnad - så här långt. Och det är den Helige Andes inflytande i och genom en människa. Fallenheten för det ena eller det andra stänger inte ute Herren även om det kan se ut så. Därför är det inte en temperamentsfråga att bryta igenom räddhågans murar likt intåget i Jeriko under segerrop. Gud brukar vem han vill och den som vill kan han använda.

Paulus gjorde stora och ovanliga kraftgärningar, står det i Apostlagärningarna. Han motbevisar på ett sätt det faktum att Petrus och Johannes gick två och två. Inte sant? Även Filippus gick ensam. Herren har makten och där han kommer till kan stora under ske!

Det handlar om självlivets död i dessa frågor. Självlivets död - på så vis att man måste göra upp med sitt eget anseende, att man hänsynslöst vågar gå Guds ärenden i lydnad. Ofta hjälper Herren oss det genom lidanden och genom att vi själva på olika sätt berövas vårt dyra anseende. Hela vårt liv handlar om anseende. Vad andra ska tycka om oss, hur de tänker och hur vi uppfattas. Det grundläggs redan på dagisnivån då den sociala träningen skapar ramarna för vår uppväxt och samlevnad. Vi kan ta Johannes Döparen som exempel. Han som inte skrädde orden. Han som kallade de akademiskt utbildade teologerna för "huggormars avföda". Ett uttryck för onda människor. Men vi är så humanistiskt präglade på att ingen är ond att vi aldrig skulle mynta något liknande. Men de bibliska apostlarna var mer än fräcka i mun utifrån ett medmänskligt betraktande. 

Jag är så glad att jag denna månad haft besökare på min blogg från inte mindre än tre orter i Brasilien. Det är överväldigande stort! Missionärerna Ernst och Doris Höglander som tjänade Gud på 1970 talet i Braganca i Brasilien, hade glatt sig. Doris, som med sitt glada vittnesbörd plötsligt kunde få veck i pannan och bli mycket allvarsam då hon födde fram sina profetiska ord. Då knep hon med ögonen likt hon tittade in i en annan värld. Atmosfären fick då lika tvärt ett helt annat innehåll. Jag minns hennes omistligt glada och obekymrade uppsyn då hon sjöng och klappade i händerna i väckelsesångerna - likt med en ung flickas iver - trots att hon var långt över medelåldern med knut i nacken. Hon klappade oförglömligt i takt till musiken som om händerna skulle isär så fort som möjligt då handflatorna möttes i en originell gladlynt halvtakt. Ja, hon nästan förekom taktens hastighet. Fingrarna rörde aldrig vid varandra i denna frejdiga uttrycksform. Bara handflatorna. Ingen människas ansikte har kunnat personifiera frälsningsglädjen i livet, som Doris. Och Ernst, inte minst, som inte gav sig förrän hans tal och bön nått smörjelsen och hans intonation hamnat under ett vibrato av hängivenhet. Han besjälades då av en brasilianare. Må deras gärningar följa dem! De är hemma hos Herren sedan länge.

Lovat vare Gud! Det är alltid seger i Jesus. Min Frälsare för evigt. Han köpte mig, Han frälste mig, Jag är ren i hans dyra blod, Han älskar mig, Han bevarar mig, Han alltid vandrar nära mig, Han planterat mig i seger, I kraft av sitt dyra ord. Låt det också bli din hymn.

Innan året gått till ända ska jag ner till Göteborg och dela traktater. Jag ska ha en oljeflaska med mig. Jag har fått ett ord att gå på. Det är från Jesus själv. "Vad vill du att Jesus ska göra för dig?" Vi ska smörja de sjuka med olja och trons bön...och vaddå? Ska hjälpa den sjuke! Tron går inte med självsäkerhet.

Men med övertygelse!